Elin Ruuth - Fara vill

Ställ dig på allvar frågan: Vad vill du ha? Just du, just nu. Vill du ha:

a) En episk roman, eller kanske till och med ett romanepos

b) En diktsamling med rim och rytm och natur

c) En novellsamling fylld av Berättelser med stort B

Om ja till a, b eller c: Läs inte Fara vill av Elin Ruuth. Men om du vill ha:

- Betraktelser dragna till sin spets, snurrade några varv kring det verkliga och det möjliga, prydda med surrealistisk rekvisita, omöjliga att få in i fållor men desto roligare att betrakta när de fritt får fara omkring och leka med språket, världen, vidden av allt...

Märks det att jag gillar den här boken? För det gör jag. Även om den tog högst en timme att läsa och kanske inte var av den sorten som stannar kvar i minnet särskilt väl, så finns det egentligen bara en rättvis akt: att köpa Fara vill och läsa några sidor varje dag.

Betyg: 8/10

Nedräkning

Terminen har redan startat i en extrakurs (den om litteratur och genus) medan den startat idag i huvudkursen (littvet-kand) och imorgon i Foucault-kursen. Om Foucault-kursen alls drar igång, alltså, för den verkar helt död. Och själv känner jag mig helt hjärndöd som inte ens förstod en väns skämt igår: "I väntan på Foucault" som ju självklart syftar på, ja ni vet vilken pjäs av Samuel Beckett. Själv fattade jag n-a-d-a.

Igår kom en tjock fin antologi med feministiska litteraturanalsyser och jag blev alldeles salig. Härförleden läste jag också en bok som jag kom på att jag läst en analys av förra året, och vet ni vad?! Jag fick lust att läsa analysen igen!! Något har hänt med mig. Förut brukade jag alltid hoppa förorden i böcker, nu tycker jag att de är enormt intressanta: de ger ju nycklarna till Tolkningen. Jag har nog alltid läst litteraturvetenskap mest för skönlitteraturens skull (förutom Foucault som jag blev frälst på förra våren) men nu börjar teorin verka riktigt intressant den också. Jag känner mig som en groda som blivit kysst av litteraturvetenskapen. Det ni.

Och om fem timmar sitter jag på upprop och svarar Ja, här är jag, jag ska gå den här kursen. Och sedan har hösten börjat.

Katherine Mansfield - Bliss and other stories

Den här boken hittade jag för trettio kronor på Hallongrottan tidigt i somras. Katharine Mansfield var en nyzeeländsk författare som gav ut fyra novellsamlingar och detta är alltså en av dem. Ganska genast när jag läst blev jag helt tagen - bergtagen, förtrollad, av stämningen, av språket. Det påminner verkligen om Tjechov i Damen med hunden men det är också sitt alldeles egna. Visserligen börjar samlingen lite trögt med långa noveller som jag inte blir så väldigt förtjust i, men sedan kommer det igång ordentligt och mot slutet finns några riktiga favoriter, som A Dill Pickle och Relevations.

Helhetsbetyg: 8/10

Varför skriver jag den här recensionen? Åh, kanske mest för att rättfärdiga att jag köpte Mansfields samlade noveller på Adlibris igår. Men för 42 kronor kräver det ju i själva verket ingen rättfärdelse alls.

Läs mer här om Katherine Mansfield och läs några noveller på prov

Sommarsummering

Nu är sommaren nästan alldeles slut. Den blev lite annorlunda än planerat för min del, det vill säga en månad på sjukhus istället för hårt inkomstbringande arbete. Det hela rundades dock av väldigt fint med en skåneresa och en lugn vecka hemma som jag kunde ägna åt att träffa vänner, besöka nyinvingda Biblioteket Plattan, skaffa kurslitteratur, gå på gratisyoga och annat smaskigt.

Nu är det ett tufft höstschema som gäller. C-kurs i litteraturvetenskap fr.o.m. imorgon, samtidigt två små extrakurser på distans ("Genus, litteratur och medier" samt "Makt och motstånd - en introduktion till Michel Foucault"). Får se om jag orkar båda (eller ens en). Jag är lite trött och sliten ännu. Men resa till London ska det bli, flytt hemifrån ska det bli (kanske inte riktigt på heltid men ändå) och en C-uppsats ska jag minsann skriva. Sådetså!

Om jag tittar på min läslista inför sommaren så såg den ut såhär:

• Något av Torgny Lindgren
• Något av Herta Müller
• ”Strangers” av Graham Robb
• ”Nick och Norahs oändliga låtlista”
• ”Who’s Afraid of Virginia Woolf?”
• Ulla Isaksson – ”De två saliga”
• Cilla Neuman – ”Vad ser du nu?”
• Anders Johnsson – ”Nonfiction”
• Kerstin Ekman – ”Mordets praktik”
• Lina Wolff – ”Många människor dör som du”
• Homeros – ”Illiaden”
• Virginia Woolf – “The Waves”
• Christine Falkenland – “Trasdockan”
• Lotta Lundberg - “Låta sig hända”
• Cora Sandel – ”Alberte och friheten”

De fetstilta är alltså dem jag har levt upp till. Och det är jag nöjd med.

Nu är det dags. Låt oss hösta!

Iselin C. Hermann – Prioritaire

Det här är en bok som jag läst här och där om att den skulle vara så attans bra, så till sist blev den oemotståndlig. Tyvärr levde verkligheten inte riktigt upp till förväntningarna. Texten är ibland vacker och poetisk, men de långa sidorna upp och ner med sexfantasier kändes bara banala och pinsamma. Slutet är ju onekligen twistat, men den helomvändningen kommer lite för sent för att rädda spektaklet. Nej, Iselin C. Hermann och jag är inte bokbästisar.

Betyg: 5/10

Edith Södergran - Dikter

Edith Södergrans första diktsamling heter, som så många poesidebuter, just Dikter. Jag vet inte varför jag fick sådan lust efter Edith att jag gick och betalade överpris på Akademibokhandeln för hennes samlade i pocket. Tidigare har jag läst kanske halva, men inte blivit så förtjust. Nu fastnade jag direkt, som en fluga i vaniljglasyr.

Intressant är att det är just i debuten som många dikter återfinns av de jag verkligen förknippar med Edith. "Dagen svalnar", till exempel, som vi väl alla tvingats läsa i skolboksantologier, men som håller väl. "Jag är främmande i detta land", utropar jaget (dikten Jag), "Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum" uropat det igen med queer-aktig röst (Vierge moderne) och om Gud uttalar det sig på mångahanda vis (dikten Gud). En dröm om matriarkat skymtar i Violetta skymningar ur vilken Louise Boije af Gennäs hämtat titeln "Stjärnor utan svindel" (se tidigare inlägg).

Här finns också en av mina absoluta favoriter. Stjärnorna. Se nedan:

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.

Relationen man-kvinna skymtar fram igen, som i Dagen svalnar, som i Violetta skymningar, när Edith talar om en man som kom och gick och trodde på ingenting och hon utropar: "Om mitt barn icke lever är det hans..." (Vi kvinnor).

Hon talar om livet och döden, om lyckan och smärtan och i en dikt som jag tryckte mot mitt hjärta när jag var ung och dum skriver hon att smärtan är bättre än lyckan (Smärtan). Lätt för en trettonåring att ta till sig. När Edith ska skriva en Kristen trosbekännelse skriver hon: "lyckan är korset som blev rest för alla". Hur nu lyckan kan vara ett kors, eller korset kan vara en lycka... jo, om man svärmar för smärtan kan det nog synas så och det gjorde nog Edith och det gjorde nog jag för tack-gud-snart-tio-år-sedan men dikterna, dikterna, i denna bok nämnd Dikter - de är starkare än smärta. De tål mer än så.

Det myllrar av Herta (ja, förlåt min humor)

Jag skrev lyriskt om Herta Müller här i juli och jag är inte mindre lyrisk nu, efter att ha läst två böcker till: Hjärtdjur och Barfota februari. Hjärtdjur finns i pocket, Barfota februari är en av de tidigaste som gav ut på svenska och är inte heller en roman utan en samling berättelser. Jag såg också, till min sorg, att Kungen bugar och dödar var en serie föreläsningar. Inte fel, men inte vad jag vill ha när jag förväntar mig ha köpt en roman. Idag köpte jag dock Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv, inbunden för femtio kronor (och som del av ett kombinationserbjudande där jag kunde plocka två böcker till och bara betala en hundring för dem alla - Jag förbannar tidens flod och Än jublar fågelsången).

Om Hjärtdjur har jag inte så mycket att säga. Den var väldigt poetisk och vissa delar av den sitter verkligen kvar i sinnet, men jag blandar nog ihop det Herta jag läst hittills - den första boken (Redan då var räven jägare) har lämnat mest efter sig. Jag har Andningsgunga hemma som lånebok, men kanske ska jag vänta med Herta så att det blir mera utspritt? Barfota februrari var också läsvärd, absolut, och egentligen vill jag läsa allt av Herta, även de tidiga som bara finns i biblioteksmagasin. De är definitivt värda det!

Virrvarr

Igår visade det sig att en extrakurs jag ska ta, som börjar på måndag, kräver 200 sidors läsning redan innan kursen börjar. Jag hade ena boken, men den andra fanns inte på Stadsbiblioteket och inte på någon Akademibokhandel. Så jag snurrade runt och letade och ringde folk som kunde veta besked, allt medan jag letade upp annan kurslitt. Till slut hittade jag den på SU-biblan (Stockholms Universitet) och nu ska jag dit igen om en annan bok. Det kändes nostalgiskt att gå omkring på universitetsområdet, nu när jag ska gå på Södertörn (upprop tisdag nästa vecka). Jag gick t.o.m. in i littvet-huset, hittade den gamla vanliga hyllan med gratis böcker och plockade på mig en hel kasse. Så nu skulle jag släpa hem en rygga och en handkasse med böcker, samtidigt som jag började bli yr av blodsockerbrist... Vilket äventyr.

Annars möblerar jag om i bokhyllorna och det är sannerligen inget enkelt. Jag har fortfarande inte läst ikapp alla bokbloggar och jag har sannerligen inte bloggat ikapp alla böcker jag läst, men nu blir det nog mycket kurslitteratur framöver. Inte illa det heller :)

Poesi-planering

Den senaste månaden har jag läst Edith Södergrans samlade verk. Nu funderar jag på att lägga upp någon slags plan med en poet varje månad. Det låter väl som en lagom dos poesi? ^^

Dessa vill jag ge mig i kast med framöver:
Gunnar Ekelöf
Nils Ferlin
Pär Lagerkvist
Vilhelm Ekelund
Bellman
Nelly Sachs
Joseph Brodsky
Wislawa Szymborska

Ni ser, det finns gott om valmån! Någon som har lust att hänga på?

I övrigt har jag nog bestämt uni och nu försöker jag skaffa all litteratur. Ett nytt äventyr tar sin början. Ganska så kul!

Myckna bokinförskaffningar 2

Som alla vet ska nummer två slå ettan. Men det här är å andra sidan en hel veckas inköp....

På en av alla loppisar:
Sture Linnér - Tidevarv komma, tidevarv försvinna
Torgny Lindgren – Dorés bibel

Jag har fått för mig att jag gillar Torgny fast jag aldrig kommer mig för att läsa mer. Men bunkrar dem gör jag. Sture Linnér är en gammal husgud och den här korta boken verkar lovande.

På ett välsorterat antikvariat:
Franz Kafka – Slottet
Cora Sandel – Köp inte Dondi
Willy Kyrklund – 8 variationer + Om godheten
Moa Martinsson – Rågvakt
Thomas Mann – Huset Buddenbrook
Selma Lagerlöf – Körkarlen
Pär Lagerkvist – Gäst hos verkligheten

Antikvariatet skyltade bara utomhus om geografi, historia etc. så jag gick in och frågade om det fanns skönlitteratur också. Ägaren svarade nonchalant "Tja, några tusen har jag väl. Klassiker är ditåt, nytt är hitåt". Gissa vem som spenderade en halvtimme bland klassikerna? När jag var klar sade jag "Men du hade ju inget av Strindberg?". Ägarn sa: "Åh, Strindberg, nej men han och Moberg har ett eget rum". Sånt kan man bara älska. Jag är inte så förtjust i Kafka, men en intressant text om Slottet i någon Boksommar (DN) fick mig att slå till. Willy Kyrklund vill jag läsa mer av och övriga kräver inga kommentarer.

På Bokias Bokrea
Weine Lexius - 49 svenska författarporträtt
Radhika Jha – Lukt
Lisa Jonasson och Andreas Eriksson – Texten
Peter Pohl – En röd sten till Carina
Jonas Arlerth – Den stora lättnaden
Vladimir Nabokov – Nikolaj Gogol
Karin Bellman – Stjärnvattenfallet

Arlerths bok är en novellsamling. Sånt gillar vi. Bellmans bok verkar fin och intressant, kul med sådant en aldrig hört talas om! "En röd sten till Carina" verkar totalt utflippad på ett kul sätt. Att läsa Nabokovs biografi över Gogol kändes oumbärligt.

På en lustig loppis där böckerna kostade mellan 2-5 kronor styck. Alla!
Anna-Greta Wide – Dikter
Mahmoud Darwish – Främlingens säng
Sara Lidman – Vredens barn
Nina Björk – Sireners sång
Carina Burman – Islandet
Marie Hermanson – Mannen under trappan
Agneta Pleijel – Vindspejare
Fjodor Dostojevskij – Ynglingen
Toni Morrison – Älskade
Sara Gustafsson – Nattfåglar
Johanna Ekström – Rachels hus
Agnes von Krusenstjerna – Höstens skuggor
Dag Hammarsköljd – Vägmärken
Henrik Ibsen – Peer Gynt

Här bara plockade jag på mig. Men Peer Gynt på originalspråk i en välbevarad mjukryggsutgåva för fem spänn är jag riktigt nöjd med. De 67 kronor jag betalade för hela den här högen hade jag glatt betalat bara för Peer Gynt. Sara Lidmans Jernbaneserie vill jag ju ge en ny chans, därav Vredens barn. Darwish brukar vara bra. Wide gillar jag. Björks lät intressant ut ett littvetarperspektiv.

På en ganska tråkig loppis där de här fanns i superfina läderguldutgåvor:
Amalie Skram – Constance Ring
Katharine Mansfield – Smekmånad och andra berättelser

Jag läste en Mansfield och älskade nyligen. Tyvärr verkar den här vara ett axplock med mycket som jag då redan har läst. Men, men. Snygg var den. Skram och jag sviker inte varandra!

På en loppis där man fick en plastkasse, fyllde den med böcker och betalade 25 kr:
Martin Koch – Ellen
Agneta Pleijel – Lord Nevermore
Sigrid Undset – Jenny
Gerd Brantenberg – Egalias döttrar
Märta Tikkannen – Århundradets kärlekssaga
Tove Ditlevsen – Barndomens gata (Tove, Tove, Tove!)
Margaret Atwood - Tjänarinnans berättelse
J.M. Coetzee – Ungdomsår
Colette – Tidig blomning
Birger Norman – Noveller 1969-1978
Viktor Rydberg – Singoalla
Pär Lagerkvist – Sibyllan
Yasunari Kawabata – Tusen tranor (en snyggare utgåva än min tidigare)

44 stycken. Jämnt och fint antal, eller hur? Nu måste jag bara göra om i bokhyllorna, har släpat undan sju kassar så att allt det nya ska få plats.

På hemmaplan

Åkte hem idag. Lyssnade på vägen slut på Utvandrarna som ljudbok. En stor upplevelse som pånyttfödde min lust för romanepos. Kom att tänka på Sara Lidman och att jag gav upp hennes Jernbanan efter två böcker, av sju om jag inte minns fel. Den andra läste jag hemskt slarvigt så nu har jag köpt den och ska ge den en chans till, med målet att läsa serien till slut. Tack för uppmuntran ditåt, Anna-Sara Hammar!

Jag packade nog tolv böcker med mig och läste slut på ett par. Man gör ju trots allt massa annat och en del tid jag kunde ha ägnat åt böckerna satt jag och läste nygamla blogginlägg som tillkommit under min sjukhustid. Nu börjar jag närma mig ikapp, men vilka mängder det blir på en månad!

Under veckan som kommer innan skolstart ska jag ägna mig åt att omorganisera bokhyllan (för andra gången denna månad) och upprätta en total lista över mina böcker. Något ska en ju ta se te :) Recensioner kommer det också, vad jag hoppas. Många sådana ligger på vänt, åtminstone!

"Komma ut"

Den frasen har blivit använd en del här på sistone. Jag har länge hävdat att nästa komma-ut-våg borde vara de psykiskt sjuka och då fick jag väl föregå med gott exempel, eller hur? Det har gjort ont i mig så länge när jag hört folk prata om psyksjuka och inte orkat falla in med vad jag faktiskt vet och känner till. Det har blivit så mycket osagt som har tyngt.

Alltså, jag är bipolär (manodepressiv) med psykotiska inslag. Jag lever under ett konstant hot om att bli sämre, bli sjuk, bli inlagd. Inlagd med tvång som jag blivit hittills bara en gång och då ett enda dygn - efter 24 timmar görs en ny bedömning och då fick jag gå hem. Men det skakade om mig rejält. Nu i januari var det och jag ägnade mitt dygn som inlagd åt att läsa Titti Perssons roman om homosexualitet, Jag vet ingenting om dig. I samma rum som mig låg en sjuksköterska och det var en märklig känsla av att vara tvingad vårdtagare när jag ville bli vårdgivare.

På min första praktik blev det uppenbart att den medicinbiverkning jag har, som på läkarspråk kallas tremor och på vanlig svenska kallas darrhänthet, gjorde det mesta svårt och många sjuksköterskesysslor omöjliga. Patienterna frågade om jag var bakis. Handledaren upplyste mig vänligt om att jag inte skulle klara utbildningen. Det var dags att tänka om.

Nu börjar mina kursare snart sin tredje termin och det gör jag med - fast min tredje termin litteraturvetenskap. Och det här inlägget skulle egentligen handla om litteratur. För nu i veckan satt jag i mormors soffa och läste Selma Lagerlöf. Vi var båda tysta, men jag kom på att här fanns ett samtalsämne. Så vi pratade en stund om Lagerlöf och hennes böcker tills mormor sade:

"Ja jag vet inte alls om det stämmer men de säger nu förtiden att hon var sån där homosex. Det har jag aldrig kunnat fatta."

Och det stämmer - jag har alltid vetat att det ligger bortom mormors fattningsområde, och därför aldrig tyngt henne med några bekännelser åt det hållet. Det räcker med hennes gråt över mitt avrakade hår.

Mormor fortsatte: "Jag gillar inte alls sånt där, men de kan väl inte hjälpa det."

"Nej", sa jag, "kärlek kan man väl aldrig hjälpa."

Mormor funderade en sekund och sade: "Det är väl någon hormonrubbning."

Då kände jag den där känslan igen. Att tala om något välkänt och vara stängd istället för öppen. Så jag lutade mig fram mot mormor, lade handen om hennes axel och sade "Jag blir kär i kvinnor, inte i män". Hon hörde inte. Jag fick upprepa det. Hon blev stum och vi satt tysta lite kort tills hon frågade om jag kunde se till att det blev köpt grov leverpastej. Jag lovade att se till det.

Så nu får det räcka med kommautande för ett bra tag framöver!

Hälsar en tekopp som haft sin bästa vecka på mycket länge

Och nu...

Får jag väl gratulera mig själv till bokrecension 250 sedan bloggens födelse på hösten 2007. Nu går vi vidare med samma bokkärlek och förhoppningsvis mera läs- och bloggork. Nu jag ska bli litteraturvetare igen har jag ju ingen ursäkt för att inte fortsätta förkovra mig i allt som rör böcker!

Freja Rudels - Blodsband

Den här samlingen noveller från Söderströms kommer kanske aldrig att bli så omtalad i Svensksverige, och det är synd. De tio novellerna sägs oftast handla om fäder och döttrar, vilket jag inte håller med om. De 128 sidorna rymmer en uppsjö olika former av relationer.

Inledningsnovellen gör inget större intryck på mig, den andra - längre - når en bit högre (men kanske inte riktigt över Ribban, vilket råkar vara novellens namn). Tredje novellen, däremot, slår till med full kraft. Min Marie därefter är en märklig berättelse om personlig assistans i finsk tappning. Utsattheten hos båda parter skildras ömsint och träffande. Taxichauffören är en stark historia om krossade illussioner, Fistel når en bit bortom mitt förstånd är jag rädd, Sorgkanter är ordentligt stark i sin familjebildsskildring, Bakbänken har samma kraft, Nåd siktar högt och når långt. Omslagsbilden ser långtifrån lika oskyldig ut när man har läst klart denna slutnovell.


Allt som allt är det en bra novellsamling och ingen dålig debut! Jag ser glatt fram emot mer av Freja Rudels.

Betyg: 7/10

Klassikersatsning

Såg i Norra Skånes Tidningar (som har bra kultursidor) att Prinsessan de Cléves av Madame de La Fayette har återutgivits i pocket av Bonniers. Läs mer här. I samma satsning kommer Dödssynden, Flugornas herre och Främlingen. Bra jobbat Bonniers! Jag har velat läsa den här boken sedan jag introducerades för den en gång i tiden med antologiutdrag, och nu kanske det äntligen blir av.

En hälsning från bortrestheten

Här sitter jag i Skåne, badar havsbad, äter björnbär direkt från busken, hittar kantarellämnen, dricker kaffe hos mormor och ser hunden leva loppan i allt som liknar vatten. Jag får väl inte direkt nåt läst, förutom ljudböcker, för seghuvudhet och skelande ögon gör det svårt att koncentrera sig. Däremot har jag gått på ett antal loppisar och förökat min boksamling med (hittills!) cirka fyrtio exemplar. Det blir till att ta sig en rejäl funderare över hur jag ska få plats med dem allihop. Och jag ska skriva deras titlar någon dag. Kanske inte samma dag som jag tar itu med att läsa hundratals missade blogginlägg och blogga om femtontalet orecenseerade böcker... och sådär. Men någon dag. Läs väl! /Tekoppen

Amanda Kerfstedt - Reflexer

Det här är något av Sveriges motsvarighet till Jane Eyre. En berättelse från 1901 om en ort och dess invånare: den äldre baronen som vill gifta sig med en ung kvinna men blir utfryst av sina egna barn, den pengaskyldige studenten som försöker lura en ung flicka dum - men främst är detta berättelsen om Walter och Ragna. De gifter sig, men något är skumt. Walter kräver att ett rum ska finnas där ingen annan får gå in och där han ska få vistas där en timme varje dag, helt ostörd. Smått konfunderad går den unga bruden med på arrangemanget, men till slut uppdagas hemligheten. Walter är transvestit och det är väl inget mer med det, förutom att klassiker om transvestiter i den nuvarande bemärkelsen är ovanliga. Ordet fanns faktiskt inte ens 1901. Förklaringen här är psykoanalytisk: Walter förlorade i barnaår sin älskade tvillingsyster och försöker omedvetet återuppväcka henne.

Är det här en intressant bok? Självklart! Är den bra? Nej, alltså, litterärt sett känns det som om transvetit-temat är den enda räddningen för en dussinroman som annars glatt hade fått samla damm i gömmorna, vad mig anbelangar. Nu är jag glad för att en forskare har hittat den och att Rosenlarv har gett ut den - men det är mera litteraturvetaren än läsaren i mig som glädjetjuter.

Tack Rosenlarv för recex!

Nykomlingar i bokhyllan

Fler nya:

Orhan Pamuk - Mitt namn är röd
Johan Kling - Människor helt utan betydelse
Sigrid Undset - Kristine Lavransdotter
Vladimir Nabokov - Lolita
Torgny Lindgren - Batseba
Torgny Lindgren - Brokiga blads betraktelser
Isobel Hadley-Kampf - Jag går bara ut en stund
Torgny Lindbgren - Hummelhonung
Niklas Rådström En handfull regn
Henning Mankell - Hunden som sprang mot en stjärna
Carl-Henning Wijkmark - Stundande natten
Edith Södergran - Samlade dikter
Vilhelm Moberg - Raskens
Harper Lee - Dödssynden

Samt några som jag redan läst men ville ha i hyllan:
Gun-Britt Sundström - För Lydia
Yasunari Kawabata - Tusen tranor
Yasunari Kawabata - Snöns rike
Cecilia Davidsson - Utan pengar, utan bikini

Kawabata är faktiskt en otroligt oförtjänt bortglömd nobelpristagare.

Idag lämnade vi efter oss några egna, oönskade böcker i avdelningens ganska skrala hyllor. Precis när vi skulle gå såg jag dock något som brände till. Ditlevsen! En bok jag inte läst av Tove Ditlevsen! Så den snodde jag fräckt, med tanken att fyra lämnade böcker borde väga upp en tag. Tove Ditlevsen är något av en avgud för mig och har så varit i tio år. Någon dag ska jag skriva ett ordentligt inlägg i ämnet.

Fria reflektioner

Jag är utskriven. Fri sedan några timmar. I övermorgon åker jag bort - till Skåne, vart annars? Så det gäller att bestämma vilka böcker som får följa med, förutom att totalt ordna om bokhyllorna och försöka klämma in alla nyförvärv i både hyllor och listor. Dessutom ägnar jag ganska mycket hjärnaktivitet åt att väga mellan Södertörn och Stockholms universitet ifråga om hösten och litteraturvetenskaplig kandidatkurs. Båda har saker som lockar - och inte lockar. Så vi får se hur det blir.

Nu ska jag fortsätta välja reselektyr innan det är dags att åka en sväng till optikern. Läs väl i värmen! /Tekoppen

Gästrecension: Primtalens ensamhet

Eftersom jag inte fick läst mitt recex av Paolo Giordanos Primtalens ensamhet följer här en recension skriven av Lene Lindberg, som råkar vara min mamma. Tack för recex och gästrec!

Giardano Paolo - Primtalens ensamhet

Primtalens ensamhet är en berättelse med ett första nedslag i tidig barndom som drastiskt präglar framtiden för huvudpersonerna Mattia och Alice. I tonåren sammanstrålar de två udda figurerna genom en händelse som iscensätts av klassens tuffaste brud. De blir sedan nära vänner och berättelsen följer Mattia och Alice in i vuxenlivet där de fortsätter att vara två udda figurer som aldrig riktigt lyckas nå fram till varandra. Sammanfattningsvis är detta lättläst bok, som ger en inlevelsefull skildring av två känslomässigt vingklippta människor, men som inte är lika djup och övertygande mot slutet.

Betyg: 6/10

Tankar från en nattpermis

Den här låten har varit mitt soundtrack den senaste tiden. Refrängen finns uppsatt på ett papper på anslagstavlan i mitt rum, men jag har ingen aning om vem som skrivit ner de orden eller vad hen menade med det. Dock blev jag besatt av att hitta sången och med hjälp av en envis vän som alltid hittar allting hamnade den på min mp3-spelare. Med hjälp av samma vän hamnade några talböcker på mp3-spelaren: Gardells Om Jesus, hela Nya testamentet samt Mein Kampf av You Know Who. Ljudböcker passar mig bra, när jag egentligen är för trött för att läsa men ändå lyckas få in informationen via öronen.

Det är mycket tankar fram och tillbaka nu, om att behöva kliva ur rollen som vårdare in i rollen som vårdad (det var alltså darrhänthet, en biverkning av mina mediciner, som blev uppenbar på praktiken och gjorde att jag inte kunde bli sjuksköterska). Tankar om maktlöshet bakom stängda dörrar där vi måste be om hjälp med allting eftersom allting är reglerat av nycklar, lås och regler. När jag kom dit var det väldigt nödvändigt, nu hoppas jag på att snart vara ute och klara mig på alldeles egen hand. Nåja - psykiatrin har jag haft kontakt med i nio år och så lär det fortsätta. Jag kommer att fortsätta vara Psykiskt Sjuk och tungt medicinerad - men förhoppningsvis inte så däckad av alla substanser att jag vinglar omkring och inte orkar något. För nu är det dags att åka på semester och börja förbereda sig inför hösten.

Önskar er alla allt gott - stort tack för fina kommentarer! Tekoppen

En ny visit i verkligheten

Jag lever i någon slags dimmig tillvaro just nu. Alla mediciner gör att jag sover länge och är lite avtrubbad även i vaket tillstånd. Det försvårar läsandet och flera av de böcker jag ändå har läst under min tid på avdelningen kommer jag på mig själv med att inte kunna tänka kring på samma sätt som jag brukar. Jag får inte ihop händelserna i boken med varandra eller med min åsikt om boken och jag har svårt att tycka någonting alls. Förutom att jag har lättast för det enkla men ändå envisas med att vilja ha det svåra. Just nu växlar jag mellan Södergran, Trotzig och Hammarsköljd. Södergran ligger här bredvid mig nu i Jockum Nyströms vackra utgåva. Jag är halvvägs igenom hennes debut och kommer på mig själv med att gilla dikterna mycket bättre än vid första försöket för några år sedan - trots att jag äldre nu och Södergrans dikter har något väldigt dramatiskt tonårigt över sig. De är dystra, men en dysterhet som är så uppjagad att den får mig full i skratt istället. Annars har jag börjat återgå till ljudböcker, de är bra när ögonen inte orkar lika mycket som hjärncellerna. Det bästa jag vet just nu är att hamstra böcker men det börjar växa sig över alla breddar och jag får nog inse nu att det är nog. För ett tag åtminstone ;)

Livet, universum och allting

45 minuter kvar innan min dagpermission tar slut, vilket innebär mindre än en halvtimme av tid som kan ägnas åt att läsa bloggar och skriva eget. Ni har publicerat så mycket fint och jag drunknar i omöjligheten att komma ikapp, samtidigt som jag köper alldeles för mycket böcker och hela tiden glömmer att jag har för många hemma och inte har råd med excesser; slutenvård kostar 80 spänn dygnet och så är det ju alla latte och frappe som jag slukar på mina PPA (promenad med personal/anhörig) i ren desperation över det blaskiga termoskaffet på avdelningen.

Jag har varit nere på sjukhusbibblan tre gånger nu och den är liten men ändå helt underbar och min halva av rum 5 är full av bokhögar som hotar att trilla omkull. Det är inte alltid som min medicinfullproppade skalle har koncentrationsförmåga nog för böckerna, men de finns där som både ett löfte och en tyngd, ett borde. Men jag försöker koppla bort borde och tackar gud för alla korta böcker med stor stil som ändå finns därute. Novellsamlingar, ja tack! Helst med 5 sidor långa noveller eller så... ja, jag är trött men ändå har jag fått läst mer i juli än på länge, för det har funnits så lite annat att ta sig till än att lägga pussel, lösa sudoku och begrava näsan i en bok. (Eller sova, vilket ofta är det enda tänkbara alternativet.)

Nu är jag ute och rör mig mer och har mindre tid att läsa - och mer tid att köpa böcker. Dålig ekvation! Kom hem med två kassar idag och snart vågar jag inte avslöja alla köp för då kanske jag själv tvingas inse vidden.

Jag har det alltså lite kaotiskt här och nu, får ta en dag i sänder, men försöker hålla fast vid det jag har att blicka fram emot: höstterminsstart om mindre än en månad, en londonresa i september, en flytt hemifrån i samma månad och så en inplanerad ögonbrynspiercing. Tills dess fortsätter jag med läkarbesök, mediciner, psykologpromenader och sjukgymnastik. I hopp om att få en rätsida på den där blytyngden av ledsenhet som jag burit på i snart ett år och som till slut fick mig att kapitulera och acceptera erbjudandet om inläggning.

Jag tror att det i mångt och mycket var allt låtsande hit och dit som fick mig att duka under, jag orkade inte hålla den där masken, fasaden och jag är någonstans jäkligt förbannad över att jag så glatt kan kalla mig flata och har så svårt att kalla mig psykiskt sjuk, fastän det är en problematik som funnits i tio år nu och som jag alltid kommer att behöva förhålla mig till. Därför skriver jag det här lite smått förvirrade inlägget - för att det här är en bokblogg, men jag skriver den och jag måste få vara mig. Det har funnits så många böcker jag inte har kunnat läsa och recensera för att det vore omöjligt att göra och fortsätta låtsas som om ingenting. Nu orkar jag inte mera hymlande. Jag kommer ut. För vi har ju alla någon garderob vi krupit in i. Eller hur?