Varför göra queera analyser? (långt inlägg)

Att problematisera heteronormativitet i relation till litteratur kan handla om att inte bara titta efter olikkönat begär utan också leta efter samkönat sådant. Då är det till exempel ganska uppenbart att det finns homoerotiska undertoner i Shakespeares Trettondagsafton eller vad ni vill (Twelfth Night; or What You will) där tvillingarna Viola och Sebastian blir skilda åt. Sebastian räddas av en äldre man, Antonio, och de inleder en nära, ja rent ut sagt intim vänskap. Viola klär ut sig till man och blir tjänare åt greve Orsino. Hon förälskar sig i honom, men han är kär i adelsdamen Olivia, som blir kär i Viola. Alltså: eventuellt begär man-man, begär mankvinna-man, begär man-kvinna, begär kvinna-mankvinna.

Här används förklädnader för att möjliggöra scenskildringen av Olivias kärlek i Viola – de har också namn som binder dem samman. Olivia gifter sig sedan med Sebastian; tvillingarna är utbytbara genom sin likhet. När Viola klär ut sig till man blir hon Sebastian, så att Olivia i själva verket har förälskat sig i Sebastian. Dessutom finns en slags transskildring i och med förklädnaderna – och ett tydligt maskeradtema i Judith Butlers anda. Maskeraden avslutas med samkönad kyrklig vigsel för två norm-anpassande par, men så länge maskeraden äger rum är gränserna upplösta (karneval, se Bachtin). Detsamma gäller för fler av Shakespeares dramer.

Det vore också intressant att se en queeranalys av Maria Gripes Skugg-serie, där Caroline klär ut sig till Carl. Arvid blir kär i henne, men kan inte tillåta sig denna kärlek förrän hon visar sig vara kvinna, medan hans syster utan problem får bli kär i den hon tolkar som man och som i själva verket är kvinna (begär man-mankvinna och kvinna-mankvinna). Även här blir maskeraden ett sätt att både spela ut och gömma det samkönade begäret, liksom i novellen Den första kärleken av Matilda Roos, där en kvinna maskerar sig till man för att få följa en älskad soldat ut i kriget (begär mankvinna-man) och sedan åtrås av en kvinna (begär kvinna-mankvinna).

Självklart ska en heteronormativ analys också kunna användas på material som verkar helt heteronormativt, t.ex. sångtexten ”Summer Nights” ur musikalen Grease som jag har haft på hjärnan i några irriterade veckor. Till synes håller den sig både inom den heterosexuella matrisen och den heteronormativa synen på könens sociala och sexuella funktioner (mannen som den sexuelle och aktive, kvinnan som den söta och oskyldiga). Även i Grease finns det dock en kvinnlig karaktär som är tuff, tar plats och lever ut sexuellt (Betty) och denna kvinnoroll visar sig i slutet vara den högst värderade, när även Sandy blir sådan. Den naiva kvinnan är inte längre idealet, men hon måste fortfarande hålla sig till det olikkönade begäret ("You better shape up, cause I need a man").

Nog mässat för idag. Nästa gång jag vill föreläsa återkommer jag - och den som inte är intresserad kan förslagsvis läsa någonting helt annat.