Sanna kvinnor på Fria Teatern

Uppdatering: det är tydligen inte för sent att se denna pjäs. Inte riktigt. Bara nästan... Så missa inte!

Anne Charlotte Leffler är en av de kvinnliga 1880-talsdramatiker som i sin samtid spelades flitigt medan Strindberg inte fick sina pjäser uppsatta - det var först i och med att de politiska tenderna under 1880-talet hade gått och blivit omoderna som allting kastades om och Leffler, Agrell och Stéenhoff fick samla damm medan Strindberg blev nationalskald. Jag har alltid velat tro att en orsak till Strindbergs så kallade "kvinnohat" helt enkelt var avundsjuka, för att August inte var välkommen på arenan. Just då.

Av de tre mest kända 1880-talsdramatikerna måste jag säga att just Leffler är den jag tycker minst om. Just det där mera politiska än artisistiska som trion ofta beskyllts för är särskilt närvarande hos Leffler, även Skådespelerskan är läsvärd. En annan av Lefflers pjäser - Sanna kvinnor - har jag länge tänkt läsa. Så fick jag ett mejl om att den spelades på Fria teatern. Och inte nog med det. Sista föreställningen närmade sig! Panik!

Så satt jag då bänkad i lördags. Under första akten, och särskilt alldeles i början, blev det lite sådär pinsamt överspelat ibland. Helhetsintrycket var dock mycket gott, jag tyckte om alla skådespelare (men särskilt Håkan Jonson) och jag fick känslan av att Leffler fungerar så väldigt mycket på scen än i manusform. I en välgjord uppsättning kommer den här sortens dramatik verkligen till sin rätt. Hur föråldrad själva tematiken än är: om kvinnans rätt till att få äga egna pengar. I pjäsen illustreras det genom Berta, vars mor offrat hela sin förmögenhet för att betala sin makes spelskulder. Nu finns det nästan ingenting kvar och Berta försöker tvinga modern att inte ge upp deras sista chans till överlevnad - men hur ska Berta lyckas övervinna sin mors förvissning om att allt hon äger, äger i själva verket maken?

Samtidigt har Bertas syster just kommit till Stockholm och råkat upptäcka att hennes make är notoriskt otrogen. Vem är den Sanna Kvinna i sammanhanget - Berta, som är ogift och arbetar på bank och vägrar bete sig enligt könsrollsmönstren? Systern, som slits mellan att vara dödligt kränkt och bara vilja bli älskad? Modern, som aldrig satt sig på tvären?

Synd för er alla därute att ni inte kan se den här pjäsen :) Men som manus finns den ju och det tänker jag utnyttja nu snart. Så fort jag får tid att läsa, vill säga...