"In Kalimpong, the plum tree outside the clinic, watered with rotted blood from the path lab, produced so many flowers, that newlyweds had their pictures taken on a bench underneath."Ur The Inheritance of Loss av Kiran Desai. Jag blev betagen av kontrasten mellan liv och död. Desais bok är ganska lång och än så länge lite seg, pytteliten stil, svårläst när man är trött eller oengerad. Sedan plötsligt ett alldeles underbart berörande stycke, som detta.
2 kommentarer:
Tyckte som du om boken, fast jag läste den på svenska. Lite jobbigt med sådana böcker - man borde väl läsa just för de där underbara glimtarna, men alltför segt är inte okej!
Det kan nog vara smart att läsa på svenska eftersom engelskan inte är den allra lättaste, men mycket går nog också förlorat, som alltid. Än så länge tycker jag inte att den är alldeles för seg, men samtidigt inser jag mer och mer att jo, den är seg.
Skicka en kommentar