By all the vows that ever men have broke,
In number more than ever women spoke,—
In that same place thou hast appointed me,
Tomorrow truly will I meet with thee.
A Midsummer Night's Dream fängslade mig och blev snabbt slukad. Pjäsen når högre höjder än någon av de sju andra Shakespeare-dramer jag har läst till dags dato. Måste nog smyga in The Tempest på läslistan, vill ha mer sagospel och öververkliga väsen.
Här finns intressanta teman, till exempel Hermia som vill välja make själv fastän lagen hotar med avrättning. Istället för att acceptera den lydnad som hon uppmanas att underkasta sig, där fadern är en gud och dottern bara är en vaxbit som han formar efter sitt behag, säger hon: "I would my father look'd but with my eyes."
Titania, älvdrottningen, behagas mer av sin unga page än av älvornas konung Oberon. "Am I not thy lord?" - din herre - undrar han och spelar ett elakt spratt. Via magi låter han henne bli förälskad i en människa med åsnehuvud.
Helena är älskar Demetrius, men Demetrius vill gifta sig med Hermia som förälskat sig i Lysander. Demetrius hatar Helena för att hon inte kan sluta påminna honom om att han en gång svurit henne trohet. Helena känner sig som en hund: alltmer tillgiven ju mer den sparkas på.
Starka scener. Superbt språk. Strålande skådespel.
Help me, Lysander, help me! do thy best
To pluck this crawling serpent from my breast!
Ay me, for pity!—What a dream was here!
Lysander, look how I do quake with fear!
Methought a serpent eat my heart away,
And you sat smiling at his cruel prey.
10 kommentarer:
Den här är min favorit bland Shakespeares pjäser (och då har jag läst fler än man (jag!) tror - ska vi duellera i antal lästa shakespearepjäser? ;)). Har till och med läst den två gånger, vilket är exceptionellt eftersom det båda gångerna handlade om helt fria val, inget som studierna ålade mig. Njutning! Dessutom har jag sett den på två utomhusteaterscener, i två ganska olika bearbetningar. Den senare (som var originalet mera trogen) var alldeles underbar, och spelades på världens bästa plats. Jag lovar att jag trodde att älvdrottningen var på riktigt, om så bara för ett ögonblick.
Tack för din kommentar, den riktigt ångar av läsglädje! Jag förstår verkligen varför detta är din Shakespeare-favorit! Jag har en känsla av att jag skulle förlora den duellen, men kom igen om ett år ;) Jag såg En midsommarnattsdröm på Dramaten med Jonas Karlsson som Puck, tyvärr var det en del år sedan och jag minns inte mycket, men enligt min mor gillade jag pjäsen. Dina beskrivningar får mig att vilja se nya uppsättningar, allra helst på engelska... har svårt att tro att det finns översättningar som kan göra originalet rättvisa.
Ja, det var ju just därför jag föreslog en duell nu, medan jag fortfarande har en hyfsad chans. ;) Nu läser jag ju inte för mig nya Shakespeare-pjäser så ofta längre, sedan all obligatorisk läsning är avklarad. Men Lika för lika står fortfarande i oläst pocket och väntar i min bokhylla...
Nu blir jag nyfiken - hur många har du läst? ;) Att "all obligatorisk läsning är avklarad", innebär det att du har gått vidare i studierna?
Hamlet, King Lear, Othello, En midsommarnattsdröm, Som ni behagar, Trettondagsafton, Macbeth och Stormen. Har faktiskt inte läst Romeo och Julia (men har den i både svensk och engelsk version!) även om jag kan halva prologen utantill. Den hör till dem jag absolut vill läsa, samt Lika för lika och Så tuktas en argbigga. Sen gillar jag att se dem på film också, gärna i många olika versioner. Av Hamlet har jag sett fem hela filmversioner, den ligger i topp. Och jag vill fortfarande se fler (det är så grymt intressant att jämföra dem!)... Gillar också moderna adaptioner, men då vill jag hinna läsa pjäsen först så att jag kan jämföra på allvar. Ett projekt att ta itu med är t.ex. att läsa Så tuktas en argbigga och sedan se 10 Things I Hate About You.
Vad gäller studierna så anser jag det vara ganska osannolikt att jag kommer att ta föer kurser där man läser så pass många av mig tidigare olästa Shakespearepjäser att det spelar någon dramatisk roll för helheten. Har klarat av dels litteraturhistoriekursen, dels den för oss obligatoriska "Teater och drama" och dels en specialkurs om Shakespeare. Numera räknar jag med att läsa Shakespeare på egen hand.
(Ja, och jag läser på svenska om du undrar, i alla fall första gången. Annars är det för mycket av innebörden som går förlorad. Däremot är det roligt att gå till den engelska texten när jag kan den svenska versionen.)
King Lear, A Midsummer Night’s Dream, Macbetch, Much Ado About Nothing, Romeo and Juliet, The Merchant of Venice. Men nu i oktober ska jag läsa Hamlet och The Tempest, så snart… är jag i kapp. Skynda dig ;)
Othello, Trettondagsafton, Som ni behagar – är de läsvärda?
Romeo och Julia läste vi i skolan när jag var fjorton, på engelska. Är lite förundrad över att jag klarade att läsa den då, men det gick tydligen helt utmärkt. Macbeth har jag läst på svenska men annars är alla lästa direkt i engelskt original. Det kan ha att göra med att jag lyssnar på så mycket engelsk och skotsk folkmusik som är delvis lika i språket.
Säg gärna om det är några filmversioner du kan rekommendera extra starkt.
Men vad jag undrade är, läser du fortfarande litteraturvetenskap?
Ps. http://www.sonnetaday.com/ Ds.
Tja, rent tekniskt läser jag ju litteraturvetenskap, även om det mest är pro gradu-avhandlingen senare del som kvarstår. I praktiken har jag inte gjort ett skapandes grand åt litteraturvetenskapen sedan jag petade in min kandavhandling i våras, men det är meningen att jag ska ta mig samman så småningom. Jag har dessutom flyttat några hundra kilometer fårn min studieort, så några föreläsningar blir det hur som helst inte tal om längre.
Much Ado About Nothing, hur är den?
Vad gäller filmer har Roman Polanski gjort en riktigt bra version av Macbeth. Jag gillar också Aki Kaurismäkis version av Hamlet - Hamlet Goes Business. om man pratar njutbar och lättillgänglig Hamlet tycker jag att Kenneth Branaghs version är bäst. (Fast jag har sett för många Hamletvarianter för att kunna utkora en vinnare, alla har sina lyckade och mindre lyckade drag.)
Annars är jag ju ett stort fan av Baz Luhrmanns Romeo + Juliet. Jag gillar hans bildspråk och tycker att kombinationen av Shakespearespråk och nutida liv är riktigt läcker. Dessutom är det kul att se hur de har anpassat pjäsen till nutid utan att göra några drastiska ändringar - prologen som läses upp i tv, pistoler av märket Sword, o.s.v.
Othello hör tillsammans med Stormen till de Shakespearepjäser jag tyckt minst om. I Othellos fall för att jag tycker att berättelsen är så obehaglig och upprörande. Jag har också svårt att sätta mig in i hur han tänker och sympatisera med honom, det känns som om han har passerat den gränsen. Macbeths galenskap är betydligt lättare att hantera.
Trettondagsafton och Som ni behagar gillade jag, i synnerhet den senare. De hör ju tematiskt ihop i och med att båda handlar om kvinnor i manskläder. Jag skrev en gång en uppsats om just den här aspekten av pjäserna. Om man tänker på den tid när pjäserna tillkom blir det ju ännu mera fascinerande - tänk dig en kvinnoroll som spelas av en manlig skådespelare och där rollfiguren sedan ska spela man - inte så som en manlig skådespelare spelar en manlig roll, utan som en kvinna skulle ha spelat en man. Åh, vad jag hade velat se det på riktigt!
Tack för länken!
Much Ado About Nothing är absolut läsvärd med tanke på den starka kvinnoroll som Beatrice utgör. Hon är riktigt härlig och självständig även om hon självklart "tämjs". Själva pjäsen är helt okej, inte på toppnivå men i mina ögon mycket bättre än Macbeth och King Lear. Tack för tips om filmer och för att du berättar mer om Othello, Trettondagsafton och Lika för lika. De två senare låter ju defintivt läsvärda och som du säger, intressanta komplikationer med en man som spelar en kvinna utklädd till man! Vem skulle inte ha velat se en av S:s pjäser i deras uruppförande... Tråkigt att du inte gillade The Tempest, den hoppas jag mycket på nämligen. Vore kul att höra varför den hör till en av dina minst gillade. Om du har lust att berätta alltså :)
Jag tyckte att den var seg och svår att engagera sig i. Förvisso är jag mer svag för Shakespeares komedier. men i det här fallet är dte inte alls osannolikt att det hela orsakades av att jag stressläste Stormen eftersom den var kurslitteratur och eftersom litteraturlistan var lång. (Jag har förstört Aniara på samma sätt). Det är alltså inte alls omöjligt att jag skulle kunna tycka bättre om den. (Hm. Borde nog ha köpt den när jag hittade alla de där billiga Shakespearepjäserna i ordfronts snygga pocketutgåvor förrförra helgen... Enda smolket i glädjebägaren var att En midsommarnattsdröm inte fanns med. det är mitt öde att aldrig äga den pjäsen, att var och varannan midsommarafton i ett alldeles för sent skede inse att jag borde ha tagit en sväng via bibban för att låna den.)
Ja, ofta har litteraturens kvalitet mer att göra med mig som läsare, var jag befinner mig och mitt humör, än med själva texten. Vilket förstås är väldigt bedrägligt om man ska försöka skriva litteraturkritik... Förstår din grämelse, själv ångrar jag djupt att jag ärvde Shakespeares samlade verk på svenska, men valde att skänka bort dem till en loppis. Hur k u n d e jag vara så dum?? Att läsa En midsommarnattsdröm på självaste midsommar låter som en fin tradition, så klart du måste ha den!
Skicka en kommentar