Ett litet matt inlägg efter att jag kommit hem sent i natt och ägnat dagen åt att prata om Syrien med alla som vill lyssna, läsa igenom hundra mejl och ett antal inlägg ur bloggosfären. Jag har inte hunnit samla intrycken tillräckligt mycket för att skriva något ordentligt, men mitt spontana intryck är: wow! Så mycket har varit helt nytt för mig, jag har aldrig varit i Mellanöstern och överhuvud taget har jag inte rest utanför Europa de senaste tio åren.
Jag är helt tagen av hur stor skillnad det är mellan Sverige och Syrien på så många olika sätt. Jag har verkligen fått perspektiv och ser med helt nya ögon på allting i Sverige som jag har tagit för givet. Samtidigt tittar jag runt och tycker att alla inbundna svenskar verkar sura som ättika i jämförelse med den extrema generositeten och vänligheten i Syrien. Det är en diktatur, ingen diskussion om saken, men människorna - som ofta lever i fattigdom - verkar blomstra som någon slags överlevnadsinstinkt, för att väga upp bristen på frihet och resurser. Till skillnad från oss som har det mesta men ändå så sällan verkar kunna uppleva genuin glädje.
Det välkomnandet jag fick i Syrien skulle ingen syrier som kommer till Sverige någonsin mötas av. Det gör mig sorgsen. Ärligt talat längtade jag hem mycket av tiden i Syrien, men nu saknar jag värmen hos både människor och klimat. Jag vill tillbaka till solskenet och mina 27 reskamrater.
2 kommentarer:
Det låter som du har haft en fantastisk resa, jag tror att skillnaden mellan länderna är just att Marocko inte är en diktatur, utan där kvinnor sitter i maktpositioner. Vi pratade om just skillnaden mellan hur svenskar och marockaner är och hur svårt det måste vara för dom att komma till Sverige och hur mycket lättare det är för oss att komma dit. Jag kände mig aldrig orolig när jag var där för att bli rånad m.m, vilket jag gjorde hur mycket som helst när vi var i sydamerika i fyra månader för några år sedan.
Ja, jag har absolut haft en fantastisk resa! Visst är det en stor skillnad mellan diktatur och demokrati även om det inte alltid märktes så tydligt i Syrien att det var en diktatur. Jag kände mig nervös för att bli rånad i början, särskilt innan jag åkte, men det uppstod aldrig en enda situation där jag behövde vara direkt orolig eller känna mig hotad. Brottsligheten är låg i Syrien vad jag har förstått, men det beror väl mycket på att det är en diktatur.
Skicka en kommentar