En snabb fråga om Ellen Key

Vi studerar en avhandling om Ellen Key just nu och jag skulle bli väldigt glad om alla som har någon slags uppfattning om vem Key var skriver ner den, utan att läsa på eller ta intryck av någon annan. Hur ser du på Key? Positivt? Negativt? Vem var hon? Vad vet du om henne?

Tackar på förhand! /Tekoppen

Två systrar samtidigt

Systrarna Anna Vogel och Karin Ström ger ut sina böcker samtidigt på ett nystartat förlag, Aglaktuq. Systerskapet till trots är det två helt olika sorters böcker. De finns som e-bok, ljudbok och vanlig fysisk bok. Tunna saker, men inte innehållstunna - eller?

Karin Ströms Våld handlar om ett kraschat förhållande, om det omöjliga i att ta sig loss ur minnenas våld. Den en gång älskade omkretsas från alla håll och kanter, beskrivs på gränsen till mental obduktion. Dessutom vimlar här av poetiska uppräkningar, från ett rums innehåll till utbudet i ett gatukök.

Ändå känns det hela ganska... gjort. Jag intresserar mig aldrig för det där förflutna. Åsa Ericsdotters första bok, Oskyld, gjorde upp med samma tema fast med bättre känsla och originalitet - och det säger en hel del.

Betyg: 5

Anna Vogels Den ryska sjalen handlar om en kvinna som, i sviterna av sin skilsmässa, inleder en ny relation. Hon har tre barn, ett ex som "blivit med ny" och en kollega alltför lockande för att kunna motstås. Dessutom har hon mentala spärrar som hon måste övervinnas. Det må låta banalt, det är helt vardagligt men oavbrutet intresseväckande och tillfredsställande.

Betyg: 7

Så funderar jag på formatet. Jag har lyssnat på båda böckerna - hur påverkar det min bedömning? Båda rösterna passar bra till sina böcker, men Vogels röst som först kändes störande var sedan så perfekt att jag funderar på om den inte gjorde boken många snäpp mer sympatisk än vad en kalhyggesupplaga* hade lyckats med.

* Min version av ljudbokstermen "dead tree edition".

Tre fronter

På teaterfronten
Fadern skulle jag ha sett i söndags, men den blev inställd. Hoppas att jag kan se den ändå framöver. Sedan pratar mina dagars ena upphov och jag om att se Inferno av Peter Weiss på Elverket. Och så har jag just bokat två biljetter till Gengångare av Ibsen, på Stadsteatern fast först i november, en vecka innan min tjugotvåårsdag. Och då eller till jul får jag förhoppningsvis ett nytt presentkort på Stadsteatern, för på det jag har finns bara 40 kronor kvar och hur många pjäser får man för det... jag bara undrar :)
Nu blir jag riktigt sugen på Fria Teaterns "Svårast är det med de värdelösa", efter dagens recension i DN. Och så har jag lagt rabarber på manuset till Sara Stridsbergs "Medealand", så den tänker jag läsa en dag eller annan.

På framtidsfronten
Ska jag ägna hela nästa år åt att läsa så roliga kurser som möjligt?
Eller ska jag ta en kandidatexamen så snabbt som möjligt och börja magister i littvet redan i vår?
Men vill jag bli littvetare eller borde jag hellre gå mastersutbildning i biblioteksvetenskap?
Vem är jag? Vad vill jag? Vad ska jag ta mig till?
Ungefär så.
Fast nu har jag ansökt och valt att läsa KUL kurser hela nästa år och inte överanstränga mig. Fast självklart försöker jag hålla alla andra möjligheter öppna också...

På själviska fronten
Jag skrev klart en ungdomsbok i förrgår som jag blev nöjd med. Nu gäller det bara att hitta förlag som kan refusera den. Jag har ju bara två manus inne för bedömning och det är ju alldeles för lite... eh. Förresten minns jag den ljuva tiden då alla förlag skickade svar i pappersform. Det var liksom lite mer ROMANTISKT än ett pling i mejlboxen.

Alessandro Barrico - Silke

Min mamma ser den här boken som en av sina största läsupplevelser någonsin, så därför var mina förväntningar ganska höga. Tyvärr gav Silke liten utdelning redan under läsningen och nu, ett par månader sedan, minns jag mycket lite av den. Kort sagt: den var inte dålig, men den gjorde inget intryck och lämnade ringa avtryck. Så är det ju ibland med litteratur, men jag är glad att även den här boken får vara någons snudd på största läsupplevelse någonsin.

Betyg: 6/10

Böcker köpta i London och Sverige

Ord och inga visor uppmanade till bokköpsstoppbrott istället för bokmässan - och självklart hängde jag genast på... Det blev Varulven av Aksel Sandemose, Dialoger, Sokrates försvarstal, Faidron och Faidra av käre gamle Platon och Konvoj av Torsten Johnsson, på en bakluckeloppis där jag dessutom plockade på mig en blomkruka i form av ett huvud, två skjortor (en fin och en ful) och en tavla föreställande Madonnan och barnet, fast i form av helt vanliga, underbart målade människor. En blond kvinna i flätor som matar sitt barn med vindruvor, men ändå skiner motivet igenom. På kvällen gick jag hem och beställde Pappan och havet av Tove Jansson (jag ska ju skriva uppsats om den och det är skönt att ha ett eget ex att stryka under i) samt, för att bara komplettera beställningen, I en katedral av färgat glas av Gunnar Harding. Men jag bröt faktiskt bokköpstoppet redan på lördagen, då jag köpte Parias av Ola Hansson, och på torsdagen, då jag köpte Helvers natt och andra dramer av Ingemar Villqist. Men framöver ska jag försöka skärpa mig. Eller i alla fall kanske...

De här böckerna köpte jag i London:

Wilfred Owen - Poems
Mary Shelley - The Last Man
Bram Stoker - Dracula
George Eliot - Middlemarch
Charlotte Perkins Gilman - Herland
Helene Cixous - Dream I Tell You
Gertrude Stein - Tender Buttons
Kazuo Ishiguro - Nocturnes

Och de här har jag köpt i Suiiiden:
Katharine Mansfield - The Collected Stories
Mare Kandre - Bestiarium
Monika Fagerholm - Den amerikanska flickan
Sven Stolpe - I dödens väntrum
Ellen Mattsson - Vägen härifrån
Bengt Söderbergh - En livslång kärlek
Vilhelm Moberg - Nybyggarna
Raymond Radiguet - Djävulen i kroppen
August Strindberg - Mäster Olof
Hjalmar Bergman - Markurells i Wadköping
Sandor Marai - Esters val

Nobelprislista

Ord och inga visor uppmanar oss att lista vilka Nobelprisvinnare vi läst. Det är lite kul, för ganska nyligen satt jag med en vän som sade sig inte ha läst en enda Nobelprisvinnare. Vi slog vad, letade upp en lista och det visade sig att vännen läst fem. Inte illa. Men just ja, nu handlade det ju om mig. De fetstilta har jag läst, de kursiva vill jag läsa.

1901 Sully Prudhomme
1902 Theodor Mommsen
1903 Bjornstjerne Bjornson
1904 Frédéric Mistral, José Echegaray
1905 Henryk Sienkiewicz
1906 Giosuè Carducci
1907 Rudyard Kipling
1908 Rudolf Eucken
1909 Selma Lagerlöf
1910 Paul Heyse
1911 Maurice Maeterlinck (ett enaktsdrama, visserligen, men det var riktigt bra)
1912 Gerhart Hauptmann
1913 Rabindranath Tagore
1914 Inget pris utdelades
1915 Romain Rolland
1916 Verner von Heidenstam (bara enstaka dikter)
1917 Karl Gjellerup, Henrik Pontoppidan (jag skrev dock B-uppsats om Amalie Skram som HP talade illa om eftersom hon skrivit boken jag analyserade, som råkade baktala HP:s släkting Knud Pontoppidan)
1918 Inget pris utdelades
1919 Carl Spitteler
1920 Knut Hamsun
1921 Anatole France
1922 Jacinto Benavente
1923 William Butler Yeats (bara enskilda verk, men "Stolen Child" är bäst!)
1924 Wladyslaw Reymont
1925 George Bernard Shaw
1926 Grazia Deledda
1927 Henri Bergson
1928 Sigrid Undset
1929 Thomas Mann
1930 Sinclair Lewis
1931 Erik Axel Karlfeldt
1932 John Galsworthy
1933 Ivan Bunin
1934 Luigi Pirandello
1935 Inget pris utdelades
1936 Eugene O'Neill
1937 Roger Martin du Gard
1938 Pearl Buck
1939 Frans Eemil Sillanpää
1940 Inget pris utdelades
1941 Inget pris utdelades
1942 Inget pris utdelades
1943 Inget pris utdelades
1944 Johannes V. Jensen
1945 Gabriela Mistral
1946 Hermann Hesse
1947 André Gide
1948 T.S. Eliot
1949 William Faulkner
1950 Bertrand Russell
1951 Pär Lagerkvist
1952 Francois Mauriac
1953 Winston Churchill
1954 Ernest Hemingway
1955 Halldór Kiljan Laxness
1956 Juan Ramón Jiménez
1957 Albert Camus
1958 Boris Pasternak
1959 Salvatore Quasimodo
1960 Saint-John Perse
1961 Ivo Andric
1962 John Steinbeck
1963 Giorgos Seferis
1964 Jean-Paul Sartre
1965 Michail Sjolochov
1966 Samuel Agnon, Nelly Sachs
1967 Miguel Angel Asturias
1968 Yasunari Kawabata
1969 Samuel Beckett
1970 Aleksandr Solzjenitsyn
1971 Pablo Neruda
1972 Heinrich Böll
1973 Patrick White
1974 Eyvind Johnson, Harry Martinson
1975 Eugenio Montale
1976 Saul Bellow
1977 Vicente Aleixandre
1978 Isaac Bashevis Singer
1979 Odysseus Elytis
1980 Czeslaw Milosz
1981 Elias Canetti
1982 Gabriel García Márquez
1983 William Golding
1984 Jaroslav Seifert
1985 Claude Simon
1986 Wole Soyinka
1987 Joseph Brodsky
1988 Naquib Mahfouz
1989 Camilo José Cela
1990 Octavio Paz
1991 Nadine Gordimer
1992 Derek Walcott
1993 Toni Morrison
1994 Kenzaburo Oe
1995 Seamus Heaney
1996 Wislawa Szymborska
1997 Dario Fo
1998 José Saramago
1999 Günter Grass
2000 Gao Xingjian
2001 V.S. Naipaul
2002 Imre Kertész
2003 J.M. Coetzee
2004 Elfriede Jelinek
2005 Harold Pinter
2006 Orhan Pamuk
2007 Doris Lessing
2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio
2009 Herta Müller
2010 Förhoppningsvis Bei Dao eller Tomas Tranströmer

Inger Edelfeldt - Samtal med djävulen

Jag sade något igår om att läsa - och läsa gjorde jag. Närmare bestämt Samtal med djävulen, Inger Edelfeldts senaste bok. Jag visste att jag bara måste läsa den och nu, vad har jag egentligen att säga? Mycket, men också ingenting alls. Jag vågar knappt säga något. Min relation till boken är så pass komplicerad att det blir svårt att tala om den, så komplicerad att jag inte klarade av att vara ensam hemma sedan jag läst ut den, utan var tvungen att tala i telefon i trekvart. Jag läste den i ett svep, de 140 sidorna går fort men oj, vilken svärta, vilken tyngd, av liv och skit. Det här är en bok om hur vi blir dem vi blir, hur vi människor kan göra så hemska saker. Vem är förövare, vem är offer, finns förlåtelse, nåd, tröst, finns det människor för vilka allt hopp är ute, räddningen bortblåst?

Det handlar om två kusiner, Paul och Asger. Asger som döptes till Isak och bröt med sekten Vår Kyrka för att leva ett liv fullt av samkönat sex och sprit, tills han slutligen skadade sig så svårt av ett hopp från en terass (kanske självmordsförsök, kanske inte) att han lät sitt liv ta en annan vändning. Han blev diakon, men han ångrade ingenting. Paul blev kvar i Vår Kyrka, gifte sig och fick barn, varav ett - Magda - tog sitt liv. Vems fel var det? Hennes eget, kyrkans - eller Pauls?

Paul och Asger möts på ett tåg, pratar, börjar brevväxla. Paul kommer på besök till Asgers familjehem som han har ärvt, fastän han inte kan förstå hur pappan kunde låta bli att göra honom arvslös, så fördömmande som hela omgivningen var. Det är mycket som antyds, mycket som sägs till hälften, det är därför boken är så tunn, men det är också därför den kan vara så tung och fylld med betydelser. Den utspelas i huvudsak under fyra dagar och kapitlen heter "den första dagen" och så vidare. Mina tankar går genast till bibeln: på den första dagen... på den andra dagen... Bibelreferenser finns det också en del, som jag genast måste gå och slå upp, för jag vill förstå Paul, hur svartvit hans värld än är, hur främmande hans tro än är från min och - tack gode gud - hur främmande hans samfund än är från det jag valt att tillhöra.

Hur är det Dan Andersson skriver?

Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig
och så snart brinner ner,
men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -
god natt - god sömn åt er.

Jag har sagt något litet och fattigt av det som brinner likt en bensinstinkande mordbrand i den här boken. Läs om du vågar. Ta in om du kan. Det finns brister, övertydliga passager, men det vore fattigt och futtigt att klaga på det. Det här är inte ett stilprov. Det här är en käftsmäll, så var rädd om dina tänder. Men läs. För guds skull. Läs!
 
Betyg: 8/10

Påminnelser om lycka en tråkig lördagkväll

Min första ensamma kväll i lägenheten dit jag flyttat. Jag orkar inte läsa, har inte lust med någonting alls, orkar inte läsa alla blogginlägg som mest verkar handla om bokmässan jag aldrig varit på. Det är vid sådana tillfällen man måste sätta sig ner och formulera 10 lyckopunkter.

1. Det mest uppenbara: min nya piercing! Inte ens fem timmar gammal. Det gjorde nästan inte alls ont och jag blev supernöjd. Det blir nog mer piercat framöver. Och kanske en tatuering, en liten fjäril eller blomma bakom ena örat? Vi får se :-)

2. Mitt nya liv som kombo istället för källaren hos m&p. Även om de flesta böckerna blev kvar därborta. Imorgon ska jag hem till föräldrarna, som jag inte träffat på en hel vecka. De ska få låna vovvan lite. Och så ska jag och vovvan få träffa moster som varit ute på långresa.

3. Anthony and the Jonssons nya skiva, även om den bara innehåller 5 låtar.

4. Att jag har upptäckt en ny artist: Darren Hayes. Vem blir inte glad av så queera rader som dessa?

I want her, she wants him, he wants me, I give in.

I want her, I want him, I don't want anything.

I started questioning, the rules of coupling.

This strip is Moebius, it's never ending.

 

5. Att jag för en gångs skull har haft en bra låt på hjärnan idag, eller rättare sagt två bra låtar: Suffer Well och A Pain That I am Used To med Depeche Mode, ett av de allra bästa banden som dessutom sjunger riktigt bra om religion. Vad sägs om verser som dessa:

No mistaking the faking, I care.
With a prayer in the air
I will leave it there
On a note full of hope
Not despair

eller

An angel led me when I was blind
I said take me back, I've changed my mind
Now I believe
From the blackest room, I was torn
You called my name, our love was born
So I believe
-
 
Men nej, lite måste jag få gnälla! Så det blir nog 5 olyckliga också:
 
1. Att jag både har bokköpstopp och inte klarar av att ha det.
 
2. Att jag inte har något jobb och inte har tid att ha det men behöver ha det. (Snårigt, eller?)
 
3. Att jag har flyttat ifrån min crosstrainer.
 
4. Att jag inte har tid att läsa.
 
5. Att jag inte lyckas bestämma mig för hur jag ska lägga upp nästa år, studiemässigt, och blir stressad av det.
 
-
 
Så. Olycklig och lycklig är man ju. Ofta samtidigt. Hoppas alla har det så bra som möjligt där ute! Själv ska jag försöka hitta på något att göra. Läsa kanske?

Uppmaning!

Efter att ha läst i DN idag om SD:s kulturpolitik (bara klassicistisk, svensk, okomplicerad konst och kultur gäller) tänkte jag att vi gemensamt kunde sätta ihop en lista med boktips, musiktips, filmtips och självklart konsttips, till de som tänker som SD. Jag tror nämligen inte att de har så stor insyn i vare sig det gamla eller det nya Sveriges kultur. Själv har jag ont om tid för ämnet just nu, men vill någon hänga på så är det bara att sätta igång!

3 korta recensioner

(Jag hittade följande utkast från december 08 och tyckte det var skam på torra land - hoho Bokbabbel ;) - att det inte publicerats. Så håll till godo eller låt bli, vad dig än behagar, i alla dina dagar... lalalala. Hrm. Nåväl. Här är de trenne kvicka uttalandena i alla fall.)

August Strindberg - Röda rummet - 6/10
Svart skrivet om ett cyniskt samhälle där pengar styr och idealen måste slopas om man ska orka leva. Säger mycket om unge Strindbergs (syn på sin) samtid. Antisemitismen skiner igenom. Lättläst, snabbläst, bra språk, men ingen stor läsupplevelse och lite väl ensidigt.

Honoré de Balzac - Pappa Goriot - 6/10
En man offrar allting för sina barn utan att få någon tacksamhet tillbaka. Personporträtten är grunda och opsykologiska. Intringen är lite väl enkel. Bitvis saknar jag motivation att läsa vidare. Men ändå läsvärt, på sitt sätt, om så bara för att få lite mer erfarenhet av realismen.

Ebba Witt-Brattström och Birgitta Svanberg - 100 skrivande kvinnor III - 7/10
Intressant läsning om 1900-talets kvinnliga författare. Ibland är faktadelarna lite väl förenklade, som när man vill göra Nina Boraui till enbart religionskritiker, men antologin lyckas med sitt främsta syfte: att väcka läslust. Jag skaffade mig genast en bok av Marguerite Duras, som jag tidigare inte alls lockats av.

En spöksonat och massa annat

Jag läste ut Spöksonaten av Strindberg igår. Den ska tydligen vara Strindbergs mest svårtolkade verk, och jo - jag som älskade Ett drömspel hade svårt att förstå någonting alls här. (Jag ser fram emot Till Damaskus som blir kurslitteratur för mig framöver.) Men fängslag, jo, det blev jag -av att inte veta vem som levde och var död, vad som egentligen pågick.

På kandidatkursen läste vi nyss Strindbergs Leka med elden som en illustration av queer-begreppet (som jag tänker skriva mer om här framöver). Det finns nämligen en hel del samkönat begär mellan raderna, medan det pågår olikkönade avundsjukevalser på ytan. Finns på nätet om man är intresserad, t.ex. hos Runeberg.

Vi har annars kommit till slutet av teoridelen och ska börja metoddelen nästa vecka. Då blir det till att lästa utdrag ur avhandlingar, litteraturen den bygger på, och sedan diskutera med forskarna själva om hur deras metod har använts. Först ut är Claudia Lindéns avhandling om Ellen Key. Snacka om att Key skriver dunkelt! Jag hade svårt att vara koncentrerad nog, det var alldeles för lätt att bara glida genom orden utan att snappa upp innehållet. Detsamma gäller förresten för Foucault som jag läser just nu för en extrakurs.

Imorgon är det dags att lämna in blankett om uppsatserna. I sista stund har jag ångrat mig och vill skriva genuspsykoanalytiskt om vissa Mumin-böcker. Ifall det inte redan gjorts, vill säga. Annars har det börjat bli dags att bestämma vilka kurser som ska läsas i vår och jag har nog bestämt mig. Det blev en alldeles underbar blandning. Men mer om det senare. Ha det gott så länge. /Kanditkandit Tekopp

Tre titelkvinnor

Inte hade jag snappat upp att det är Nobelpris snart (skam på mig, som jag anglicistiskt brukar säga) men jag har åtminstone snappat upp senaste tematrion. Alltså: Titelkvinnor. Klassiskt i mitt fall, då då.

1. Madame Bovary. Inte alls överskattad, utan prescis tvärtom tvärtom!
2. Therese Raquin. Se föregående inlägg :)
3. Fröken Julie. Ja, jag gillar, hur knepig den där Strindberg än var.

Emilé Zola - Thérèse Raquin

Thérèse Raquin som ljudbok var ett alldeles utmärkt sätt att fördriva tiden på, både spännande och väl intalat (fast av vem lyckas jag inte rikigt reda ut, inte Katarina Ewerlöf i alla fall som är den enda jag hittar). Det här kanske inte är den absolut bästa klassikern jag läst, men jag är positiv och gillar hur Zola blandar brutal realism med smetig, alltför ingående, känslovältrande, adjektivhopande romantik. Det här är faktiskt ganska oförglömligt - karaktärerna är allihop väl utmejslade, om än inte så verklighetstrogna, och alla handlingar de begår i begärets, svartsjukans och hatets namn når mig starkt genom åren. 1867 publicerades boken och den lever fortfarande med en oväntad kraft genom sin råhet. Jag förstår att den blev en skandal i sin samtid. Själv kan jag bara rekommendera och le skräckblandat åt minnet.

Betyg: 9/10

Några ord från Nelly

bilderbokshimlen

...

för den som ingen hembygd har
vissnar alla vägar
likt snittblommor -

...

Tiden brusar av vår hemlängtan
som en mussla

...

Vi mödrar
vi som säger till Döden:
blomma i vårt blod.

...

där barn dör
blir de ringaste tingen hemlösa

-

Bara några få, futtiga fragment ur sidorna 153-159 i Nelly Sachs samlade dikter, Månpocket.

Tredje gången gillt

Tre inlägg på en dag. Wowsan. Här ovan är mitt fina kvartsur från Camden.

Jag satt i fyra timmar, hela förmiddan, och plågade mig igenom 80 sidor barnlitteraturteori. Sedan var jag - efter hundpromenad - fri att gå och fixa lokalt lånekort, åka in till stan, hämta ut glasögon och ta mig hem igen där jag bryggde te och läste ut Elvis Karlsson och Pippi Långstrump. Imorgon blir första dagen i tvättstugan medan jag försöker sätta samman något vettigt underlag för seminariet/föreläsningen/hurdetnublir, det beror så på läraren.















Apropå Pippi Långstrump: Så underligt att läsa, känna igen så mycket kulturellt kapital och ändå se det som för första gången. Vilken skrävlare Pippi är, vilka äventyr Lindgren hittar på, vilka queer-teori-analys-möjligheter det bara vimlar av!

Apropå Elvis Carlsson: Stackars, får stryk av sin mamma, är helt halvt ihjälmobbad av den där morsan. Vilken svärta och samtidigt vilken realistisk sagoaktighet i allt det som skildras.

Apropå bokköpstopp: Jag lyckades undvika Saids Orientalism för 65 kronor men inte Jag vet ingenting om dig av Titti Persson på Pocketshop. Jag kom nämligen genast på tre personer jag känner som borde läsa den.

Tekoppens 8 skäl för att bokshoppa

1. Jag måste fira att jag har flyttat!
2. Jag har aldrig fått böcker skickade till den här adressen förut (och recexet som är på väg gills ju inte).
3. Det är synd om mig som har så ovanligt ont om pengar.
4. Vadå hinna läsa dem, man kan väl aldrig få för mycket böcker?
5. Vadå fullt både här och hos föräldrarna, man kan väl aldrig få för mycket böcker?
6. Bara en till... två... tre...
7. De kanske FÖRÄNDRAR MITT LIV!
8. Cause I'm worth it!

Men nej, jag tror nog att jag få låta bli. Det är köpstoppsdags - bara att inse den hårda verklighetens grinande järnkäftar.

Första riktiga dagen någon annanstans än förut

Tät tjocka, dimvitt utanför mitt förortsfönster. När min nya kombo (kompis-som-man-bor-ihop-med) väcker mig känner jag först inte igen rösten utan vaknar förskräckt. Tar ut hunden, går en runda, känner mig fram i den nya terrängen, tänker det här kanske är min morgonrunda året ut? Går hem, fast till ett nytt hem. Brygger kaffe. Hoppar över allvaret i tidningens huvuddel (det må en väl förlåtas om man valvakade tills sent inatt?) och går direkt på kulturdelen innan jag plockar fram min kurslitteratur (som jag nu borde återvända till). Förbereder mig mentalt för en hel dag med bara mig själv och texterna, men inser sedan: det är ju idag jag ska hämta mina nya glasögon!

Vilken historisk dag...

Jag flyttade hemifrån.

Men SD kom in i riksdagen.

Ur askan i elden

Hemma efter tre dagar av London, försök att hitta vegansk citrusfri mat, Camden Market, Soho, Tate Modern, köpa vykort, köpa tjocktröja, köpa artprints, köpa böcker, köpa tavla, köpa presenter till folk... med fötter som fortfarande protesterar så fort jag inte sitter still utan skor. Det blev mycket gående och seende för mig, som annars för ett ganska stillsamt liv. Hemma igen fortsätter jag att köpa böcker men har också fått skaffa bärbar dator och plocka ner det mest livsnödvändiga i fyra kartonger. Jag ska flytta och hunden ska flytta, det är mycket som måste klaffa. Kursböcker, njutböcker, kläder, hundmat, hundskålar, filmer, viktiga papper, te, tekannor, tekoppar... för i morgon förflyttar jag mig föräldrafrån på ett halvår (med plan på att ha studentlägenhet kirrad tills nästa termin). Jag ska städa upp så att det ser allmänt snyggt ut och nu gäller det dessutom att föra över alla möjliga dokument till nya smutta datorn. Puh. Plus att jag förtidsröstat och gjort min plikt för fosterlandet (mp, mp, mp - jag funderade på fi men det kändes viktigast att byta regering och hålla borta sd). När det ska hinna bloggas är en bra fråga. Och när det ska hinnas/orkas läsas kurslitteratur. Även om Pippi Långstrump och Elvis Karlsson är ganska trevlig sådan. Nu ska jag gå vidare med studier, uppsats och liv och försöka lära mig att man inte kan köpa fler böcker än man har möjlighet att läsa. Så det så.

Böcker erbjudes

Den som betalar portot får följande böcker i bra begagnat skick:

Justin Cronin - The Passage. Something is Coming (2010)

Jenny Diski - On Trying to Keep Still (2006)

Först till kvarn gäller!

Veckosummering

Senast jag skrev något personligt här var i onsdags och då var jag trött in i märgen och tvivlade på mitt uppsatsämne. Nu ska jag åka till London (planet lyfter om exakt 12 timmar) så det kändes passande att summera dagarna som gått. Jag har mått fint faktiskt och haft en del stunder av ren lycka över att jag sysslar med det jag är mest intresserad av: böcker. Jag har fikat med en fin vän, plockat massor av trumpetsvamp-soppar-kantisar, råkat ut för att kassörskan på Konsum sa att jag hade coola örhängen, beställt biljetter till Fadern på Stadsteatern och insett att jag flyttar i nästa vecka om allt löper på som det ska (och, inte minst, att jag hämtar ut nya glasögon om en vecka. Man blir liksom en ny människa då, vill jag inbilla mig). Jag har läst ut flera riktigt omstörtande upplevelser och även om jag kanske inte borde ha köpt 20 böcker i helgen så känns det ganska fint i alla fall.

Jag har haft ett till psykoanalysseminarium och nu är jag ju som jag är så jag var den som öppnade käften först (förutom läraren) och antagligen den som tjattrade mest också. Jag bara är sån och när vi kommer till Lacan börjar psykoanalys intressera mig. Så mycket att jag fick för mig att jag istället ville skriva uppsats om Förgöra, säger hon av Marguerite Duras utifrån Lacans teorier (han skrev själv en del om Duras). Men grundregeln är att man ska kunna läsa den analyserade texen på originalspråk och jag kan bara några få ord franska. Läraren sade att man möjligen kunde göra undantag men menade att det skulle vara ett ganska svårt projekt. Så det blir nog Boye och jag i vilket fall. Jag missar en queer-föreläsning när jag är borta och det gör ont i mitt hbtq-hjärta, men det är bara att bita i det sura äpplet och acceptera faktum.

Som sagt, imorgon åker jag till London för att gå på nåt på museum och gå till Camden Market och äta veganmat. Jag ska bo i Bloomsbury men har tagit bort både Woolf, Müller och Sachs ur packningen för att istället mata mp3-spelaren full med ljusböcker. Väger mindre, kan man säga. Jag har dammsugit, duschat, skaffat nya skor som tål att gå i och förberett mig på alla sätt. Nu är det bara att hoppas att jag kommer upp klockan fem imorgon. Annars blir det bara pannkaka av alltihop.

En jämförelse mellan Strindberg och Benedictsson

I kursen om litteratur, genus och medier ingick att leta reda på källor som beskriver August Strindberg och Victoria Benedictsson och jämföra dessa. Det blev väldigt intressant, tycker jag själv, så jag fick lust att dela med mig även till dem som inte går kursen. Varning för långt inlägg!!

*

Wikipedia skriver av Benedictsson gifte sig för att slippa föräldrarnas inflytande sedan fadern inte godkände hennes önskan att bli konstnär. Hennes äktenskap beskrivs som olyckligt. Kärleksförhållandet med Georg Brandes beskrivs som orsaken till Benedictssons självmord, men även det olyckliga äktenskapet nämns och hennes ord "Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!" citeras. Fröken Julie sägs vara baseras på Benedictsson. Wikipedia summerar hennes böcker (dock inte Den bergtagna) och skriver: ”Trots den korta tid som hennes författargärning omfattar anses hon, jämte Strindberg, som en av de främsta av 1880-talets realistiska författare. I sina romaner skildrar hon äktenskapsproblematik och aktuella kvinnosaksfrågor.” Det faktum att Axel Lundegård redigerat en del efterlämnat material nämns. Slutligen skriver Wikipedia: ”Moderna litteraturforskare, som Christina Sjöblad och Ebba Witt-Brattström, behandlar Benedictsson som en feministisk föregångsfigur, medan äldre tiders kritiker, som Fredrik Böök, gärna fokuserade på den olyckliga kärleken till Brandes.” Här beskrivs alltså Benedictsson som jämlike till Strindberg och en feministisk föregångare, trots att Wikipedia delvis själva trampar i den fälla som de beskyller äldre tiders kritiker för.

Wikipedia skildrar Strindberg som en viktig gestalt i svenskt kulturliv, vilket inte minst märks på att artikeln är 7700 ord lång jämfört med Benedictssons 700. Här står ”med denna roman [Röda rummet] bryter naturalismen in i Sverige och den är genombrottsverket för åttiotalet.” Strindberg ses alltså som motorn, trots att åttitalsverken med sina ”tendenser” i stor mån skrevs av kvinnor så som Alfhild Agrell, Anne-Charlotte Leffler, Anna Branting, Frida Stéenhoff och inte minst Ellen Key. Vidare står att Strindbergs olyckliga äktenskap varit gromån för hans kvinnoskildringar, att han led av paranoid psykos. ”Strindberg skrev omkring sextio dramer, tio romaner, tio novellsamlingar och åtminstone åttatusen brev. Det gör honom utan tvekan till en av Sveriges mest produktiva författare. Med denna produktion omfattade Strindberg alla de större idéströmningar som fanns i slutet av 1800-talet.” Ironiskt nog blir Benedictsson ett exempel på kvinnans begränsade rum, det som rör kvinnor och äktenskap, medan Strindberg omfattade hela världen vilket ju var männens privilegium. ”Även tidens feminism återfinns som en tråd i hans författarskap. Han gick i polemik mot både sedlighetsvänner och, som han såg det, alltför radikala jämlikhetsidéer: bland annat var han starkt kritisk till Ibsens Ett dockhem. Strindbergs relationer till kvinnor var dock allt annat än oproblematiska vilket visade sig i Giftas: kritiken mot familjen som samhällsinstitution övergår i ett uttalat kvinnoförakt.” Här möts vi alltså av den klassiska synen på Strindberg som kvinnohatare. Strindberg framhävs dock också som en tidig förespråkare för kvinnlig rösträtt och det nämns att synen på Strindberg som kvinnohatare har ifrågasatts. I ett brev där Benedictsson nämns citeras Strindberg med följande ord: ”Qvinnan såsom liten och dum och derför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall qväsas till såsom barbaren eller tjufven. Hon är endast behöflig såsom vår äggstock och lifmoder, allra bäst dock som slida!” Strindberg förskönas alltså definitivt inte.

Svenskt biografiskt handlexikon från 1906 nämner inte Brandes utan skriver: ”Fru B:s författareskap är ovanligt friskt och själfullt, utmärkt af äkta, sund realism. Tyvärr kände hon sig icke ha kraft att motstå inre och yttre lidanden, och d. 23 juli 1888 beröfvade hon sig lifvet i Köpenhamn.” Brandes nämns alltså inte – kan detta månne ha berott på att han levde? Om Strindberg står åtskilligt, bland annat: ” S:s författarskap är i hög grad ojämnt; mäktigt i ansatsen, saknar det ej sällan ihärdighetens styrka; han besitter stora naturgåfvor, känsligt natursinne, utomordentlig skildringskraft, en gäckande, stundom grofkornig kvickhet, en ursprunglig, liffull stil och sällsynt språkhildande förmåga, ehuru han stundom sänker sig till slangord, men dessa gåfvor motsvaras icke af konstnärlig genomarbetning eller helgjutenhet; hans författarskap saknar karaktärsfast hållning och kastas mellan motsatta åskådningar, som ofta utmynna i paradoxmakeri.” Som slutsats står: ”S. är utan jämförelse den moderna svenska litteraturens snillrikaste och originellaste företeelse, en diktare jämförlig endast med världslitteraturens yppersta.” Detta trots alla ojämnheter som tidigare nämnts. Benedictsson ägnas 214 ord, Strindberg ägnas 1100. Benedictsson behandlas med en kort passage och tillhör uppenbarligen inte världslitteraturen.

Den svenska litteraturen IV (Lönnroth & Delblanc, 1989) ägnar inte Victoria Benedictsson något eget stycke utan skriver bara att hon skrev om sådant som var brinnande angeläget för hennes eget liv. Hon nämns på fyra sidor men bara hastigt och ofta med sin pseudonym istället för sitt riktiga namn., Strindberg ägnas däremot 36 sidor och kallar profet, fullkomnare och förnyare.

Sammantaget tar alla källor till vara på det faktum att Strindberg är främst och mest välkänd. Jämlikt skildrar eller inte förblir Benedictsson en passage i ”världslitteraturen”. Istället för att försöka ändra detta faktum, eller belysa det från andra håll, genom att också släppa in kvinnliga författare i ljuset, upprepas Strindbergs storhet med sådan ivrighet att den BLIR ett faktum – för kanon är ju skapad och vi måste kunna förändra den. Inte sagt att vi inte ska läsa Strindberg, han är en nyckel till att förstå denna tid, men långtifrån den enda nyckeln och vi måste låsa upp även andra, mindre öppnade dörrar som rymmer andra erfarenheter.

Edith Södergran - 3 diktsamlingar

Rosenaltaret är, i mitt tycke, en ganska intetsägande diktsamling. Efterföljaren, Framtidens skuggor, är inte heller i Ediths vanliga klass och jag hittar egenligen en enda oundgänglig fras:

Varje dikt skall vara sönderrivandet av en dikt,
icke dikt, men klomärken.

Men när vi sedan kommer till Landet som icke är, då är jag återigen idel öra. "Jag längtar till landet som icke är, ty allt som är, är jag trött att begära". Här återkommer också månen:

Vad allting som är dött är underbart
och outsägligt:
ett dött blad och en död människa
och månens skiva.
Och alla blommor veta en hemlighet
och skogen den bevarar,
det är att månens kretsgång kring vår jord
är dödens bana.

Här finns också en avdelning med tidiga dikter, såsom "Sjukbesök":

Jag hämtar dig en enda blomtyngd gren
ur vårens stora skog.
Du tiger och du ser
med dina sjukligt djupa ögon
på ljusreflexen i kristallen ner.
Du tiger och du ler,
ty denna vår skall gå förbi ditt hjärta.
Vi hava ingenting att säga mer.

Överhuvudtaget är flera av de tidiga dikterna riktigt starka. Eros, som i andra diktsamlingar gestaltas på helt andra sätt är här "den grymmaste av gudar" som "förde ... mig till det mörka landet":

När flickebarnen växa till
bliva de utestängda från ljuset
och kastade i ett mörkt rum.

I "Prinsessan" skildras onani på det hittills vackraste sätt jag sett:

Alla kvällar lät prinsessan smeka sig.
Men den smeker stillar blott sin egen hunger
och hennes längtan var en skygg mimosa, en storögd saga inför verkligheten.

Denna stundom dystra diktarinna skriver här också att "ingenting är äckligare än död för egen hand":

Vi böra älska livets långa timmar av sjukdom
och trånga år av längtan
såsom de korta ögonblick då öknen blommar.

Med de orden avslutar jag min Edith-kavalkad och ber att få ursäkta om jag tröttat ut någon läsare. Jag kan i alla konstatera att min volym med "Samlade dikter" var en av årets bästa investeringar.

Men nu ska jag ta på mig min Edith-citat-tshirt, brygga en kopp Lapsang och sätta mig med nästa poet på min stjärnhimmel: Nelly Sachs.

Vackra bloggar

Tack till dem som gett mig utmärkelsen. Här är de jag vill ge den till:

Bokbabbel som var den första bloggen jag läste igenom efter min "konvalecens", vilket säger en hel del om vilken position Magix intar i bloggosfären.

Bokstävlarna för att det är en blogg jag aldrig tröttnat på, trots att vi har ganska olika smak.

Hannah för att hon skriver fint om det stora i det lilla och ger ifrån sig en långsam men kvalitativ ström av recensioner.

Jag är jag som jag har saknat enormt i de perioder då den legat nere, och blivit till mig av glädje när den vaknat igen. Fortsätt, snälla! :)

Lisas läsning är alltid lika högkvalitativ och läsvärd.

Och solen har sin gång är ny men ytterst lovande!

ord och inga visor är ständigt samma välfyllda och mysiga krypin att besöka - men ändå fullt av utmaningar, både bokstavligt och bildligt.

Sju fakta om mig:

- Jag har som längst haft 55 cm hår (nu växlar det mellan ½ mm & 1 cm ungefär)
- Jag har aldrig piercat mig, men planerar att göra det inom kort...
- Jag brukade gilla Terry Pratchett, men gav upp efter 20 böcker
- Jag fnös åt klassiker tills Svenska B på gymnasiet
- Jag kanske ska åka till Kina två veckor i november
- Jag har min föredetta hund på en hylla (i urna, inte uppstoppad)
- Te är min stora passion men jag skulle inte klara en enda dag utan espresso

Det var allt!

Lewis Carroll - Alice i Underlandet

Jag hittade ett slitet ex av denna "barnsaga" på bibliotekets utgallringsvagn och läste den i Skåne med havsdoft i näsan och myggsurr i öronen. Det här är en bok full av galna upptåg, en bok utan logik, en bok för alla åldrar - en bok att bli glad och sprallig och uppspelt av. Jag lämnas med ett leende på läpparna. Jag har alltså läst en svensk översättning och den var väldigt välgjord, men måntro en borde läsa originalet också...? Fortsättningen, Alice i Spegellandet, minns jag från min barndom - men konstigt nog bara den, Underlandet förblev outforskat fram tills nu och jag är glad att jag begav mig på en utflykt dit. Alltså: Rekommenderas! (Till skillnad från Burtons film...)

Betyg: 7/10

Tunnistrio och tjockistrio

Jag som just har lånat massa tunnisar från biblo och ska läsa. Kan vi inte vänta några veckor till med den här utmaningen? ;) Fast å andra sidan har jag nog bra tunnisar än så länge ändå.

1. Min skugga av Christine Falkenland. En skräckberättelse där allting sker i relationer.
2. Förgöra, säger hon av Margerite Duras. Ett drama av modern karaktär där rollerna är uppluckrade och när som helst kan formas om.
3. Nattens skogar av Djuna Barnes. En bok som man inte begriper sig på, men njuter av.

Bubblare: Timmen mellan hund och varg av Silke Scheuerman, Hjärtdjur av Herta Müller, After Dark av Haruki Murakami, Pengar av Victoria Benedictsson.

Jag kan passa på att säga att min definition av en tjockis är "allt över 250 sidor". Men så är jag mer förtjust åt det tunna hållet.

På samma gång får jag passa på med den missade tegelstenstrion:

1. Den stängda boken av Jette A. Kaarsbøl
2. Hennes mjukaste röst av Bengt Ohlsson
3. Kattöga av Margaret Atwood (Rövarbruden är också bra)

Men nu är det dags att återföra det förlora fåret till pluggfållan istället för att sitta och blugga (blogga istället för att plugga).

Anyhow

Häromdagen hade vi en trött föreläsning om Freuds drömtydning med en förkyld föreläsare som trots sin stora kunnighet inte lyckades uppbåda något vidare engagemang hos sig själv och som definitivt inte fick oss i gruppen att tala. Hoppas det blir bättre på psykoanalys-seminariet på fredag. Idag hade vi föreläsning/seminarium med en halvförkyld men otroligt vältalig och medryckande föreläsare (att jag inte orkade anteckna med samma frenensi som vanligt får nog skyllas på blodsockerbrist). Sedan talade jag med henne i enrum om mitt uppsatsämne och fick lite goda råd som nog behövdes.

Annars har jag gått runt i min egen värld hela dagen, med ljudbok i öronen. Har skuldkänslor för att ljudboken stjäl tid från plugget. Dignar under bördan av plugg. Är trött upp över öronen och just nu vill jag mest gå och lägga mig och vakna upp med en färdigskriven C-uppsats i mitten på januari. Har gått igenom hundra sidor Boye-diktning med markeringspennan i högsta hugg men någonstans blev jag övermätt även på det och jag insåg ganska genast att det jag utgått från var en otrolig förenkling. Undrar om jag kommer kunna säga något över huvud taget i slutänden.

Igår gick jag i alla fall in på pocketshop och frågade efter Prinsessan de Cleves av Madame de Lafayette. Kassörskan blev alldeles till sig för att hon älskade boken och ingen ville köpa den. Då kändes det nästan värt de 77 kronor som Pocketshop hade mage att kräva av mig. (Och oj, vilket gräsligt omslag!) Men böcker, böcker, det har jag. Tiden, tiden, den skulle jag gärna köpa för pengar - om jag hade några ;-)

Tegelstensönskelista

Jag vill så gärna hänga på det där med att kollektivt läsa tegelstenar. Jag har så många. Men just nu har jag så ont om tid för allt som inte är kurslitteratur, så jag vet inte vad jag vågar LOVA. Jag kan bara skriva att jag önskar att före nyår ha läst ut någon av följande:

- Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murkami
- Anna Karenina av Leo Tolstoj
- Blonde av Joyce Carol Oates
- Jerusalem av Selma Lagerlöf
- Ett köpmanshus i skärgården av Emilie Flygare-Carlén
- Lolita av Vladimir Nabokov
- Främlingen på Wildfell Hell av Anne Brontë
- Gregorius av Bengt Ohlsson
- Emma av Jane Austen (jag höll på att skriva Jane Eyre - ja, jag är trött)

Men det finns också många andra böcker jag önskar läsa i höst mellan kursböckerna. Såhär ser en tunnare önskelista ut:

- Hemsöborna av August Strindberg
- En dåres försvarstal av August Strindberg
- Spöksonaten av August Strindberg
- Trasdockan av Christine Falkenland
- Just Kids av Patti Smith
- Alberte och friheten av Cora Sandel
- På spaning efter den tid som flytt 1 (Swanns värld) av Marcel Proust
- Kris av Karin Boye
- Vredens barn + Tjärdalen + Bära mistel av Sara Lidman
- Hitom himlen av Stina Aronson
- Lena av Anna Branting
- Den blå rullgardinen av Agnes von Krusenstierna

Nej, inte alla - men några!

Och så fortsätter jag med min poesiutmaning. Jag vill varje månad klara av en författares "samlade dikter". Brodsky, Sachs, Ekelund, Fröding, Ekelöf, Bellman, Ferlin, Gullberg, Szymborska, unt so weiter.

Stiernhielm: Emo på 1600-talet

Döden molmar i mull, alt hwadh här glimmar, och gläntsar;
Döden kastar å kull, alt hwad här yppert, och högt är;
Döden knossar i kraas alt hwad här krafft har, och heelt är;
Döden trampar i träck, alt hwad här fagert, och fijnt är;
Döden dwäler i dwalm, alt hwad här lefnat, och lijf har;
Döden raffar å wäg, alt hwad här achtas, och älskas;
Döden sielfwer är INTET, och gör all ting til ALS-INTET.

Döden smular till mull, allting som glimmar och glänser
Döden kastar omkull, allt som är ädelt och högt
Döden krossar i kras, allt som har kraft och är helt
Döden trampar i smuts, allt som är fagert och fint
Döden dväljer i dvala, allt som har levnad och liv
Döden rycker iväg, allt det som aktas och älskas
Döden, som själv är inget, gör allting till ingenting

(Det här Stiernhielm-citatet ur dikten om Hercules lade jag särskilt märke till på första kursen - och det har inte fallit bort ur tankarna sedan dess.)

Fadren och annat

Idag sov jag ljuvligt länge och åkte sedan in till tidskriftsbiblioteket för att sitta och läsa en artikel där Freud hävdade att Dostojevskijs epilepsi berodde på att han ville döda sin far, att han var homosexuell och att hans spelberoende hade med onani att göra. Då var det betydligt mer njutbart att på vägen dit och hem läsa Strindbergs Fadren, som är kurslitteratur både i min huvudkurs och i ena extrakursen.

Jag blev alldeles tagen av Fadren - självklart ser jag inte världen så som Strindberg gjorde det, men som drama är kraften enorm och tankarna litteraturvetenskapligt sett väldigt intressanta. Därför har jag också läst en analys av dramat sedan jag kom hem, ur Feministiska litteraturanalyser; en analys som kanske inte bidrog med så mycket, men som icke desto mindre belyste kärnan i dramat, om kampen mellan man och kvinna, man och hustru: kampen om vem som ska få forma dottern, vem som ska få bestämma och ha tillgång till makt och pengar. Kvinnan i dramat är förstås en häxa som inte drar sig för att omyndigförklara sin man som galen, efter att själv ha eggat fram hans galenskap med sina insinuationer om att han inte är far till sitt älskade barn. Det här är ett desperat rop på hjälp från ett patriarkat som höll på att försvagas. Rädslan för att kvinnorna, om de får arbeta, utbilda sig etc., ska ta över helt och skapa ett matriarkat framträder ju närmast övertydligt.

Jag gick också in på Stadsbiblioteket för att titta på lite mer kurslitteratur och självklart kom jag ut med en hel kasse av allt möjligt. Sedan gick jag till ett antikvariat där jag visste att de hade Boyes essäer (bland annat om religion) för femton spänn, men nog kom Drottning Kristinas skrifter med på ett hörn. Och vid bytet mellan tunnelbana och buss fastnade jag i evigheter vid en bokloppis som dock hade enorma överpriser. Två böcker blev det dock: Ingmar Bergmans Enskilt samtal och Daphne du Mauriers Värdshuset Jamica.

Jag har gått och grunnat ett tag på om littvet ÄR rätt, om det verkligen är något jag kan eller bör satsa på, men nu känner jag mig säkrare och säkrare för varje dag som går, lusten att läsaläsaläsa och särskilt klassiker bara växer. Det här är mitt kall! Man ska nog göra just det man som trivs med och är bra på. Och nu ska jag se till att få fingrarna på Promemoria för eget bruk; i koncept, ojusderat där Strindberg försöker försvara sig för anklagelser om att ha våldtagit en tolvårig piga. Tyvärr har den utgått ur alla sortiment, men biblioteket finns ju. (Om någon därute kan avvara denna bok tar jag dock emot prisförslag allra tacksammast.)

En trevlig upptäckt

Igår när jag öppnade boken Kärlekshistoria av Eva Borgström trillade två vykort ut. Ett föreställande Baudelaire, ett stilleben med en trasig staty. Något sade mig att de var från Göteborg - och mycket riktigt, stillebenet av Henri Fantin-Latour är från Göteborgs konstmuseum. Det tog mig inte så lång stund innan jag kom på att jag läste just den här boken på tåget hem från Göteborg förrförra året. En trevlig minnesuppväckare!














Annars ägnade jag gårdagen åt ett frenetiskt läsande av kurslitteratur. Högen har växt sig ganska stor nu... och större lär den bli.

Edith Södergran - Septemberlyran

Södergrans andra diktsamling, från 1918. Här återfinns de ganska klassiska orden: "Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!" (närmare bestämt i den allra första dikten). Här rör sig diktandet mycket kring metafysik och Gud, något som intresserar mig eftersom jag ska analysera Boyes gudsbild nu i höst. Södergrans gudsbild är mycket mer mystisk, mycket svårare att slå fast.

När jag "låg inne" och läste Södergran tog en mentalskötare boken, slog upp en dikt, läste och sade att jag nog inte mådde bra av dylikt. Dikten var "Månens hemlighet":

Månen vet ... att blod skall gjutas här i natt.
På kopparbanor över sjön går en visshet fram:
lik skola ligga bland alarna på en underskön strand.

Faktiskt en av de mest framstående dikterna i den samlingen. Och skötarens ord har jag fortfarande kul åt...

Annars är det mest klassiska med den här diktsamlingen dess förord, eller rättare sagt detta förords avslutning:

Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.

Go Edith!

Betyg: 7/10

Kerstin Ekman - Mordets praktik

Jag hade ganska stora förväntningar på den här spinoffen till Doktor Glas, en av mina favoritböcker. Sägas ska att jag läste den när jag dels mådde dåligt i grunden och dels var ganska borta av mediciner. Jag klarade av att läsa, men inte mycket mer. Det KAN vara därför som jag minns innehållet i Mordets praktik, men inte kan förknippa det med några känslor. Jag läste för läsningens skull medan allt som krävs för engagemang och bedömning befann sig någon annanstans. Det kan också hända att jag även under andra omständigheter hade varit ganska likgiltigt inställd till Mordets praktik. Det låter jag vara osagt - men i nuläget har jag väldigt lite spirituellt eller intellektuellt att säga om den här boken.

Betyg: 7/10

Vad tycker du? Ska jag ge den här boken en chans till, någon annan gång i livet?

Dagen som varit

Idag åkte jag till stan och gick bland massvis av loppisar och affärer, men det enda resultatet var en rödrutig skjorta som blev min för ynka 25 spänn. Inne på Myrorna stod jag med en hel korg smaskiga böcker men jag kunde omöjligt köpa alla och lika omöjligt välja bara några, så till sist ställde jag korgen i ett hörn och gick därifrån. Kanske lika bra. Jag hade ju en del böcker innan...

Imorse läste jag i alla fall ut Förlossningen av Måns Wadensjö. Den var riktigt fängslande i början och förblev bra. Ett ungt köksbiträdes inträngande, snudd på dissekerande beskrivning av en förlossningsavdelning. Stundom spöklikt, stundom superrealistiskt. Och som sagt, rekommenderad läsning med sina 80 sidor. Strongt av Modernista att ge ut ett så udda manus skrivet av en blott tjugoårig iakttagare med skarp blick och välvässad penna. Förlossningen har fått Katapultpriset med motiveringen "I Förlossningen har Måns Wadensjö med stor insikt visat på människans dubbla roll som en varelse invävd i mytologi och historia och som beroende av vetenskap och rationalitet".

Mitt betyg: 7/10

Annars försöker jag bestämma mig för om jag ska hoppa av den där Foucault-kursen som jag antagligen inte hinner stressorka med. Samtidigt ligger det lite prestige i det här. Jag gillar Foucault och jag vill orka läsa hens böcker och förstå vad som menas. Jag kanske bara borde ha valt ett annat tillfälle i livet, när jag inte redan pluggade mer än heltid och var nödd att extraknäcka för att få allt att gå ihop. Men vi får se. Ett försök till ska hen få, Foucault :)

Bibliotekssmart

På några bibliotek i Stockholm, bland annat Sture, Medis och Plattan, finns det nu "mediajukebox" där en kan låna ljudböcker till t.ex. usb-minne. Smart va?

Förresten

Jag gick förbi Bokmagasinet på Hornsgatan och de hade 10-kronorsböcker på ett bord. Snappt hade jag snappat upp Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg som jag ju redan älskar, samt en bok med två klassiska dramer av Kleist. När jag sedan gick in i Bokmagasinets allra innersta, rea-rummet, såg jag två böcker som jag inte sett någon annanstans. En utgåva av Strindberg-titlar: Tjänstekvinnans son, Giftas och de har jag ju redan men sedan. En dåres försvarstal och Svarta fanor. Två böcker som jag föreställer mig är Strindbergs mest intressanta. 89 kronor styck. Om vi säger så här, jag vill helst inte låtsas om att jag har något sådant som kallas en ekonomi just nu men det här var oemotståndligt. Sedan gick jag vidare till en vän som gav mig två kassar utrensade böcker. Så nu börjar jag komma ikapp att jag skänkte tre kassar till en loppis i förra veckan...

Galen dag m.m.

Första föreläsningen i tisdags blev ingen föreläsning för föreläsaren var sjuk, men lite kort introduktion fick vi i alla fall. Vi är en grupp nånstans mellan 15-20 personer varav de flesta har gått på Södertörn tidigare och känner varann på någon vänster. I går skulle vi ha haft seminarium men det var också inställt, visade det sig när jag kom dit hyperstressad alldeles på minuten. Då hade jag åkt för att låna en bok på SU:s biblo, åkt hem, nästan hemma upptäckt att jag glömt min plånbok, åkt tillbaka, insett att jag inte skulle hinna hem till hunden som behövde promeneras och åkt till skolan med både skuldkänslor och andan i halsen och stress över att jag inte orkade läsa det som var kvar inför seminariet. Sedan fick jag åka hem till doggan ändå innan jag igen åkte till Flemingsberg för att hälsa på en vän. Jag vet inte hur många koppar kaffe jag drack igår, tröttheten var ändå total. Usch. Inga fler sådana dagar tack!

Att jag inte orkar läsa har med ögonen att göra, jag skelar så fort jag är det minsta trött och ska få nya glasögon om två veckor. Tills dess får jag skela vidare medan jag försöker få mig all kurslitteratur.

Förresten, jag har via en kommentar upptäckt en ny blogg som gläder mig: Och solen har sin gång. När jag nu ska hinna bloggläsa, är fortfarande oförlåtligt efter i alla läsvärda bloggar därute. Nu känner jag mig odrägligt pigg efter fyra simultana koppar espresso. Nu kan ingenting övervinna mig, inte ens räkningarna och kaoset av böcker och papper här i min lilla lya.

Vilhelm Moberg - Utvandrarna

Jag lyssnade på Utvandrarna som ljudbok på väg ner till Skåne nu nyligen. Ljudboken ska tydligen vara "bearbetad och förkortad", vad nu det betyder - jag hoppas att jag har fått mig något nära nog originalet till livs. Uppläsningen är helt suverän, med olika rollers röster och dialekter. Det här är en sådan bok som gör sig utmärkt i ljudform, det är en berättelse att svepas med i, gripas tas av. Jag måste definitivt inmundiga resten av tetralogin i sinom tid och över huvud taget blev jag betydligt mer tänd på berättelsekejdor som tar flera böcker på sig, vilket inte varit min favoritgenre de senaste åren.

Vad kommer jag att minnas mest? Jo, barnet Anna som dog av gröten och hennes far som hade så svårt att snickra ihop kistan. Och mycket annat.

I boken finns en frikyrkorörelse som skildras på ett skrattväckande sätt. Samtidigt säger den i grunden detsamma som samfundet jag tillhör sade på sitt 1600-tal. Så kanske känner jag mig mer besläktad med Danjel och hans fränder än genomsnittsläsaren, samtidigt som jag bara kan le åt det förnuftsöverskridande i deras saliga, blinda tro på guds härlighet och vad deras tro kommer att ge dem.

Sedan finns det en sak i slutet som jag inte accepterar: att Kristina kan skildras som döende i skörbjugg och sedan helt plötsligt vara livskraftig igen. Och varför sägs inte ett ord om Arvid och Jonas-Petter under överfarten?