- En bok som inte tar någonting på allvar. Allraminst sig själv.- En språklig parodi som driver med akademikerprosa, deckare, släktkrönikor, komedier, självbiografier, experimentella romaner, fantasy och modern poesi.
- En bok som är så dålig att den helt enkelt måste vara medvetet dålig.
- En bok jag behöver lång tid för att läsa. Inte för att den är svårläst. Inte för att den ämnesmässigt tung. Utan för att jag helt enkelt bara står ut med den i väldigt små doser.
- En salig röra av olika typsnitt, stilar, berättarnivåer och karaktärer.
- En invecklad metaroman som vägrar vara. Ett busigt barn med hyperaktiv fantasi. Ett garnnystan som inte går att reda ut.
Den centrala berättarrösten är Effie, litteraturvetenskapsstudent i Dundee. Runt henne finns en härva av kursare och lärare samt en pårökt pojkvän som bara bryr sig om science fiction. Effie driver runt i Dundee och råkar ut för allt möjligt och en hel massa omöjligt på köpet. Ibland ändrar hon det hon redan har berättat. Inklippt finns diverse bitar ut böcker som hon eller omgivningen skriver och i romanens nu befinner sig Effie på en skotsk ö med en mamma som inte är hennes mamma. Effie försöker få reda på så mycket som möjligt om sin släkt och sitt ursprung, men omamman vill hellre lyssna än berätta - även om hon ofta avbryter Effies berättelse.
Jag skulle aldrig någonsin våga mig på företaget att försöka analysera den här romanen. Atkinson driver hejdlöst med hela den litteraturvetenskapliga analysen på ett sätt som skulle få den mest hängivna doktoranden att gå in i total galenskap och tro sig vara en undulat.
Kan jag rekommendera Känslomässigt udda? Nej, inte direkt. Ändå är den inte dålig. Eller snarare: den är riktigt dålig, men undgår genom sin uppenbara, hejdlösa, hårt framarbetade dålighet att bli dålig på riktigt. Detta är helt enkelt en roman som medvetet klampar i alla skrivandets fällor. Det är uttröttande. Det ger mig svindel - men är ganska intressant. Jag hoppas att jag aldrig får för mig att läsa om denna bok, men jag hyser en ökad beundran för Atkinson.
Mänsklig krocket av samma författare är en av mina största läsupplevelser. Någonsin. Läs den! Vill du gå på böckernas motsvarighet till ett Gröna Lund styrt av en riktigt ondskefull psykopat-clown? I så fall, läs även Känslomässigt udda - men kom ihåg att jag varnade dig...
7 kommentarer:
Men! Nu måste jag ju läsa om båda två! Inser att jag inte minns någonting av Känslomässigt udda. För det är väl i mänsklig krocket två små flickor heter Ruby och Pearl?
Nej, Ruby och Pearl är i "I museets dolda vrår". "Mänsklig krocket" är en väldigt märklig historia, vet inte riktigt hur jag ska beskriva den, men om det råkar vara så att du kanske inte har läst den så tycker jag att du ska åtgärda det kvickt! :)
Bra beskrivet!
Jag läste den här för några år sedan och tänkte: Varför i hela friden är den här författaren så populär?!
Men man kanske skulle prova att ge Mänsklig krocket en chans i alla fall då...
Ibland är det utmärkt att få tips om vad man inte behöver ägna lästid åt. Tack för att jag nu slipper läsa Atkinsons senaste roman. Jag recenserade i Västerbottens-Kuriren, när böckerna kom ut, både Mänsklig krocket och I museets dolda vrår.
Jag tyckte mycket om båda de romanerna (vilken karnevalisk språkvirtuos A är), så nu vill jag inte läsa en sämre bok av Atkinson.
Jag läser väldigt mycket nu.
Den senaste förtjusande läsupplevelsen är en ny till omfånget tunn franskfilosofisk roman med stor esprit från förlaget Sekwa:
DEN RÖDA SOFFAN av Michéle Lesbre.
Jag färdades i den i nutid tillsammans med litteraturskribenten Anne på transibiriska järnvägen. Under resans gång får vi möta intressanta människor, inte minst intressanta kvinnor ur litteraturhistorien.
Romanen fanns med på Goncourtprisets finallista 2007 och har tilldeleats två stora litterära priser.
lena kjersén edman
Spectatia: Jag tycker absolut att du ska ge "Mänsklig krocket" en chans! Den kan egentligen inte jämföras med "Känslomässigt udda".
Lena: Detta är långtifrån Atkinsons senaste roman, men visst är den inte alls detsamma som hennes två första, även om A fortfarande är en otrolig språkvirtuos! "Den röda soffan" låter intressant :)
Jag kanske är en smula dum i huvudet, men jag blir faktiskt riktigt sugen på att läsa Känslomässigt Udda efter din beskrivning.
Kanske har det något samband med att jag regelbundet även brukar utsätta mig för de uslast tänkbara skräckfilmer, trots att de får mig att skruva på mig av obehag. Det ligger något tilltalande i det där att skriva en medvetet usel bok.
Så nu är jag sjukt nyfiken, trots din varning. Lovar att inte skylla på dig om jag skulle hata den!
Så glad jag blir att min recension kunde väcka läslust! Du är inte alls dum i huvudet. Det är en absolut intressant bok som ställer mycket av det vanliga kvalitetsbegreppet helt på huvudet. Läs! Nyfiken på att se vad du tycker om boken!
Skicka en kommentar