Vågorna är lik VW:s övriga böcker på många sätt. Flödet av tankar, känslor: "Medvetandeström" (stream of consiousness). Det modernistiska. Samtidigt är Vågorna extrem. En kör av sex röster: Jinny, Rhoda, Susan, Neville, Bernardh, Louis. Sex olika personer. Eller? Jag blir inte riktigt klok på det, trots (eller kanske på grund av) Jenny Tunedals utmärkta förord. Bernardh är berättarrösten, samtidigt lämnas mycket utrymme åt de övriga för att förklara sig själva och varandra. Det är självklart mycket fantasifullt och mera fyllt med långsökta liknelser och evighetsutbroderade stämningsbilder än något egentligt berättande. Det hela utspelar sig under en dag, eller det vill säga: karaktärernas liv, från tidig barndom till ålderdom, ramas in av en liknelsesprängfylld naturbeskrivning som går från gryning till natt.Jag fattar tyckte för karaktärerna, jag får en känsla för dem var och en, de har en alldeles egen, särpräglad röst men flyter också samman i sitt korus. Jag fattar tyckte för Vågorna, läser den med andakt, med ett hjärta som trippar på lina med andan i halsen, men det är också en svår bok. Svårläst genom att vara för lättläst. Lätt att "läsa", svår att verkligen LÄSA. Ofta måste jag ta om styckena, ibland flera sidor, för att det skrivna inte har fastnat ordentligt. Det är en text som kräver koncentration och tillräckligt få störningsmoment. En text som kräver mycket men också ger ofantligt tillbaka. Jag rekommenderar den högaktningsfullt, helhjärtat och beslutar mig för att det får vara nog med mitt långsamma läsande av Virginia Woolf. Jag vill läsa mer! fler! resten! nu! genast! Tills dess kan jag bläddra i Vågorna och se alla stycken jag har strukit under och tids nog kommer att citera här.
Betyg: 8/10
5 kommentarer:
Sådär har jag det också med Woolfs böcker. Jag börjar och börjar och börjar tills det en vacker dag plötsligt säger klick och boken känns som om den alltid varit skriven för just mig. Men det är som om det måste stämma på alla plan innan det där sker. Roligt att du gillade Vågorna. Jag läste den i höstas och blev förförd - efter tio miljoner försök innan dess eller så. Men du har verkligen rätt i att man måste vara fokuserad för att texten inte bara ska glida bort.
Lycka till med bokmanuset förresten! Håller tummarna!
Åh så inspirerande att läsa om Vågorna! Den ligger hemma och väntar på läsning alldeles snart. Just nu läser jag Jacobs rum, hittills väldigt fin. Däremot gav jag upp Orlando. Det gick inte alls fast så är det också en lite udda fågel i författarskapet. Mot fyren och Mrs Dalloway däremot.. fina fina böcker. Blir spännande kanske få fortsätta ta del av dina njutningsfyllda läsningar!
Annasara: Intressant iakttagelse om det rätta tillfället! Kul att du också blev förförd av vågorna. Och tack för hållna tummar, verkligen!
Hermia: Jacobs rum är som sagt min absolut favorit! Orlando, jag hade svårt med den, men ge inte upp, men når ett krigsstillestånd med den och så småningom fred och även om jag fortfarande inte är 100 % säker på vad jag tyckte så är jag verkligen glad att jag läste ut den. Jo, en udda fågel. Medan Mot fyren är den jag gillat minst hittills, men också den jag läst under sämst förutsättningar - en dag och stress för skoluppgift. Inte bra. Jag hoppas verkligen att det blir fler njutningsfyllda läsningar här!
köpte den som pocket nyss
Kul! Mycket läsglädje önskas dig!
Skicka en kommentar