Arthur Rimbaud - Berusad gryning

Rimbaud är ett av de stora namnen i världslitteraturen. Allt jag visste om Artur Rimbaud när jag började läsa var dock att han var ihop med Paul Verlaine, att Paul Verlaine skottskadade honom och att Patti Smtih är mycket inspirerad av hans dikter. (Tydligen hade han också en senare karriär som slavhandlare.) Jag ser vissa likheter med Baudelaire, som ju var ungefär samtida, men jag föredrar nog Baudealire. Rimbaud skriver bortom logiken, en slags automatisk skrift, så jag förstår att surrealisterna var förtjusta. Jag lägger post-it-lappar på tre ställen i boken men i efterhand är det bara en av dem jag förstår. De andra post-it-lappade dikterna känns: Jaha? Mycket känns jaha, men kanske är det jag som inte är nog öppen. Ändå föreställer jag mig att en riktigt bra diktare skulle ha slagit sig in i mig. Det här glider undan.

Betyg: 5

"Fairy"


En dekorativ sav har sammansvärjt sig mot Helene i den astrala tystnadens kyska skuggor och känslolösa ljus. Sommarhattan anförtrodd åt stumma fåglar och indolensen en oväderlig båt, sorgklädd genom den döda kärlekens och de försvagade dofternas stund.

- Efter stunden med melodier från - vedhuggerskor till sorlet av strömmar under skogens ruin, boskapens skällor i ekot från dalar, och stäppernas skri. -

För Helenes banrndom ska snårskog och skuggor rysa - och de fattigas bröst, himlens legender.

Och hennes ögon och dansen överlägsen till och med konstfulla skärvor, svala inflytelser, dekorens behag och chansen som inte återkommer.