Lyckorus!

Har haft ett extrajobb "på gång" i ett par veckor och det har svävat lite i osäkerhetens tecken. Idag fick jag dock ett telefonsamtal som bekräftade att jag är timanställd som sjukvikarie. Inga garanterade timmar, men ändå - ett jobb. Ett JOBB. Jag kände mig ändå inte hågad att blogga om hur lycklig jag var. Jag hade ju inte ens sett avtalet, än mindre gått och jobbat, så vem visste vilka stenar som kunde falla ner från himlen och lägga sig i vägen? Men så ringde mobilen igen och nu är jag inbokad att jobba både lördag och söndag. Bättre kan det ju inte bli!

Jag är alltså inte bara 21 år, bokbloggare och sjuksköterskestudent. Nu är jag personlig assistent också. Och SÅ stolt! :D

Utmärkelse

Stort tack kära Bokstävlarna för utmärkelsen! Som jag dock undviker att publicera bilden på.

Sju "intressanta" fakta om mig:
1. Jag kallades Myggan på lågstadiet, antagligen för att jag var småväxt och irriterande.
2. Apropå myggor anser jag att det är min plikt som vegan att låta dessa leva samt agera blodgivare åt dem.
3. Jag är alltså vegan sedan åtta år tillbaka. Dock har jag börjat äta honung och löss (rött godis) på sistone.
4. Språkkräsen som jag är vill jag undvika anglicismer (som award och "ett posta inlägg") här på bloggen och även könsangivande pronomen, men jag vet inte om jag verkligen lyckas.
5. Jag har hittills samlat ihop 105 universitetspoäng: 60 i litteraturvetenskap, 7½ i teologi, 7½ i japansk tekultur och 30 på sjuksköterskeprogrammet.
6. Jag har inte gröna fingrar, däremot svarta och fungerar ungefär som en änglamakerska för växter eftersom jag på ett väldigt effektivt sätt suddar ut dem ur min upplevelse av omgivningen. De finns helt enkelt inte och behöver alltså inte vattnas.
7. Som alla läsare nog redan vet är jag inte Twilight-typen. Som blivande sjuksköterska är jag däremot snudd på vampyr. Jag tänder på att ta blodtryck och puls, jag dreglar av att se riktigt saftiga blodådror och får genast lust att sticka nålar i dem, vilket jag dock får vänta ett tag till innan jag lär mig. Längtar!

Intressant eller inte? Vet ej. Och det struntar jag i. För viktigast är ändå att ge vidare utmärkelsen till andra som gjort sig förtjänta av dem. Och taramtaramta! Jag utnämner:

• Lisas läsning - En blogg med mycket franskt, mycket hbtq och mycket läskärlek
• Ord och inga visor - Givande läsning om böcker och litteraturvetenskapliga studier
• Bokbabbel (Magix) - Bokbabbel är en flitigt uppdaterad blogg med intressanta inlägg och Magix är det sociala kittet i bokbloggosfären
• Bokstävlarna - En av de där bloggarna där det inte spelar någon roll alls att vår boksmak är något annorlunda, för kärleken till böcker är densamma
• AnnaSaras Blogg - Skriver smalt med mycket glöd och alltid intressant
• We tell ourselves stories in order to live
  - Här passar jag på att applådera alla som vågar vara ambitiösa/pretentiösa utan att be om ursäkt för det
• Hannah och hennes blogg - En trivsam blogg som har tagit paus men som jag hoppas läsa mer hos, snart!

Ni förväntas nu vara tacksamma. Eller förresten, låt bli om ni vill - utmärkelsen kvarstår ändå!

2009 års musik

En hel del skivor släpptes förra året. Jag har förstås bara lyssnat på en bråkdel av dem, men ville skriva lite om de jag gillade.











Kent släppte en alldeles underbar skiva, Röd, som jag bara kan vara kär i! Jag hävdar fortfarande att den måste vara om inte Kents bästa så åtminstone minst lika bra som deras tidigare höjdpunkter.











Neurosor av det lilla indiebandet Elenette var årets första musikförälskelse som också har hållit i sig. Okej, jag vet att jag kanske inte skulle hylla den här skivan lika mycket om jag var inlyssnad på genren sedan tidigare, men ändå. Jag tänker inte ens diskutera om Neurosor är lysande eller inte, för jag vet vad jag tycker på ett riktigt pubertalsvärmiskt sätt!














Polly Scattergood gav ut ett titellöst album fullt av riktigt originell och taggig pop. Tuggummirosa dängor med mycket mörker och diskrepanser. Också villkorslös kärlek!














En annan härlig skiva åt det poppiga hållet stod Florence and The Machine för. En häftig röst tillsammans med bra texter och melodier gjorde Lungs till en annan av årets absoluta favoriter.











Winnerbäcks Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen blev jag först bara besviken på, den kändes rå-tråkig. Efter tio lyssningar började ett gillande växa och nu spelar jag denna skiva varje dag. Vissa låtar här tillhör det absolut bästa som Winnerbäck har gjort!












Även Eels, en av mina största idoler, levererade en rejäl besvikelse med Hombre Lobo, som dessutom var hans först skiva på fyra år. Den skivan tänker jag inte ens ge någon mer chans. Den är inte värd det! Som tur var släppte Eels en till skiva 2009 som höll hens vanliga toppenklass. End Times heter den.















Sounds of the Universe med Depeche Mode har jag börjat lyssna till ordentligt först på sistone, eftersom jag har haft fullt upp med att bekanta mig med deras tidigare produktion. Nu börjar jag dock uppskatta yngsta skivan rejält! Jag menar, går det att ogilla låten Wrong om man gillar Depeche?












En annan besvikelse som växte till mera stillsamt gillande är Noah and the Whales andra skiva, The First Days of Spring, som är fin men ändå inte kan tävla med deras debutalbum.











Pet Shop Boys släppte Yes som jag tycker mycket om. Dock är jag inte så haj på deras tidigare musik och har hört de riktiga beundrarna säga att denna skiva inte når samma höjder.

Anna Ternheims Leaving on a Mayday är också mycket bra. Ibland är jag inte alls på humör för att uppskatta den, och de starka låtarna är inte alls ensamma, men de bästa spåren är å andra sidan väldigt imponerande.

I övrigt är jag ganska förtjust i Amanda Jenssens Happyland och Anna Järvinens Man var bland molnen. Melissa Horns Säg ingenting till mig är jag måttligt halvgillande inställd till. Den rymmer väl nån bra låt, så långt kan jag sträcka mig.

Sahara Hotnights Sparks var inte mycket att hurra för, tycker jag, men inte heller den har blivit så väldans genomlyssnad. Mobys Wait for Me kvalar in i samma kategori, fast den innehåller en låt jag inte skulle vilja vara utan: Pale Horse.

Nu ser jag fram emot alla skivsläpp under 2010! Jag har inte bra koll, men då får man å andra sidan massa överraskningar :)

Har jag missat någon höjdare från förra året?

Läslust - lite boktänk

Det är den 25e januari och jag har redan brutit mot mitt låneboksförbud. Kyndelälskaren av Pierre Magnan samt David Albaharis Lockbetet fick följa med hem från biblioteket. Vem kan väl motstå det här Lockbetet till baksidestext?!

"En serbisk poet i kanadensisk exil försöker nedteckna sin mors porträtt. Lyckas han skriva boken om hennes liv, så kommer han också att kunna övertyga en kanadensisk vän om sin belägenhet. Han har plockat fram de inspelningar han gjorde många år tidigare, strax efter faderns död, där han försökt få modern att berätta sitt livs historia. Hon konverterade till judendomen efter att Hitler kommit till makten i Tyskland, hon förlorade sin första man och deras barn under andra världskriget. Hon vet vad det innebär att förlora allt och tvingas börja om från början. På banden talar hon, utan att döma, om tomrummet mellan två identiteter som båda förnekats henne; den judiska och den serbiska. Nu är hon borta sedan länge, och nya krig härjar det kollapsande Jugoslavien; nya flyktingar vandrar längs samma vägar som modern vandrat. Hennes berättelse tränger sig på, men att gestalta den övergår poetens förmåga. Medan han lyssnar till sin mors röst färdas hans tankar mellan det som var och det som är; Balkan efter kriget och det nya landet, insikten att han aldrig lämnat något bakom sig."

Vad är det förresten som gör att läslust väcks - och släcks? Finns det någon kemisk formel för det? Jag hyllade ju Madeleine Bourdouxhes novellsamling här förra året och har haft samma författares roman Gilles kvinna hemma men inte hunnit läsa den innan den måste tillbaka och inte kunde omlånas. Tänkte "Nej, men då får jag betala böter och läsa så snart som möjligt, för den här kan jag inte lämna ifrån mig!". Jag läste tre sidor idag och gick in på närmast bibliotek och gav glatt vidare boken. Från 100 till 0 på tre sidor, alltså!

Titti Persson - Jag vet ingenting om dig

Titti Perssons bok Jag vet ingenting om dig berättar om Sean och Jon, deras liv fram till det första mötet och deras relationer efter det. Sean växer upp i Seattle och hans liv kommer att präglas av systern Debbies försvinnande. Jon växer upp i Skärholmen med en mamma som dricker alldeles för mycket.

I vartannat kapitel berättar Jon om sitt liv i jagform, i vartannat kapitel berättar han om Seans liv i duform. Däremellan finns kursiverade kapitel där Jon berättar om sina upplevelser av deras förhållande. Den här lite intrikata uppbyggnaden fungerar riktigt bra och allt sammantaget är Jag vet ingenting om dig en lågmäld, melankolisk, både ljus och mörk berättelse om livet. Utan överdrifter och på fullaste allvar, men på rätt sida om alla gränser.

Det finns helt enkelt ingenting att klaga på, bara en berättelse att sluka och vidröras av.

Betyg: 9/10

2009/2010

Det verkar som om många bloggar går på sparlåga - och min egen är ju inte direkt ett undantag... Dels beror det väl på att jag mest läser om etik just nu och ägnar mycket tid åt att försöka förbereda mig inför tentan i moralfilosofi imorgon. Fast egentligen har jag mycket att skriva om. Jag orkar bara inte sätta mig och skriva något smart om de filmer jag faktiskt sett och de böcker jag faktiskt har läst. "Någon annan gång" känns det som, dag efter dag. Det händer så mycket annat här i livet. Just nu sitter jag i alla fall och dricker Ceylon-te, lyssnar på Chopin och försöker få in alla termer och begrepp.

Något jag har funderat på är att jag har summerat 2009 ur boksynpunkt, men inte ur livssynpunkt. 2009 var helt klart året då jag reste till Syrien, Skottland och England. Året då jag begravde mig i Amalie Skrams mentalsjukhusromaner och reste tillbaka till nutiden med en B-uppsats som jag fortfarande är mäkta stolt över. Året då jag slutligen, efter år av tvekan, bestämde mig för att börja på sjuksköterskeprogrammet, trots att det innebar att jag måste ge upp litteraturvetenskapen som jag tyckte så mycket om. I samma veva kom jag till skott, efter lika många års velande, med att faktiskt snagga bort den där hårgardinen jag var så trött på. Flera ytliga vänner kom mig mycket närmre på grund av olika omständigheter och det är jag riktigt glad för.

Jag har haft en fin höst som sjuksköterskestudent och nu funderar jag förstås på framtiden. Hur blir mitt 2010? Förhoppningsvis är det här det år då jag går klart tredje terminen och alltså är halvfärdig syrra. Men kanske också året då jag får ett studentrum och ett extrajobb - samt gärna ett sommarjobb! - som ger mig mina första erfarenheter av vården. Men vi får se. Även om januari snart är förbi finns det mycket 2010 kvar!

Det står i alla fall klart att 2010 redan är året då jag blev Sanne Sebastian och skaffade örhängen igen efter 7 års uppehåll. Sämre start kan man ju ha! Men nu: slut på detta självupptagna pladder och tillbaka till pluggandet.

Vintertid

Oline Stig - Den andra himlen

Oline Stig är en av de där nutidsförfattarna jag sällan hör talas om i deras författarroll, men som däremot ofta syns som kulturskribenter och recensenter. Efter att ha läst min första bok av Stig - novellsamlingen Den andra himlen - är jag inte alltför ledsen över att tidigare ha gått miste om detta författarskap.

Oline Stig skriver riktigt bra noveller. På sätt och vis. Men språkligt sett är det vare sig särskilt finslipat eller originellt - och av novellerna i denna samling är det bara en som har ett bra slut. Ofta är jag positiv ända in i det sista - och så lyckas de alltför lyckligt tillrättalagda slutraderna punktera hela bygget. Synd, för det här är annars noveller med ett lågmält angeläget innehåll som både stör och berör.

Betyg: 6/10

Margareta Ekström

Idag på en loppis hittade jag massor med böcker jag eventuellt skulle kunna tänka mig att köpa, men till sist tog jag bara med mig ett par av dem hem: två novellsamlingar skrivna av Margareta Ekström. Härliga uppsprättade böcker med mjuka pärmar, den ena från 60-talet, den andra från 70-talet. Dödens barnmorskor och Frukostdags. Dödens barnmorskor, smaka på den!

Margareta Ekström har varit mycket aktiv som författare, men bara fram till 1995 och därefter verkar det tyvärr som att denna novellist har fallit i glömska. Oförtjänt eller inte? Jag får se!

Är det någon därute som känner till Ekström och har en uppfattning?

Nytt namn!

Nejdå, ingen fara. Bloggen får fortsätta heta som den heter. Det är självaste jag som har uppdaterat mig och bytt ut andranamnet, Cecilia.

Det började med ett helt vanligt samtal mellan mig och finaste vännerna F och A. F (som har jobbat som normkritisk skolinstruktör åt RFSL och därför kan sina saker) berättade att det nu har blivit fritt fram för myndiga personer att ta namn som tidigare inte var tillåtna eftersom de ansågs tillhöra fel kön. Varvid jag utropade: "Åh så coolt! Det ska jag göra!"

Därefter utbröt ett vilt spånande, men ganska snart framkastade jag förslaget Sebastian, som också blev vinnaren vid omröstning i vänkretsen. Själv var jag mer inne på Jonathan, men lät mig övertygas. Sebastian är ju ett fint namn och nu heter jag det:

Sanne Sebastian Nilsson Lindberg

Så stod det på personbeviset som trillade ner i brevlådan idag. Snabba puckar, jag ansökte för mindre än en vecka sedan. Nu får jag betala 1800 om jag någonsin vill ändra mitt namn igen - man har bara en gratis chans - men för tillfället är jag bara barnsligt glad. Mina föräldrar är inte riktigt lika glada, men jag är ju för tusan 21 och har knappt hunnit vara vild och galen alls hittills.

Nu väntar jag bara spänt på att se om A också går vidare och tar ett "tjejnamn". Även andra i vänkretsen har blivit smittade, men jag misstänker att det är en sådan grej som många kan fundera på men få faktiskt gör. Däremot rekommenderar jag alla att bara göra det. Fundera på frågan "Vad skulle jag vilja heta?" och inte låta sig begränsas av könsnormer. Det är riktigt svindlande för identiteten. Bara att bläddra genom almanackan och känna att "Ja, det där namnet är bara en blankett bort. Om jag vill".

Vem jag är döpt efter? Ja fundera på det, den som vill...

Om vårdande

Pssst. Ville bara säga att om någon har lust att läsa en annan av mina bloggar, Om vårdande, så tar jag gärna emot besök... Om vårdande handlar om mina sjuksköterskestudier. Massa dagboksaktiga inlägg om vardagsplugget, men också reflektion och recensioner.

Välkommen!

Margareta Lindholm - Jag går över det frusna gräset

Margareta Lindholms till formen tunna och fjäderlätta bok väger tyngre om man väljer att se till dess innehåll. Vi får möta Saga som varit inlåst på mentalsjukhus i femton år men som nu får komma ut och bo i en prästgård hos prästen och Inger som aldrig lyckas få barn. Placeringen är bara tillfällig, men Saga vill helst glömma detta faktum och bara glädja sig åt sin frihet.

Sagas skildring av sitt isolerade liv i prästgårdens källare blandas med berättelsen om Tistels liv. Men vem är Tistel? Hur mår egentligen paret som bor i prästgården? Hjälper Inger Saga, eller är det i själva verket tvärtom? Orkar Saga bära allt som Inger berättar? Vem är Saga, innerst inne? Varför alla dessa inlåsta år?

Det här är en fin berättelse på alla sätt, träffsäkert berättad ur Sagas ganska originella perspektiv och med ett snyggt slut. Men kanske, kanske är allting lite för lagom. Som Christine Falkenland, fast ultra-light. Men ändå. Fint.

Betyg: 7/10

Radclyffe Hall - Ensamhetens brunn

Det är flera veckor nu sedan jag läste ut Ensamhetens brunn och jag funderar över varför jag inte har skrivit någon recension utan hela tiden skjutit fram det. Kanske för att min läsning av boken var lite märkligt upplagd och mitt intryck mycket mångfasetterat.

Jag började läsa Ensamhetens brunn för fyra år sedan och läste hälften av de sexhundra sidorna, men sedan skulle boken tillbaka till biblioteket och det blev aldrig av att jag lånade den igen. På bokrean för något år sedan köpte jag boken för att ha möjlighet att läsa klart - och i julas blev det äntligen av.

Mitt intryck av första halvan var nog inte så gott: språket var på flickboksnivå och historien kändes för klagande, så som det lätt blir när någon skriver om lesbiskhet år 1928. Så som det lätt blir, men inte behöver bli: Orlando skrevs då, och Damernas almanacka av Djuna Barnes. Böcker som hanterar sitt tema på ett helt annat sätt. Radclyffe Hall har valt att skriva en sorgesång om hur illa samhället behandlar de stackars utstötta "anormala".

Klichéerna haglar (huvudpersonen, Stephen, uppfostras som pojke och är en riktig butch) och synen på homosexualitet är minst sagt omodern. Nu när jag läste vidare kom jag dock till betydligt intressantare lager av boken, där Stephen har bosatt sig i Paris och bohemvärlden skildras med en kärleksfull sentimentalitet. Visst är slutet olyckligt, visst är språket inte alls litterärt högklassigt, men ändå... det blev en riktig slukarbok, att bara luta sig tillbaka med och läsa vidare i.

Slutintrycket? Det vete tusen. Bra. Eller? Jo. Kanske. Men läsvärt då? Ja! Visst.

Nu, efter Djuna Barnes och Radclyffe Hall, vill jag läsa mer om bohemliv i Paris. Och vad kan passa bättre än den påbörjade, men aldrig avslutade Alberte och friheten?

Betyg: 6/10

Lite bibel - Ruts tal till Naomi

And Ruth said,
Intreat me not to leave thee,
or to return from following after thee:
for whither thou goest, I will go;
and where thou lodgest, I will lodge:
thy people shall be my people,
and thy God my God:
Where thou diest, will I die,
and there will I be buried:
the LORD do so to me, and more also,
if ought but death part thee and me.
(King James)

Men Rut svarade:
»Sök icke intala mig att övergiva dig
och vända tillbaka ifrån dig.
Ty dit du går vill ock jag gå,
och där du stannar vill ock jag stanna.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör vill ock jag dö,
och där vill jag bliva begraven.
HERREN straffe mig nu och framgent,
om något annat än döden
kommer att skilja mig från dig.»
(1917 års översättning)

Men Rut svarade:
"Tvinga mig inte att överge dig
och vända tillbaka.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst -
endast döden skall skilja oss åt."
(Bibel 2000)

En av bibelns allra vackraste passager - och dessutom en av de queeraste! Jag är inte särskilt bibelläsande, men ändå känns det så häftigt att veta att Ruts vers finns där. Hennes tal till en annan kvinna, som så uppenbart ekar av äktenskapslöften. Som bekant kan man finna stöd för allt i bibeln om man bara vill. - Men nu måste jag läsa vidare i min kurslitteratur om moralfilosofi. Adieu!

Litterär kortslutning

Jag har vare sig avslutat eller påbörjat någon skönlitterär bok den senaste veckan. Visst har jag läst, men bara kurslitteratur och annat som har anknytning till mina studier. Det känns mycket märkligt. Jag har ju så enormt mycket hemma som jag kan läsa och som jag också vill läsa! Men just där ligger nog själva problemet: jag står framför bokhyllan och klarar verkligen inte av att välja. Mängden intressanta böcker leder till total kortslutning. Jag vet inte vilken bok jag ska ta, så jag skippar hela alltihop. Det är så mycket lättare att plocka upp en kursbok - och faktaböcker är ju i själva verket mycket lättare att läsa än skönlitteratur. Samtidigt börjar jag verkligen längta efter riktigt bra skönlitteratur. Det tar bara verkligen emot.

Hjälp! Vad gör andra bokmalar i sådana här situationer?

Torgny Lindgren - Ormens väg på hälleberget

Jag har tänkt att jag ska läsa något av Lindgren sedan jag lyssnade till Sonjas godhet där Owe Wikström skriver en hel del om denne författare, så när Ormens väg på hälleberget dök upp i charmigt slitet skick på en biblioteksutrensning fick den följa med mig hem. Denna tragiska saga är tunn men mycket tung, det rör sig om en undergångsskildring av antika proportioner, omplanterad i norrländsk mylla och fullsprängd med bibelcitat.

Bokens berättarröst, Jani, håller ett långt tal till Vårherre där han på sitt säregna mål redogör för sitt livs historia. Om uppväxten då byns handelsman utnyttjade moderns fattigdom för sina egna syften. Om vuxendomen då övergreppen lever vidare men med andra personer som förövare och offer. Det handlar om skuld, att vara skyldig. Det handlar om ett oförstående inför makterna, om Vårherres sätt att låta saker ske och Janis behov av att fråga varför.

Det här är en riktigt, riktigt bra bok. Den drabbar och stannar kvar. Nu är jag mycket sugen på att läsa mer av Torgny. Hummelhonung verkar vara det som står på tur. Andra tips mottages förstås tacksamt!

Betyg: 9/10

Bodil Malmsten - Kom och hälsa på mig om tusen år

Jag måste säga att hela idén är lite konstig. Ta blogginlägg och göra en bok av? Det blir väl vare sig hackat eller malet, vare sig blogg eller bok? Nej, tyvärr. Det blir så tillfälligt, näst intill obeständigt. Jag läser och flyter med, det är inte tråkigt - men inte heller angeläget eller brännande.

Jämfört med t.ex. För att lämna knappmeddelande tryck stjärna är det här helt enkelt en bok så lättviktig att den flyger sin kos. Småmysig för stunden. Men inte mer. Så min slutsats blir nog att bloggar är bäst som bloggar.

Det finns två bloggböcker till av Malmsten, men jag siktar på helt andra titlar framöver: Undergångarens sånger, Mitt första liv, Den dag kastanjeträden slår ut är jag långt härifrån och Nästa som rör mig.

Bright Star

Handlingsrefereat: Ung fattig otvättad poet träffar ung kvinna med excentrisk klädstil från övre medelklass. Ung fattig otvättad poet och ung kvinna med excentrisk klädstil blir kära och kysser varann litegrann, men kan inte gifta sig på grund av klasskillnaderna. Ung fattig otvättad poet blir nerkyld, insjunknar i TBC och dör. Ung kvinna med excentrisk klädstil vandrar omkring i skymningsdiset och reciterar ung fattig poets kärleksdikter med tragisk, galen blick.

Övrigt: Den svenska texten har verkligen lyckats slakta Keats dikter genom att bara översätta hälften av orden men ändå sätta ihop dem och låtsas som ingenting.

Bör ses? Ja, om du längtar efter 1800-tal och olycklig kärlek men inte orkar anstränga hjärncellerna alltför mycket.

Pinsam? Jo. En del. Fast mest i början.

Omedvetet komisk: 9/10
Överpretentiös: 10/10
Lagom subtil: 3/10
Välgjord: 8/10
Vacker: 7/10
Välspelad: 5/10

Totalt betyg: 5/10

Dalí på Moderna

När jag gick till Moderna Museet idag för att se på deras Dalí-utställning - ja, det är en annan snubbe med också, men ärligt talat, det glömmer jag gärna - trodde jag att jag hade bra koll på Dalí. Jag hade en riktig vurm för denne märkliga surrealist för några år sedan och det märks tydligt i mitt bestånd av konstböcker.

Det roligaste med Modernas utställning var dock att den verkligen vidgade mitt perspektiv vad gäller Dalí. Tavlorna och skulpturerna kände jag till, men inte alls dessa tidningsomslag, filmer, kläder, parfymflaskor och bokillustrationer. Faktum var att en serie med blyertsillustrationer (till den finlitterära kultklassikern Maldorors sånger av Greve Lautréamont) var ännu bättre och mer suggestiva än tavlorna. Tyvärr fanns de inte med i den annars väl sammansatta utställningskatalogen som såldes för ett underbart rabatterat pris.

Kort sagt, jag har fått många nya Dalí-favoriter och ett nyvaknat intresse för Dalí. Jag kan varmt rekommendera utställningen som var väl värd de långa köerna till biljettkassa och garderob. Det verkar nämligen vara många som tog chansen i akt, men alla som inte gick idag bör snarast pallra sig dit. Schas iväg! Om mindre än två veckor stänger utställningen och jag är väldigt glad att jag inte tillät mig själv att missa den.

2009 års mest glänsande läsupplevelser

Romaner
Djuna Barnes – Nattens skogar
Helene Cixous – Inuti
Marie Darrieussecq - Tom är död
Lucía Etxebarría – Beatriz och himlakropparna
Xiaolu Guo – Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande
Anneli Jordahl – Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)
David Levithan – Ibland bara måste man
Haruki Murakami – Sputnikälskling
Anders Paulrud – Som vi älskade varandra
Björn Sortland – Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?
Birgitta Trotzig – Dykungens dotter
Jeanette Winterson – Passionen

Pjäs
William Shakespeare – Othello

Novellsamlingar
Naja Marie Aidt – Babian
Madeleine Bourdouxhe – En spik, en ros
Johanna Ekström – Vad vet jag om hållfasthet
Ninni Holmquist – Kostym
Tove Jansson – Lyssnerskan
Etgar Keret – Åtta procent av ingenting

Fakta
Fanny Ambjörnsson – Vad är queer

*

Sammanfattningsvis: Många klassiker och moderna klassiker, men också en del riktigt färska titlar. Kul med den blandningen. Det här är böcker som imponerat, åtminstone i stunden - men många av dem kommer nog också att dröja kvar på ett märkbart sätt i min resonansbotten. Alla böcker lämnar något slags spår, men dessa titlar har lyckats extra väl.

2009 års läsning - Ett bokslut

Obs! De som inte gillar insnöade, listliknande inlägg kan blunda och snabbt klicka vidare till någon annan blogg! I dessa dagar är utvärderingar nämligen poppis och jag tänkte helhjärtat haka på den trenden.

Julen är definitivt slut och jag kan konstatera att jag har lagt väldigt lite tid på läsning jämfört med de timmar som ägnats åt att vara med vänner och/eller dröna i största allmänhet. Ändå 4 av 6 böcker på priolistan lästa och en bok på buffertlistan påbörjades.

Under 2009 som helhet läste jag 151 böcker, varav:
77 romaner (inklusive självbiografier och ungdomsböcker)
26 pjäser
20 diktsamlingar
18 novellsamlingar
10 faktaböcker (varav 5 vårdrelaterade)

12 böcker hade hbtq-tema. 37 kan räknas som klassiker. Bara 29 böcker hade ett omfång på 250 sidor eller mer, så jag har inte direkt slukat 151 tegelstenar.

Om man ser till könsfördelning är den en smula sned: 83 böcker skrivna av kvinnor, 55 böcker skrivna av män. Av romanerna var två tredjedelar skrivna av kvinnor. Bara 2 av 18 novellsamlingar var skrivna av män - eller snarare man i singularis, nämligen Etgar Keret. Däremot har jag läst fler diktsamlingar och pjäser skrivna av män än av kvinnor.

De författare jag har läst mest av är William Shakespeare (7 pjäser), Anton Tjechov (4 pjäser) och Tove Jansson (4 novellsamlingar). Annars verkar tre vara den magiska siffran: Stina Aronson, Marguerite Duras, Christine Falkenland, Moa Martinson, Haruki Murakami, Joyce Carol Oates, Anders Paulrud, Jeantette Winterson och Alfhild Agrell är de författare som jag läste 3 titlar av under 2009.

Färst böcker läste jag i maj (4) och flest i oktober (20).

Allt som allt är jag nöjd med mitt bokår, särskilt med det faktum att jag i år läste så pass många romaner. Nästa år hoppas jag dock att det blir fler tjocka böcker!

I ett bokslut måste ju diagram ingå. Alltså:
















- Gott nytt läsår!