Tio bra skivor

	Plötsligt kommer någon bara instövlande på scenen och kräver att bli beundrad - och ibland kan man helt enkelt inte låta bli. Lykke Lis debut Youth Novels är originell pop av det allra bästa slaget.
	Jag gillar alla Winnerbäcks skivor på olika sätt, men Daugava med sitt irländska sväng sopade mattan med mig och fick mig att bli alldeles yr av mental glädjedans.
	Amy Macdonald må göra lättsmält pop, men hennes röst är underbar. Hennes debut This Is the Life innehåller många svängiga guldkorn.
	Patti Smith - Horses. En inspirationskälla till punken. Mörkt, oslipat och omöjligt att vara likgiltig inför. Med en av rockhistoriens mest speciella kvinnoröster.
	Imperiet - Tiggarens tal. Imperiets sista och kanske mest intressanta skiva. Innehåller många starka låtar.
	Thåström - Mannen som blev en gris. I mina ögon har Thåströms karriär få svackor, men detta är en av de mest sammanhållna albumen med mycket ös.
	Eels – Blinking Lights. Nästan allt som Eels har gjort är tänkvärt, bra eller intressant på något sätt. Blinking Lights är en dubbelskiva med både experimentella och lättlyssnade låter.
	Peace, Love and Pitbulls – 3. Jag har inte lyssnat så mycket på PLP:s andra skivor, men deras tredje (därav namnet) är Thåström extra allt.
	Franz Ferdinand – You Could Have It so Much Better. Franz Ferdinand är det nya Talking Heads och på sin andra skiva vågar de ta ut svängarna och experimentera mera.
	Nick Drake – Pink Moon. Lågmält, finstämt, vemodigt. Det är dags att börja fokusera på Drakes musik, inte på hans livsöde. Pink Moon är egentligen inte hans allra bästa skiva, men den är naknare än de andra och väldigt bra.

Johan Tell - 100 sätt att rädda världen

Detta är den tredje boken jag läser på temat "hur du blir mer miljövänlig". Faran med genren är att det lätt blir samma gamla sanningar som upprepas, vilket förstås är perfekt för en som inte är så inläst, men lätt förlorar charmen när man läser det gång nummer hundra. Å andra sidan kan en bok som undviker att gå i den fällan, eller som säger det gamla vanliga på ett nytt och fräscht sätt, bli oerhört inspirerande. I den kategorin hör Johan Tells 100 sätt att rädda världen hemma. Vettig och läsvärd. Finns i pocket. Har fått mig att stänga av alla standby-apparater när jag sover eller är hemifrån. Bara en sån sak.

Visste du, visste du att...

1. Om du flyger till Milano och tillbaka och planterar 37 träd har de inom ett år absorberat koldioxiden du släppt ut.
2. Syntetisk mysk, som finns i många parfymerade produkter, stör hormoner och reproduktion.
3. Hälften av ett livsmedels koldioxidutsläpp består i transporten från affären till hemmet.
4. Om man häller en halv tesked mjällschampo i ett tusenlitersakvarium har hälften av fiskarna dött inom fyra dygn.
5. Det finns miljömärkta datorer.
6. Vattentäta friluftskläder är impregnerade med miljöfarliga flourkemikalier.
7. Att hålla dig vid god hälsa är miljövänlig - sjukvård och läkemedel tär på resurser och förorenar miljön.
8. Hårgelé, hårmousse och hårspray är inte alls miljövänliga.
9. Om alla svenskar lämnar in sina metallkapsyler till återvinning kan vi producera 2200 nya bilar.
10. I dag förbrukar vi människor 1000 tunnor olja - per sekund.

Tänkvärt!

David Levithan - Ibland bara måste man

David Levithans ungdomsroman Boy Meets Boy, som X-publishing givit ut under namnet Ibland bara måste man, sprakar av färg och känsla. X-publishing är väl mest omtalade för sina svåra, mörka ungdomsromaner, men detta är raka motsatsen.

Huvudpersonen Paul lärde sig redan på dagis att han är gay och tio år senare är det en självklarhet. Hans tonårstillvaro är visserligen komplicerad: ett ex som ångrar att de gjorde slut, en bästis som är alltför uppfylld av sin pojkvän för att hinna tänka på Paul, en kompis med fanatiska kristna föräldrar - och charmiga Noah som tyvärr fått helt fel intryck av Paul. Men lösningarna står i fokus, inte problemen.

Här vimlar av galetroliga detaljer och allting är så mitt i prick att jag ömsom tuggar nervöst på naglarna, skrattar som en vansinnig och bara myser med ett brett leende på läpparna. Detta är den perfekta boken att sätta i händerna på ungdomar och vuxna, vare sig de är straighta eller inte. Det spelar nämligen ingen roll i Pauls värld. Här finns betydligt mer tolerans än fördomar och det är skönt som omväxling till alla ungdomsböcker på temat "åh nej jag är inte hetero".

Ibland bara måste man är lättläst, lika charmig som Noah och helt enkelt ganska så perfekt. Betyg: 8 / 10

Christine Falkenland - Släggan och städet

Efter att skrivit klart min tenta sätter jag mig ner och försöker komma på något klokt att säga om Släggan och städet, Christine Falkenlands första roman. Jag har läst flera senare romaner som Falkenland skrivit och jag undrar lite över varför jag fortsätter läsa? När Falkenland är bra kan hon visserligen vara lysande, men även då är det alltid obehagligt och när det inte ens är bra blir det rent vidrigt. Även Släggan och städet, som jag omöjligt kan kalla annat än bra, har jag fått läsa under flera veckors tid med långa pauser för att smälta innehållet.

Här finns så mycket desperation, destruktivitet, perversioner och lidande att det ibland blir olidligt. Kärleken existerar bara som brist, det närmaste karaktärerna kommer är fysiskt begär som snarast tycks cirkla kring att utnyttja och plåga. Så det är absolut ingen hemtrevlig romanvärld att vistas i, denna karga bohusländska övärld. Samtidigt finns det någonting i språket och stämningen som får mig att plocka upp roman efter roman av Falkenland. Släggan och städet blir knappast den sista.

Lite lustigt är det förresten att just Falkenland är krönikör i Dagen. Men världen är å andra sidan ganska lustig.

Utlovad bokrea-rapportering

Idag förhandsbeställde jag mina bokreaböcker - inte en dag för tidigt, flera titlar som jag hade tänkt beställa var redan slut. Gråt! Främst är det Eating av Peter Singer och Men in Love av George E Haggerty som jag gick miste om. Såhär blev listan istället:

Maurice Maeterlinck: Blue Bird
Jag smittades av en lärares förtjusning inför denna dramatiker.

Sarah Orne Jewett: The Country of the Pointed Firs
En 1800-talsförfattare som skriver om New England. Lät lockande.

Shani Mootoo: Hon simmade i havet vid Guanagarspar
Till min mamma, som gärna drömmer om Västindien.

Haruki Murakami: Fågeln som vrider upp världen
Ett nytt ex till min pappa, eftersom Diva åt upp hans förra.

Ann Lagerhammar: Det som ögat ser
En bok som satt spår i mitt liv. Solklart fall av äga-inbundet-måste.

Judith Lennox: Ödets vägar
Till min mor, eftersom vi både gillade Lennox' Alla mina systrar.

Miranda July: Ingen hör hemma här mer än du
En novellsamling som alla bokbloggare verkar älska.

Elias Khoury: Som om hon sover
En för mig okänd roman som låter dimmigt drömsk.

Wilhelmine Zahle och Mathilda Roos: Två berättelser om kärlek
Artonhundratalsqueerromantik är bäst.

Radclyffe Hall: Ensamhetens brunn
Jag har läst halva för några år sedan och känner för ett nytt försök.

Det vankas alltså en riktig läsfest, kan man bli annat än glad? Fast jag var på gott humör redan innan, efter en produktiv dag fylld av tentaskrivande, matlagning och hundpromenader. Inte blir det sämre av att jag läser en trevlig bok (Ibland bara måste man av David Levithan) och ser fram emot att åka till Linköping över helgen, för att hälsa på min bästa vän som lever i småstadsexil.

Nu vet jag dessutom att jag knappt hinner packa upp efter resan förrän ett paket kommer lastat med böcker. Sämre kan man ha det!

Pocketnyheter som gör mig lycklig

Två nyheter i pockethyllan: Tove Janssons Sommarboken och Invasion! av Jonas Hassen Khemiri.

Sommarboken har jag läst och tyckt mycket om. Det gläder mig att den är så lättillgänglig för alla presumtiva nyläsare. Invasion har jag länge tänkt läsa men det har aldrig blivit av - därför ser jag fram emot att köpa den som pocket.

Bokreatips

Efter några timmars ihärdigt surfande på Bokus och Adlibris kan jag nu presentera en liten lista över kap. Priset anges inom parentes. Internetbokhandlarnas namn anges med a och b. Om det bara står en siffra inom parentes innebär det att detta pris gäller hos både Adlibris och Bokus.

Böcker jag har läst och kan rekommendera
Bengt Ohlsson, Hennes mjukaste röst (69)
Ann Lagerhammar, Det som ögat ser (b 65, a 69)
Faïza Guène, Kiffe Kiffe imorgon (a 59, b 62)
Bernard Noël, Motdöd (b 45, a 59)
Joyce Carol Oates, Våld (59)
Katharine Forrester, Vintervin (89)
Jessica Kolterjahn, Ut ur skuggan (b 65, a 69)
Erik Bergqvist, Solarna (b 39, a 94)
Viktor Johansson, Kapslar (89)
Amanda Svensson, Hey Dolly (69)
Margareta Suber, Charlie (69)

Böcker som verkar intressanta
Mathilda Roos & Vilhelmina Zahle, Två berättelser om kärlek (69)
Radclyffe Hall, Ensamhetens brunn (a 99)
Elias Khoury, Som om hon sover (a 59)
Miranda July, Ingen hör hemma här mer än du (a 69)
Peter Singer, Eating (a 59)
August Strindberg, Promemoria för eget bruk, i koncept, ojusteradt (b 35, a 44)
David Uppgren, Ljusrepubliken (a 59)
Sarah Orne Jewett, The Country of the Pointed Firs (a 49)
Maurice Maeterlinck, The Blue Bird (a 59)

Tips tages tacksamt emot

Inatt drömde jag en väldigt skum dröm. Den inkluderade svarta sorgeklänningar som syddes om till luftballonger och flygande människor med gristrynen. Sedan drömde jag att drömmen jag haft var en pjäs jag läst. Snart var jag fullt upptagen med att drömma att jag gjorde en freudiansk analys av pjäsen. Den enda rimliga slutsatsen är:
a) jag borde inte läsa Christine Falkenland precis innan jag somnar
b) jag har studerat för mycket litteraturvetenskap
Tyvärr är det inte läge att slå av på studietakten, idag fick jag nämligen hem en tenta som nästa vecka ska ägnas åt.

På bussen hem efter föreläsningen fick jag äntligen ro att börja läsa Professor Hieronimus av Amalie Skram. Ska ju eventuellt skriva uppsats om fru Skram. Denna självbiografiska bok utspelar sig på ett mentalsjukhus under sent artonhundratal. Nu undrar jag - har ni läsare några tips på andra böcker som utspelar sig just på mentalsjukhus? Ingen dans på rosor känner jag till, men fler möjliga jämförelseobjekt vore väldigt bra. Alltså, har du en titel att tipsa om? Tveka inte!

Lägesrapport från Vårkanten

Idag sken sol in över alla ansikten på genuslitteratur-seminariet och imorse vaknade jag med panik eftersom det var så ljust. Jag trodde att jag hade försovit mig, men det var bara våren.

Jag har det bra. Så mycket läst blir det inte, men jag lever desto mer. Träffar vänner och planerar resor. Till Damaskus över påsken, till England och Skottland i sommar. Jag mumsar på japanskt godis gjort av bönor och alger, lyssnar på Leonard Cohen, lagar currygrytor, provar mörk choklad med svartpeppar i och promenerar med en hund som har visat sig älska smaken av skor. Hon blir så barnsligt glad av att få springa lös och jaga bollar, hon skuttar av så mycket energi och livsglädje att jag blir varm. Dessutom älskar hon att kela och det gör ju jag också, så vi passar bra ihop.

Nu är den här onsdagen snart över och den har varit fin rakt igenom. Det känns som en stor ynnest. Till och med städningen känns rolig, det blir ju så mycket snyggare! Imorgon ska jag stanna hemma med min vovsa och dricka te och läsa kurslitteratur. Nu är det nog dags att låta datorn sova och fundera på vilken bok jag vill umgås med innan jag somnar.

Bokslakt och hyllning

Blandrasdamen Diva har visat sig vara en riktig bokmal. Idag slukade hon nämligen Fågeln som vrider upp världen av allas vår Murakami. Hennes kritik var mördande... och bokens ägare blev inte särskilt glad.

Själv har jag väldigt lite läslust och ger mig definitivt inte i kast med några 750-sidiga romaner. Faktum är att jag har slitit med en ytterst tunn liten volym i tre dagar nu. Nämligen Rent spel av allas min Tove Jansson. En hybrid mellan kortroman och novellsamling, där varje kapitel är en berättelse ur två kvinnors liv: Jonna och Mari som delar tillvarons kärlek och gräl.

Med blick för det originella och lustiga fångar Jansson två speciella personligheter. Jag oroas, gläds, sörjer. Mari och Jonna är inte alls enkla eller genomsympatiska, de är "egna", alltid och ständigt sig själva. Samtidigt har de en härlig, pragmatisk inställning till livet - en krasshet som värmer och ger lärdom.

Rent spel rekommenderas för alla som vill ha en tunn med innehållsrik bok som skänker mycket tankar och känslor.

För att lämna röstmeddelande tryck stjärna

Denna pjäs av Bodil Malmsten finns i pocket, inte en dag för tidigt! Jag råder alla att investera några tior för att få höra Bert-Ove, Giselle, Edvard, Jessica och Thomasine. Fem svenskar som framför sina monologer. Fem fiktiva människor som får komma till tals med allt det som annars bara skymtar fram i Ring P1 och på tidningarnas insändarsidor. Dessa fem är förtvivlade, uppgivna, förbannade, deprimerade, självmordsbenägna. Allt utom lyckliga. Det kanske låter tröttsamt, men eftersom Malmsten har hållit i pennan skänker språket en säregen glädje åt det som sägs. Jag njuter verkligen av formuleringskonsten och det är så uppfriskande med dessa röster som liknar varandra och delvis säger samma saker, men som ändå är så personliga.

Jag önskar att det fanns en tidsmaskin som kunde ta mig tillbaka. Inte till stenåldern utan till den tid för så få år sedan då denna pjäs gick att se på scen. För att lämna röstmeddelande tryck stjärna är perspektivgivande, innehållsrik och intrycksfull läsning. Jag hoppas att även uppföljaren Nakna damer på nedre botten mittemot kommer att publiceras i bokform.

Kroppsnormerna når bokhyllan

När jag bläddrade bland bilder i ClipArt för att hitta något på temat böcker, dök denna bild upp. Barbie, släng dig i väggen! Uppenbarligen är de dagarna förbi då illustratörer studerade anatomi.

Sex diktsamlingar från då och nu

Vilhelm Ekelund – Vårbris (1900)

"Brusa hör jag genom gömda schakter minnets svala flod,
medan dämpat ljusrött ute lyser gryningsstrimmans blod.
Mjukt i dallring färger skymta bakom ögats slutna lock,
tysta glida kring mig vakans stumma bilder flock vid flock."

Mästerlig hantering av motiv, versmått och språknyanser. Jag kan inte påstå att det finns så mycket innehåll - snarare stämning och känsla - men det är mycket njutbar läsning.

6/10

*

Gunnar Ekelöf – En Mölna-elegi (1960)

"Solen i sjunkande
glöd genom falnande
grönska... Bryggorna klunkande
längs med kanalen, smalnande
ebbande, undansjunkande"

En annorlunda läsning där det ologiskt surrealistiska blandas med klassicism och rimsmideri. Väcker mersmak - jag känner för ett plums ner i Ekelöfs samlade verk.

6/10

*

Helga Krook – Grönska träd och träd som ser (2009)

"Ljus. Stjärna. Vatten. Daggmask
Hela byn. Alla de andra träden
Inuti det som brusade
Svalkande skugga att sluta
Kom vid min sida sjung
Det villkor jag skyggade för"

Se utförlig recension här

7/10

*

Erik Lindegren – Mannen utan väg (1942)

"grandios vilar smärtans flykt på örnarnas duk
medan vinden blandar artiga ansiktens kortlek"

Häpnadsväckande och ofta svindelframkallande metaforer. Mer form än innehåll, men definitivt suggestivt och läsglädjefrämjande.

7/10

*

Ingela Strandberg – Bäste Herr Thoreau (2008)

"Jag har ett innerligt
förhållande till gryningen.
En morron badade jag
i sju sjöar och såg hur
vinden vispade upp björkarna
till fluffiga klänningar som jag
provade, en efter en, medan ljuset

drog och drog i kedjorna
som förankrade vattnet."

Jag har gillat Strandbergs två senaste diktsamlingar, men nu har hon blivit ännu bättre. Hon räds inte för att dra in det oförståeliga och oförklarliga, göra djärva hopp över motivområden - så att den där njutningsfyllda andlösa svindeln framkallas, kicken jag söker i poesi.

8/10

*

Heidi von Wright – dörren öppnar rummet (2008)

"spenderar dagen
framför spegeln.
försöker förstå hur
ett ansikte fungerar"

Minimalism på gränsen till språkmaterialism. Här finns onekligen potential och det är inte dåligt, men tyvärr inte särskilt avtryckslämnande bra heller. Wrights dikter kommer ofta bara halvvägs fram och det är mycket synd.

6/10