Miranda Julys speciella och fina novellsamling Ingen hör hemma här mer än du (No One Belongs Here More Than You) finns i snygg pocket från Alfabeta och är absolut läsvärd. Det här är noveller med ett väldigt originellt tonfall, där logiken är skruvad några varv för långt - det är ganska knäppa berättarröster vi får lyssna till. De mår dåligt, men på ett sätt som blir mera roligt än obehagligt.Och det kanske är min största invändning mot Ingen hör hemma här mer än du: det är för mysigt, sådär lite fnissigt småputtrigt som en komedi om charmiga knäppskallar. Det här är inte alls några dåliga noveller, de är bra och jag borde anse att de är fantastiska - men de angår mig aldrig på riktigt. De bränner aldrig till, kommer inte tillräckligt nära. Det sanna drivet saknas i min läsning. Novellerna berör mig mer på ett intellektuellt plan än på ett emotionellt sådant och då räcker hbt-inslagen, charmen och originaliteten inte ända fram.
Betyg: 7/10
Miranda July är också regissör till kultfilmen Me and You and Everyone We Know som jag dock inte har läst.
4 kommentarer:
åh man vet att det är en riktig bokmal man är hos när en film inte är läst! fantastiskt, så säger jag också.
Jag gillade novellerna men håller med det du menar också, dock så gick den där med två tonårstjejer som älskar varandra (mest den ena) rakt in hur skruvad den än var.
/ida
Jag kände ungefär likadant när jag läste ingen hör hemma här mer än du. Att det var mysigt och småputtrigt men inte helt angeläget.
Jag gillade verkligen filmen dock, den rekommenderas verkligen.
(spamord: unbily)
Jag tyckte också att den här boken inte var tillräckligt allvarlig. En del noveller grep mig, som t.ex den om hon som bara vågar sig några steg utanför dörren, och den på bara några sidor om allt vad en människa kan önska sig. Men efter ett tag kändes det som att boken sade att allt är udda, inget är vardagsliv, annorlunda är svaret på allt, och då försvann det intressanta.
Det var tydligen inte bara jag som kände så då. Skönt, då var det inte bara jag som inte fattade hur extremt underbar boken är. Alltid bra att veta. Att den är ganska så bra kommer jag dock inte undan. Visst är novellerna gripande, precis de ni nämner har jag också kvar i tankarna, men själva slutintrycket blev... lite för mycket?
Vad gäller att inte läsa en film så var det ett hastigt misstag, men får stå kvar för sin charm. Tack för påpek, Ida! Hm, då kanske jag ska se filmen, tack bokstävlarna för pepp! Jenny B: Jag håller helt med, du säger mina tankar!
Skicka en kommentar