Inatt drömde jag att jag blev intervjuad av en journalist som avslutade med att ställa frågan: "Om du fick ge alla tidningsläsare därute ett enda tips, vad skulle det vara?" I drömmen behövde jag inte tveka en sekund, utan jag sade genast: "Alla som gillar att läsa borde studera litteraturvetenskap i minst ett år! Det är en sådan lyx att få ägna sig åt böcker på heltid!"
När jag vaknade upp och mindes drömmen tänkte jag att det var minsann inget dumt tips. Jag sökte ju in till sjuksköterskeutbildningen direkt efter gymnasiet, men hoppade av det tåget och pluggade två terminer littvet istället. Även om det sedan blev så att jag började på sjuksköterskeutbildningen och makulerade drömmarna om att bli akademiker, så ångrar jag definitivt inte mitt år som littvetare. Tvärtom, det är en tid att se tillbaka på med nostalgi i blicken. En tid att längta till när det känns motigt.
Dessutom var det enormt bra att lära sig lite akademiska krumsprång innan ssk-utbildningen. När jag ser på mina kursare som kommer direkt från gymnasiet eller som har jobbat istället för att plugga tidigare, så inser jag vilken nytta jag har av att kunna referera och veta vilket språkbruk som passar på högskolenivå. Att studera ett "onödigt" ämne är faktiskt inte så onödigt - tvärtom, då får man ju öva inför de där "nödvändiga" ämnena och slipper bry sig så väldans om att det blir lite fel i början!
Alltså: läs litteraturvetenskap! Det är aldrig för sent :)
6 kommentarer:
Wow, är det sant? Jag har pluggat konstvetenskap en termin, men hyst misstanken att det dödar läslusten att plugga litteraturvetenskap. Det kanske var fel? Jag tror att det skulle kännas riktigt nyttigt och givande att lära mig mer, så kanske någon kvällskurs på deltid vore något för mig. Tack för ditt peppande inlägg!
Min läslust blev inte dödad - tvärtom, jag har aldrig läst så mycket som det året! Och man får helt andra perspektiv också, det är så rikt att verkligen analysera en text. Sedan väljer man nog lite själv vilken ambitionsnivå man vill ha. Stockholms Universitet har en kvällskurs på halvfart som tar ett år då och är litteraturhistoria från antiken till 1900-talet. Kan verkligen rekommendera den! Lärarna är bra också, de flesta i alla fall...
Det verkar vara väldigt olika hur man reagerar på littvet. Jag tycker att det var mestadels bra, men andra gillade inte alls att litteraturen blev tvång och måste. "Litteraturvetenskap tar ifrån mig litteraturen" var det någon som skrev på min kurs...
Ja, det passar säkert inte alla. Men ett försök tycker jag nog att det kan vara värt... :) Jag trodde nog inte att det var min grej och hade ofta fått höra att jag inte borde testa.
Vilken bra dröm. :) Jag håller med dig, Tekoppen, littvet är roligt och lärorikt på många sätt och ofta underbart. Men det är klart, ibland får man lite "usch vad det är segt att plugga"-känslor också... men det får man nog vad man än läser. Jag var aldrig rädd att min läslust skulle dödas, och så skedde inte heller. Jag tyckte inte om allt jag fick läsa men blev ofta berikad med läsupplevelser jag inte skulle ha hittat på egen hand. Men hur man trivs beror nog mycket på vilken kurs man läser, alla har ju olika upplägg på sina kurser. Jag läste i Uppsala och där har grundkurserna ett i stort sett kronologiskt upplägg med ambitionen att täcka in så mycket som möjligt - det passade mig utmärkt. Men andra ställen delar upp det hela annorlunda, tex en högskola med en stor andel lärarstudenter; då har de ett block med barn- och ungdomslitteratur i A-kursen, vilket U-a hade som valbar delkurs på C-nivån... Så om man har möjlighet att välja lärosäte kan man ju hitta en inriktning man tror att man skulle gilla. :)
Jag tror att det är både ganska vanligt och väldigt bra att läsa något sådant som littvet innan man går vidare till sin "egentliga" utbildning. Om man vet vad man vill och har möjlighet till det, så rekommenderar jag absolut vem som helst att upptäcka studentlivet den vägen. Jag läste littvet A som mitt första ämne och det kändes som en väldigt behaglig genomgång från gymnasiet. (Dock hade vi i trean en lång period med en vikarie som av vissa kritiserades för att lägga sin svenskundervisning på "universitetsnivå", så det var kanske inte så konstigt att jag inte chockades så svårt av kontrasten...)
Dina långa kommentarer är alltid lika härliga, Lisa :)
Visst får man seghetskänslor av alla ämnen, emellanåt! Det fanns stunder då jag verkligen bara ville kräkas på alla böcker och analyser. En "tvingades" ju läsa många böcker som en inte skulle ha läst annars, ibland var de riktigt bra och jag kände aldrig att en bok var helt meningslös som erfarenhet och läsupplevelse. Stockholms Universitet, där jag läste, hade också kronologiskt första terminen. Andra och tredje terminen gick en på obligatorisk kurs om vetenskaplig metodik och analys, sedan fördjupningskurs (t.ex. ungdomslitteratur) och sedan uppsatsskriv. Fast jag gick ju då aldrig tredje terminen, men tänker att det blir kanske av en dag. Vem vet? :)
Det finns som du säger många lärosäten och littvet går nog bra att läsa på distans också. Även om det har sina nackdelar förstås.
Jag läste faktiskt en liten litteraturvetenskaplig kurs på gymnasiet, det fanns att välja på. Den boken vi hade som läromedel var ju rent skrattretande när jag jämförde den med universitetsböckerna. Snacka om littvet ultraextralightlight! ^^ Men jag är riktigt glad för svenska B som ju var en litteraturhistorisk kurs rakt igenom. Den kursen förändrade verkligen mitt läsande och öppnade mina ögon på massor av sätt!
Skicka en kommentar