Någon därute som inte läst Dykungens dotter?

I så fall är det hög tid! Och jag har ett (utrangerat biblioteks)ex men har redan både läst boken och skrivit hemtenta om den. Alltså tänkte jag att först till kvarn som skriver en kommentar och sedan mejlar mig på wigiliusdotter snabela gmail punkt com får den inte särskilt snygga, men otroligt underbart braiga boken. Frakt kan hen få betala för om hen vill men det är inget krav. Att skicka tillbaka en bok är snällt men då ska det vara något jag verkligen vill ha, så - inget krav. Du kan, om du vill, bara luta dig tillbaka med Dykungens dotter. Och förhoppningsvis njuta lika mycket som jag gjorde :)

Anders Fager - Svenska kulter

När jag tackade ja till att recensera Svenska kulter hade jag inte förstått att det rörde sig om ren skräck. Jag läser nämligen gärna sådant som är skruvat skrämmande, men håller mig borta från den rena skräckgenren. Svenska kulter innehåller 9 berättelser varav fem är längre och fyra är kortare s.k. fragment. Fragmenten lämnar mycket lite intryck hos mig är och är därför svåra att recensera. Den första längre berättelsen är rent patetisk i mina ögon: tonårstjejer offrar killar till ett stort monster i skogarna utanför Borås. Snälla! Andra berättelsen börjar mycket bra med maffiakopplingar och slutar helmysko med en mormor som är ett monster i ett tråg. Skräck blir bättre utan monster, tro mig! "Den brutne mannens önskan" är däremot mycket bra, tack vare att den håller sig till en (historisk) realism där tortyr och militära öergrepp får stå för skräcken. Över huvud taget lyckas Fager bäst med realism, så varför alla Cuthlu-monster? "Lycka för evigt på Östermalm" är också bra och detsamma kan sägas om "Fröken Witts stora konstverk" - de här tre är berättelser som verkligen griper ett struptag om mig. Dock önskar jag att Fager i framtiden ska våga vara realist.

Du glömmer väl inte att du kan skriva en novell på 5-100 ord och därmed vinna ett signerat ex av boken?

Hemma igen

Kom hem från RFSL Ungdoms medlemsträff igårkväll efter tre underbara dagar fulla av färgglada människor av alla de slag. Själv är jag full av intryck och nybliven Facebook-medlem för att kunna hålla kontakten med folk. Nybliven RFSL Ungdom-medlem också för den delen. Känns skönt att ha hittat ett sammanhang där jag blir tagen för den jag är och den jag villl vara. Nu sitter jag här och dricker te och räknar timmarna tills det inte längre är troligt att jag kan bli inringd som reserv till mitt jobb. Innan de timmarna har gått är det svårt att slå sig till ro med skolarbete, även om jag behöver plugga.

Hoppas att alla har en lika avslappnad måndagmorgon efter en lika sprakande helg!

The Dhammapada

Jag har läst Dhammapada på svenska, men den läsningen lämnade i-n-g-a intryck så min kombo (som är hängiven buddhist) ville att jag läste den i en engelsk översättning som skulle vara bättre. Kanske är det sant, kanske var jag bara mer uppmärksam, men jag hittade massor av passager att markera och det var klart njutningsfull läsning. Nu ska jag bara ta mig igenom de kommenterade versionerna av Hjärtsutran, Diamantsutran och Lotussutran som min kombo har slängt in i mitt hörn av lägenheten...

Citat ur The Dhammapada i Gil Fronsdals översättning:

Do not consinder the faults of others
Or what they have or haven't done.
Consider rather
What you yourself have or haven't done.

-

Greater in combat
Than a person who conquers
A thousand times a thousand peoople
Is the person who conquers herself.

-

Better than a thousand meaningsless statements
Isone meaningful word,
Which, having been heard,
Brings peace.

Better than a thousand meaningless verses
Is one meaningful lin of verse
Which, having been heard,
Brings peace.

Betterthan reciting a hundred meaningless verses
Is one line of Dharma,
Which, having been heard,
Brings peace.

-

A hand that has no wounds
Can carry poision;
Poison does not enter without a wound.
There are no evil consequences
For one who does no evil.

-

Irrigators guide water;
Fletchers shape arrows;
Carpenters fashion wood;
The well-practiced tame themselves.

-

"All created things are impermanent."
Seeing this whit insight,
One becomes disenchanted with suffering.
This is the path to purity.

"All created things are suffering."
Seeing this whit insight,
One becomes disenchanted with suffering.
This is the path to purity.
"All things are not-self."
Seeing this whit insight,

One becomes disenchanted with suffering.
This is the path to purity.

Brokeback Mountain

När jag såg Brokeback Mountain första gången samma år som den kom tyckte jag att den var förbålt tråkig och jag raljerade över att det inte var konstigt när man valt att göra en långfilm av en novell (jag läste novellen också men var inte heller där särskilt imponerad). Nu, fem år senare, såg jag om denna långsamma, poetiska film, först skeptisk men snart övertygad om att den bara m-å-s-t-e älskas. Så sorgligt för alla inblandade och jag älskar förändringen i Jacks ansikte från längtande kärlek till arg uppgivenhet över att hans drömmar om ett liv där kärleken mellan två män inte kan förverkligas i den dåtid som beskrivs. Än idag bär många jorden runt på samma rädsla och känsla av att kärleken måste döljas. Kärleken! Det vackraste man kan visa världen.

Många tankar väcks av Brokeback Mountain och jag ser framför mig Almas ilskna sorg över insikten om att vara den näst mest älskade - om ens det! Alma Juniors förtvivlan över en förälder som aldrig finns när det verkligen behövs, som alltid prioriterar bort. Ennis tystnad och klumpighet. Jacks desperata vilja att överskrida gränser. Lureens sminkade ansikte mot världen som till sist brister. Alla svepande scener över miljöer fulla av ensam ödslighet. Kort sagt: jag är nykär i den här filmen.

Här. Nu.

Har nyss stjälpt i mig en kanna kaffe, slevat i mig en skål råggröt med havremjölk och lingonsylt, samt snavat genom snön med hund för att följa kombon till busshållplatsen och därigenom få lite promenadsällskap. Igår såg jag Brokeback Mountain - mer om det senare för nu ska jag strax iväg till mitt deltidsjobb på lager där jag helt enkelt plockar filmer till kartonger. Mer romantiskt än så blir det inte och det är säkert nyttigt på mångahanda sätt att inte bara grotta ner sig i en liten akademisk bokmalsvärld utan stå vid löpande band också (är inte löpande band liksom den ultimata arbetarklassklichén?). Imorgon åke jag till Linköping med RFSL ungdom och blir kvar där tills söndag kväll, utan dator och utan internet, så jag lär inte blogga särskilt mycket om jag inte sitter och schemalägger inlägg ikväll. På pendeltåg, tunnelbanor och lokalbanor idag ska jag i alla fall försöka läsa ut den sista novellen ur Svenska kulter. Jag skrämde väl inte bort er med min tävling? Kom igen!

Tävling - Svenska kulter

Svenska kulter är en novellsamling med skräckberättelser av Anders Fager. Du har nu chansen att vinna ett signerat ex. Alla deltagare sporras härmed att skicka in en berättelse, 5-100 ord, helst med skräcktema. Jag bidrar med en egen liten novell för att inspirera:

- Är du vaken? ropade jag och gnuggade sömnen ur ögonen. Genast vreds låset till toaletten om och han klev ut, förväntansfullt leende.
- Men Lennart, vad ska det där föreställa?
- En överraskning! Det började verkligen bli dags för förändring. Först funderade jag på att färga håret grönt, men det här kändes mer originellt. Visst blev det fint?
- Tja, jag vet inte, sa jag och öppnade kylskåpet. Jag råkade gilla dina ögon. Fast de där mushuvudena du har sytt fast är riktigt söta. Särskilt morrhåren. Däremot tror jag att Elvira blir lite ledsen, älskling. Hon var så väldigt förtjust i sina möss.

Så sätt igång! Boken väntar på sin nya ägare....

Bokpaket och uppsatshandledning

Igår kom ett bokpaket från Bokus, närmare bestämt från del av deras sida som heter lagerrensning,

Kerstin Thorvall - I skuggan av oron. Uppföljaren till När man skjuter arbetare. Jag har inte en läst första delen än, men uppnbarligen har jag stora förhoppningar :)

Vendela Fredricsson - Diktafon. En till synes intressant bok från Modernista.

Uchida Hyakken - Realm of the Dead. En japansk novellsamling om drömmar på gränsen mellan liv och död. Kan vara en riktig pärla och isf vill jag inte missa den.

Som om det inte räckte har jag blivit lurad av ett 20%-rabatt-erbjudande och beställt massa begagnade böcker från Litteretro. Bokköpsstopp, vart tog du vägen?!

Den här uppsatsen, färdigskriven i sidmängd räknat men i behov av puts och omtänk, patade jag om med min handledare igår. Fick mestadels positiv respons men också konstruktiv kritik.


Jag vet inte hur väl det syns, men om ni klickar upp bilden större så kan ni nog märka hur fullklottrade marginalerna blir i ett uppsatsmanus under diskussion :O

Dessutom har jag ju min genuskurs, min Foucault-kurs och min renässans-kurs. Till genuskursen ska jag se två filmer men när min kombo försökte tvinga mig att se den ena (Brokeback Mountain) igår så somnade jag och snarkade tydligen medan han grät i slutscenerna. Så kan det gå... Jag ska också se Boys Don't Cry och det är jag spänd inför, har alltid undvikit den för att den verkar alltför jobbigt. Och så ska jag läsa Tiina Rosenberg, 100 sidor ungefär. Vilket jag verkligen borde sätta igång med. Till renässanskursen är problemet att min kurslitteratur inte har blivit levererad på 2 veckor och nu börjar jag få panik. Som tur är finns det en del annat jag kan läsa under tiden, till exempel religiösa och allmänt rådgivande texter om äktenskap och sexualitet från 1500-talet. Citat kommer, jag lovar. Och på Foucault-kursen har det inte dykt upp nytt material på en månad, så den har inte högsta prioritet.

Men nu ska jag sätta mig och putsa och fila på mitt uppkastutkast. På återskrivande...

Tove Jansson - Pappan och havet

Det här är alltså den bok som min C-uppsats i litteraturvetenskap huvudsakligen handlar om. Varför? Jo, i mina ögon är det en av de mest intressanta muminböckerna. Här blir mumintrollen ganska mänskliga, en familj där pappan känner sig åsidosatt och onyttig eftersom ingen behöver honom i dalen. Därför tar han sin familj till en ö med en fyr (från dal till fyr, hej Freud!) men fyren vägrar lysa (hej impotens!) Samtidigt blir Mumintrollet kär i en sjöhäst och mamman försöker hitta sin plats i en maktordning där hon har accepterat att vara den undergivna. Mycket intressant både ur psykoanalytiska och genusmässiga aspekter är den, den här boken. Inte den bästa muminboken, men klart intressant!

Och om tre timmar ska jag ha handledning med en handledare som läst igenom mitt första utkast till uppsatsen. Önska mig lycka till!

Nelly Sachs - Dikter ur Stjärnförmörkelse

Hur i moderlivet det ofödda

med urljuset kring hjässan

horisontlöst ser

från stjärna till stjärna -

Så flyter slut till början

som ett svanskri.

-

Jordens folk,

förstör ej ordets världsallt,

skär inte med hatets kniv sönder

det ljud, som föddes tillsammans med andetagen.

Jordens folk,
ack att ej någon menar död när han säger liv -
och icke någon blod när han säger vagga -

-

Och sol och måne har fortsatt sina promenader -
två skelögda vittnen som ingenting sett.

Loppisfynd och födelsedagspresenter

Jag gick förbi en andrahandsaffär med 10 kronor på fickan och kom ut med två kap:

Jerker Vidborg - Landhöjning två centimeter per natt

Ola Klingberg - Onans bok

Jag var på en loppis idag som inte bara hade söndagsöppet utan också så gott som skänkte bort böcker. Två inbundna för 5, 10 pocket för 5. Jag hittade fem inbundna och fem pocket - det kostade mig femton spänn. Bland köpen fanns aktuella titlar som Utrensning av Sofi Oksanen och Gräset sjunger av Doris Lessing.

Jag gör mitt bästa för att vara snäll/god/kalla-det-vad-du-vill. Lite bokhjälp på traven är nog aldrig fel.

Inte den snyggaste utgåvan, men en bok jag jagat efter länge.

Har hört mycket gott om denna skildring av hemlöshet.

Bel-Ami av Guy de Maupassant. Vet inte riktigt vad denna roman handlar om, men dess klassikerstatus räckte för att motivera ett köp.

En bok om Dantes gudomliga komedi. Jag har bara läst helvetet hittills men vill avverka resten och då kan Lagercrantz kommentarer måhända komma väl till pass.

En Moa jag inte hade. Nu har jag den!

Fastnade på bild gjorde inte Frestelsernas berg av Jonas Gardell och Vägen till Klockrike av Harry Martinson.

I födelsedagspresent fick jag också två kulturrelaterade presentkort: ett på Dramaten, ett på Adlibris. Båda skall användas med glädje!

Ingrid Elam och Amalie Skram

I går skrev Ingrid Elam i DN om skildringar av psykisk sjukdom - att det mer och mer blir de psykiskt sjuka som själva för ordet. Jag kan inte riktigt se att det finns stöd för den tesen (artikeln tog bara upp en bråkdel av det senaste decenniets böcker på området) men Elam får en guldstjärna i min himmel för att hen lät hela historieskrivningen om psykisk sjukdom ta sin början med Amalie Skrams Professor Hieronimus som jag skrev B-uppsats om och planerar att ev. skriva D-uppsats om.

Amalie Skram skildrade alltså sin egen sjukdom och sin vistelse som fånge utan mänskliga rättigheter på den tidens ändå förhållandevis progressiva sinnessjukhus. Mer kan en läsa här.

Nelly Sachs - En dikt ur I dödens boningar

O de gråtande barnens natt!

De till döden förskrivna barnens natt!

Sömnen har icke längre tillträde.

Fruktansvärda sköterskor

Har trätt i mödrarnas ställe,

Har spänt den bedrägliga döden i sina handmuskler,

Sår den i väggar och bjälklag -

Överallt ruvar den i bävans nästen.

Ångest diar de små som modersmjölk.

Kom ännu igår modern

Som en vit måne med sömnen,

Kom med dockan med den bortkyssta kindrodnaden

I ena handen,

Kom med det stoppade djuret, levande

Hade det hunnit bli av kärlek,

I den andra handen -

Sveper nu dödens vind,

Blåser linnena över håret,

som ingen mer skall kamma.

Det här var min första Nelly-dikt. Den dyker inte bara upp i Nellys första diktsamling, den dök också upp på sista delkursen på min första litteraturvetar-termin. Jag minns den väl - den satte sig djupt.

Grattis Selma!

I år fyller Selma 152 år och jag fyller 22 år. Vi hänger ihop så fint, jag och Selma. Alltså:

Grattis Selma och Sanne Sebastian!

Min första tjugotvååriga dag ska jag tillbringa på RFSL som har transtema. Sedan kommer min moster hit och vi ska äta lite asiatiskt. Eftersom min mamma är i Kina (svikare) kommer övrigt familjärt firande att uppskjutas några dagar. Jag ska rapportera löpande i vilket fall :-)

Dagen måste ju förstås utmärkas med en bra låt:



Ha en bra dag allihop därute!

Nelly Sachs - Början på en följetong

Jag har givit mig själv en utmaning om att läsa en poets samlade verk varje månad. Det har gått lite sisådär. I augusti läste jag alla Edith Södergrans diktsamlingar, i september började jag med Nelly Sachs verk men hann bara igenom de två första diktsamlingarna varefter jag gjorde ett uppehåll och läste de resterande fem nu i november. Alltså är det dags att börja recensera. Det kommer mest bli i form av citat och hela dikter. Jag har redan bjudit på Några ord från Nelly.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det är mycket döden, mycket religion - Kristus såväl som Kabbala och mystik i störstaste allmänhet - och mycket bibelreferenser och i de tidiga samlingarna mycket tal om Israel, sedan mycket tal om sjukhus.

Nelly hette egentligen Leonie och levde 1891-1970. Nelly Sachs skrev på tyska men fick fly Tyskland 1940 på grund av sin judiska börd. Till Sverige kom NS tack vare Selma Lagerlöf. NS fick Nobelpriset 1966. Översättningarna jag har läst är av Rolf Moberg. Bilden ovan är tagen av Lüfti Özkök.

Sång från Gond - ännu ett citat ur Aniara

Nu kommer en rosornas gud,

ty rosornas dagar är komna.

Och liljans gudinna är här.

Hur lyckligt när mänskorna somna.

Se, märkliga feer gå fram,

i kistorna färgerna blandas.

Nu önskar violguden färg.

Violernas dagar skall randas.

Vi sjunker i gudarnas lund,

blir mylla, pistiller och stålar.

Och på vår föruttnelses grund

snart gudarna blommorna målar.

Ju mer vi förvissna och dö

ju mindre skall gudarna sörja.

Vårt liv smälter bort såsom snö

när gudarnas somrar börja.

Filmen "Darling" av Johan Kling

Darling är mörk men rolig. Darling är en film av Johan Kling. Darling handlar om en ung överklasskvinnas fall ner mot botten med vräkningshot och desperat jobb på McDonalds. Darling är en film om hur denna unga kvinna möter en äldre man, skild och med föga band till sina barn, alltför pratsam, alltför vänlig, alltför fattig för att kunna slå sig till ro som pensionär men som däremot finner en ro i att jobba på McDonalds för att dryga ut pensionen. Mitt bland fräsande burgare möts de två och bildar någon slags vänskap där den godtrogne äldre mannen blir utnyttjad - men samtidigt kanske den yngre odrägliga Stureplanstjejen lär sig något om livet? Man kan i alla fall hoppas det även om slutet är modigt i sin vägran att simma i smetig lycka. Däremot är filmen märkligt klippt. Ibland sitter jag bara och undrar: va? Flyttar han nu? Varför det? Och vart? Dit? Nähä. Vartdå då? Jaha, en kvart senare. Det blir massa glapp som gör att filmen känns mindre proffsigt gjord, men alla skådespelarna är grymt bra och särskilt Michelle Meadows i huvudrollen. 

Johan Kling har även skrivit en roman: Människor helt utan betydelse. Den har jag och den ska vara bra men jag kommer aldrig igenom början, ledan och meningslösheten får det att krypa i kroppen. Men jag ska inte ge upp. Jag ska den en chans till. Tredje gången gillt!

Harry Martinson - Aniara

Aniara är ett rymdepos, på vers såsom epos plägar vara. Ibland rimmat, ibland inte, mer eller mindre haltande versmått. Berättelsen om en framtid där jorden är så sönderstrålad att man flyr till andra planeter, varvid ett av flyktrymdskeppen hamnar ur kurs och aldrig kommer att kunna ta sig tillbaka till jorden (Gond), är djupt originell. Många är de ord, namn och planeter som Martinson hittat på själv, något som inledningsvis gör mig en aning förvirrad. Jag tycker inte att det här är särskilt bra, men det är anmärkningsvärt i sin unikhet och fantasirikedom - och därmed klart läsvärt, särskilt på grund av vissa underbart vackra partier där allting stämmer (vilket det tyvärr inte gör alltför jätteofta).

Citat:

Vår själ förnöts av drömmar, ständigt gnider
vi dröm mot dröm av brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet.

-

Vi anar nu att det vi kallar rymd
och glasklarhet kring Aniaras skrov
är ande, evig ande ogripbar
att vi förlorat oss i andens hav.

-

Försök till räddning genom andeflykt
och överglidningar från dröm till dröm
blev ofta vår metod.
Med ena benet dränkt i känslosvall
det andra med sitt stöd i känslodöd
vi ofta stod.
Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet runt men glömde fara -
ty jag satt fånge här i Aniara.

-

Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.

-

Gud, hur kan du.
Var är smärtan störst.
Hos dig som skördar allt?
Hos oss som ser och vet
hur allting skördas?
Din stora makt - vår vanmakt.

-

Sedan måste jag bara framhålla ett enda ord ur boken: "ångersånger". Åh så träffande!

Två diktsamlingar av Olle Orrje - Poesirädda bör hålla avståndet

Såhär skrev jag på nu insomnade Dikt 360 om Olle Orrjes diktsamling Avstamp i det blå:

"Jag snubblade över Olle Orrje för några år sedan, i en liten bokhandel på skånska landsbygden. Jag köpte den tunna volymen Tomhänt, läste samma dag och gjorde så många understrykningar att jag kände mig tvungen att köpa ett nytt exemplar. Sedan dess har jag läst fler verk av Orrjes penna och det mesta har hållit en hög nivå."

"Olle Orrje skriver en naturlyrik med mycket inslag av människa. Han är de små händelsernas iakttagare och de små känslornas poet. Gång på gång visar Orrje att det triviala är långt ifrån banalt. Denne ganska okände lyriker har en förmåga att ladda det enkla med betydelse. Han kopplar ihop naturens landskap med själens landskap och presenterar det hela i ett diktens landskap: en trippelexponering som ger djup åt okonstlade iakttagelser."

"Olle Orrjes dikter är fria, inte bara till formen utan ändå mer i känslan. De når mig som en gåva – inte någon märkvärdig present, men överräckt med så oförfalskad givmildhet att det enkla växer."

Dessa ord stämmer väl in även på de två diktsamlingar av Orrjes hand som jag hittade på en loppis för någon vecka sedan. Hav av himmel och Sommar i september heter de och redan titlarna skvallrar om att det rör sig om naturlyrik och så kallad "centrallyrik". Det här är inte Olle Orrjes bästa diktsamlingar, men de är helt okej bra. Några utdrag:

Solen slår av en frätande ljjus ton

som för att väcka oss ur slummern.

Fastnaglad

i det blänkande skimret

från den putsade fasaden

ser jag dammet yra

inför vårens blänkande moln.

Världen blir plötsligt ett.

En knivspets i solen.

("Vår vid Zinken I" ur Sommar i September)

Vi lever av ljus.
Fåglarna hämtar sina
språng
på andetagens hav
som om evigheten fick sitt vatten

ur urholkade träd.

Kvistar gnager mot klippan.

En vandring i minnets mörker.

Det är som att söka en stig

över berget.

(Ur "Istanbul" ur Sommar i september)

Vi knyter skorna

avbryter varandra

stänger dörrarna.
Vädret vandrar förbi.

Våra ansikten

fladdrar som

fjärilar.

Andningen döljer stora

skogar.

("Vädret vandrar förbi" ur Hav av himmel)

Victoria Benedictsson - Pengar

I mars 2008 läste jag Pengar (1885), en roman av Victoria Benedictsson (1850-1888). Några citat ur min recension då:

"Pengar handlar om kvinnan som inte accepterar sin dockhemstillvaro."

"Selma i Pengar är älskad av sin man men känner sig prostituerad. Han har pengar nog att ge henne allt hon vill ha, men i utbyte måste hon ge upp sin vilja."

"Selma i Pengar är en vild natur som inte vill tämjas, en pojkflicka som liknar Victoria Benedictsson själv."


Idag skulle jag nog inte uttala  mig så svepande om en sedan länge död författare som i det sista citatet, men jag gillar fortfarande boken - skarpt! Omläsningen nu berodde på kurslitteraturomständigheter. Några citat ur min inlämningsuppgift på den kursen:

Om genuskontraktet i romanen: "Kvinnor står tydligt under männen, sina förmyndare, vare sig de är ogifta eller gifta. Kvinnan har ingen rätt att själv bestämma över sitt liv, förmyndaren avgör."

Om tematiken: "Äktenskapet och kvinnans rättigheter."

Om titeln: "Allting i romanen handlar om pengar. ... De som har pengar är männen med makt, makt som tillkommer dem just genom deras pengar: kyrkoherden och i ännu högre grad patronen. Dock, även en änka med mycket pengar har makt över sin omgivning (Axels mor). Selmas far beskrivs dessutom som helt maktlös, eftersom han saknar pengar."

Om litteraturforskaren Jette Lundbo Levys begrepp ”den dubbla blicken” om Benedictssons författarskap:

"Den dubbla blicken innebär att även kvinnans blick på kvinnor innehåller den manliga blick, en dubbelexponering. Det förekommer i allra högsta grad i den här boken, dels inomtextuellt där kyrkoherdens fru granskar Selma med ännu mindre milda ögon än kyrkoherden själv och bara ser henne med blidare ögon när hon gifter sig, dels Axels mor som underkänner Selma som fru till Axel, dels Selma själv som granskar Elvira och underkänner hennes sätt att vara kvinna på – samt i relationen mellan författare och karaktärer, där Victoria Benedictsson beskriver kvinnors utseende mer ordrikt än när det gäller männen."

Om någon har glädje av alla de orden eller inte, det låter jag vara osagt. Men läs Pengar, om du inte redan gjort det! Det här är en klassiker som överlevt med klass.

Betyg: 8/10

Dagens dikt - Endagsvarelser

Endagsvarelser! Vad är någon? Vad ingen?

Skuggan av en dröm är människan. Men faller en stråle

av gudasänd glans över oss, då vandrar vi

i förklarat ljus, och ljuvt blir livet.

- Pindaros, i Björkessons översättning

 

Ljuvligt!

Tove Jansson - Muminpappans memoarer

Muminpappans memoarer gavs först ut i två omgångar som Muminpappans bravader, då med mera explicita sexuella anspelningar. Även i slutversionen finns Mymlan som har arton barn när boken börjar och trettio när den slutar, som måste räkna dem varje kväll och som lättsinnigt fladdrar genom livet - Muminpappan beskriver att hon inte kan säga nej och inte förstår när man inte vill ha med henne att göra. Mymlan är mamma till Lilla My men även till Snusmumriken. Det är alltså inte samma Mymla som vi ibland stöter på i Mumindalen och som ibland kallas just "Mýmlans dotter" men ibland bara "Mymlan". Observera också´att Lilla My är bra mycket äldre än Mumintrollet!

Muminpappans memoarer inleds när Muminpappan tror sig vara nära att dö (fast han bara är förkyld) och bestämmer sig för att skriva ner sina minnen så att de ska finnas kvar till eftervärlden. Han beskriver en stormig ungdom men censurerar vilt och brer på lite extra här och var. Framför allt tjatar han om hur speciell och född till berömmelse han är. Muminpappan växer alltså upp på barnhem och när han ger sig av därifrån stöter han på Joxaren och Rådd-djuret, den senare är Sniffs pappa och den förre är Snusmumrikens pappa. Det är alltså en bok om rötter, och självklart finns Muminmamman där i bakgrunden för att trösta och fylla på kaffekoppar.

Betyg: 6/10

(Den som vill veta mer om de olika versionerna kan läsa Agneta Rehals avhandling från 2006: Den lömska barnboksförfattaren. Tove Jansson och Muminverkets metamorfoser.)

Fynd från myrorna

Var på Myrorna idag och köpte 8 böcker för 145 kronor. Publicerar som vanligt mitt köp här :)

Dockskåpet är en av de Tove Jansson-novellsamlingar som jag hittills inte läst, men jag stötte på den när jag rekade inför min uppsats. Nöjd över att ha den nu och kunna läsa närhelst det passar mig.

Jag gillade Thérese Raquin och jag samlar ju på klassiker. För en gångs skull var filmomslaget snyggt. Men först ska jag nog läsa Nana.

Förutom att samla på klassiker så samlar jag på Birgitta Trotzig!

Har hört mycket gott om Lahiri men den här boken tänker jag mig först och främst som lektyr åt min mamma, tror att den skulle passa henne.

Mabinogion är en urengelsk/keltisk sagosamling. Den ville jag verkligen ha!

Om jag hade gått på Stockholms Universitet istället för Södertörn den här terminen, och tagit inrikningen mot svensk mellankrigstidsliteratur, så hade den här varit på litteraturlistan. Jag har haft någon tanke om att jag skulle läsa kurslitteraturen vare sig jag gick kursen eller inte. Hittills har det varit skralt med det, men att köpa Nu var det 1914 kändes som ett kliv i rätt riktning.

Den här kortromanen lät så sjukt intressant och så gillar jag att snubbla över sånt jag aldrig hört talas om förut.

Noveller är alltid noveller. Och bokköp är alltid bokköp!

Med hem kom också en nyckelring som blinkar namnet "Sebastian" som jag ju råkar vara stolt över att bära. Alltså, en utmärkt dag.

Frida Stéenhoff - Blott ett annat namn för ljus

Frida Stéenhoff levde 1865-1945 och skrev dramatik, debattexter och annan litteratur. Stéenhoff var på sin tid mycket kontroversiell och tillhörde kretsen kring Ellen Key. Det är från Stéenhoffs drama Lejonets unge som Key lånat frasen "barnets århundrade". Den här samlingsvolymen från Rosenlarv förlag rymmer tre av Stéenhoffs texter: föredraget Feminismens moral (1903), novellen Ett sällsamt öde (1911) och pjäsen Lejonets unge (1896). Samlingsvolymen hämtar sitt namn från föredraget där Stéenhoff beskriver feminismen som "blott ett annat namn för ljus", alltså upplysning.

Feminismens moral beskriver Stéenhoffs syn på det hon kallar feminism. Stéenhoff var en av de första i Sverige att säga feminism, tidigare sade man "kvinnofrågan". Stéenhoff går också emot den borgerliga, kristna kvinnorörelsen genom att se äkta feminism som ateistisk och socialistisk. Stéenhoff var också emot äktenskapet och det är intressant att se hur de tankarna slagit igenom. Mina föräldrar, födda i slutet av femtiotalet, har levt ihop i 24 år utan att gifta sig och de enda jag känner som tycker att det är viktigt att gifta sig är ett bögpar.

Ett sällsamt öde är kanske Sveriges andra transtext, om nu Reflexer från 1901 är den första. Ett sällsamt öde skildrar Ethel som gifter sig med Michael - men Michael visar sig vara transsexuell man, alltså med kvinnokropp. Berättelsen slutar mycket sorgligt med (såklart) ett självmord för den transsexuelle som inte ryms i världen. Det sägs i inledningen till berättelsen att det finns en verklig förlaga.

Lejonets unge är pjäsen om skulptrisen Saga, dotter till en kontroversiell fritänkare, och Adil, en oäkting som uppfostrats hos sin faster och fasters man, en biskop. Adil älskar Saga, Saga älskar Adil, men Adil är ung och fattig och har inte råd att gifta sig. "Går det an" att leva ogifta tillsammans Biskopen i dramat är mycket liberal och en intressant karaktär som menar på att nästa århundrade (kom ihåg tillkomståret 1896) tillhör barnen. Det finns också en  fin vink om preventivmedel i dramat, så gissa om det var explosivt på sin tid!

Jag har tidigare skrivit om Stéenhoff och Lejonets unge här.

Rester av en gången sommar