Misans klagolåt
En misa har jag varit i alla mina dar,
miserabel var min mamma, misären var min far.
En misa har jag varit och en misa vill jag bli;
det är så skönt att sjunka i mild melankoli.
Och om jag vore vacker och min näsa underbar,
beundrad utav alla och dyrkad av envar,
så skulle kanske någon, som vore stor och rik
tillsända mig en ros i cellofan från en butik.
Men allting har en ända och lyckan flyr sin kos;
det finns för många taggar på varje liten ros.
Jag går i månens skimmer invid den svarta älv
och plockar anemoner - och tänker på mig själv.
/Tove Jansson
När jag gick på lågstadiet hade jag en versbok och när mina föräldrar bad mig välja en vers därur att skriva på kort till min mosters födelsedag valde jag dikten här ovanför. Jag förstod aldrig varför det diktvalet vann föga gillade hos mina föräldrar, men nu idag förstår jag det kanske lite bättre... Så nu vet du det moster. Förlåt i efterskott ;)
9 kommentarer:
Har du hört den sjungen också, eller bara läst den?
Den är med på ett muminband jag har, som jag tror i sin tur kommer från teveserien där Gösta Ekman spelade "kungen" (vem som nu skrev in honom i historien).
Förresten, man undrar ju vad din moster tänkte! ;-) Är hon en verklig Misa blev hon väl lite ledsen, annars kan jag tänka mig att hon skrattade gott!
Nej, aldrig hört den sjungen. Och min moster fick den ju aldrig, men nu ser hon den nog och då hoppas jag att hon skrattar ^^
Aha, den censurerades. Kanske lika bra på en födelsedag!
Den är om möjligt ännu mer självömkande till ton!
Ja, kanske lika bra.
Oj då... är det möjligt? XD
Ah, Gud, nu skrattade jag sa alla kollegorna som jag delar rum med lyfte pa huvudena och undrade vad det ar for fel pa mig....
Vilken underbar anekdot!
Glad att jag kunde framkalla ett sådant skratt med mitt lilla minne ;)
Hu, jeda mig slikt barn du var!
:))
Ja, barn är barn och...
Skicka en kommentar