Nelly Sachs - En sista dikt ur Öppna dig natt

Öppna dig natt
dina båda bestrålade vingar
darrar av förskräckelse
ty jag skall gå
och bringa dig den blodiga
aftonen åter

*

Gott slut och gott nytt ber jag att få önska med denna Nelly-dikt. Jag trodde att jag hade läst allt av Nelly nu och kunde börja på Olof von Lagerkrantz litteraturvetenskapliga verk om det Sachska författarskapet, men igår på biblioteket hittade jag en volym med fyra mellanting mellan pjäser och dikter, författade av ingen annan än Nelly Sachs. Jag som gillar både poesi, drama och Nelly lånade självklart boken och tänkte läsa den ganska så snart. Tills dess: Allt gott alltid! /Tekoppen

Mycket böcker på väg

Jag har inte bara beställt en omgång böcker från Adlibris och 4-för-99 pocket från Bokus, jag har dessutom beställt två böcker från varsitt antikvariat och nu idag hittade jag en kurslitteraturlista för vårens första kurser varvid jag raskt beställde 2 kursböcker från Adlibris, 1 nummer av 00-tal och en bok från ett danskt antikvariat. De böcker jag beställde från Adlibris var av Foucault och Butler vilket känns kul - dessutom blev det två extra. Så nu är mina presentkort från Adlibris definitivt slut. Sur blir jag på kurslitteratur som knappt finnas. Sur blir jag också på lärare som har "huvudsaklig handbok" som är 13 år gammal och nästan inte går att få tag på, förutom i en norsk utgåva som är 17 år gammal och kostar multum... men men. Det blir nog bra. Nu ska jag strax iväg och fira nyår med vänner. Har gjort i ordning sojakorv, kokt delikatesspotatis och röra på soltorkade tomater förutom wienernougat och Änglamarks chips. Önskar alla därute en fin kväll!

Henrik Ibsen - Gengångaren

Ibsens Gengångaren handlar om en änka som har byggt ett barnhem som minnesmonument över sin döde make. Vad omvärlden inte vet är att denne make var en drinkare som har smittat sin son med syfilis. Sonen, en konstnär som levt i Paris, har nyss kommit hem och han ruvar på sjukdomen som en mörk hemlighet som står i vägen för all hans lycka. Med i pjäsen finns också en manipulativ snickare, hans dotter - eller är hon verkligen hans dotter? - som inte vill ha med honom att göra och en moraliserande pastor. Som så många av Ibsens pjäser handlar Gengångaren om livslögner och hur de förstör livet för alla men samtidigt hur sanningen kan vara minst lika hemsk och skadlig. Dessutom handlar Gengångaren om hur det förflutna går igen och påverkar nuet.

Av de Ibsenpjäser som jag har läst (Ett dockhem, Hedda Gabler, Vildanden, Samhällets stöttor och nu denna) är det bara Gengångaren som riktigt tål att jämföras med Ett dockhem. Vi snackar helt enkelt om en riktigt bra pjäs som jag är glad att jag har sett uppsatt och som ger mig förnyad lust att läsa Ibsen.

Betyg: 8/10

Viktor Rydberg - Singoalla

Vad ska jag säga om den här boken? Den börjar bra och den är ganska så förtrollande och medryckande, men den är ju i sanning ett barn av sin tid och har inte riktigt åldrats med behag. Mest intressant är den kanske som exempel på en äkta romantisk text, full av ålderdomligt förskönat språk, mystik, gift och magi. Och så romer förstås. Som först skildras med sympati för att sedan bli onda. Hm. Inte så trevligt. Annars är det en ganska läsvärd bok, om än inte direkt bra.

Betyg: 5/10

Inger Edelfeldt - Tre berättelser

Tre berättelser är tunn - cirka 60 sidor - och har stor stil. Den riktar sig till ungdomar och består som titeln skvallrar om av tre noveller: "Ensamrummet", "En midsommarnattsdröm" och "När jag hatade Elaine". "Ensamrummet" är en ganska klassisk spökhistoria. "En midsommarnattsdröm" är en samkönad kärlekshistoria. "När jag hatade Elaine" handlar om två bästisar där den enas vänskap blir till hat och idén om en hämndaktion.

Resultatet är inte lika bra som Edelfeldts vuxennoveller och jag tror att Edelfeldt är mer menad att skriva ungdomsromaner än ungdomsnoveller.

Betyg: 6/10

Inger Edelfeldt - Den förunderliga kameleonten

Jämfört med de två nyss recenserade novellsamlingarna av Inger Edelfeldt har Den förunderliga kameleonten större spridning i kvalitet: Här finns elva noveller: en otroligt bra ("Rovdjursvinden"), två riktigt bra ("Silver" och "Kaninernas himmel"), fyra bra ("Kras", "Skönheten och odjuret", "Helena Petréns lediga dag", "Utflykt"), tre ganska bra ("Skapelsen", "Sacré-Coeur", "Den förunderliga kameolonten") och en riktigt dålig ("Ett obeboeligt hus"). Som helhet tycker jag att novellsamlingen är bra. Det handlar om alltifrån horsepundare till djurstatyer mitt ute i skogen. Och den allra starkaste novellen handlar om hur hela världen krossas när två poliser ringer på dörren och ger dig beskedet om att ditt barn har dött.

Alltså: klart godkänt. Hela 4 x Edelfeldt är i mina ögon läsvärda noveller.

Betyg: 8/10

Inger Edelfeldt - Rit

Rit innehåller en enda riktigt stark novell, "Bibbedi Babeddi" som handlar om en ensamstående mamma och hennes nyssfödda barn. De övriga elva novellerna är alla bra, men inte mer än bra och ibland bara nästan bra. Det handlar om en frikyrklig familj i historisk tid, en bartender som blir förföljd av en gäst, en familj ute på landet som får en främling på besök efter en bilolycka, en transvestit som kommer ut, en förälder som tar sitt barn på promenad för att berätta att det snart ska få ett syskon, en förälskad som lever dels i den bistra verkligheten och dels som sitt alter ego i en drömvärld, ett samkönat par som bjuder hem den ena partens förälder fastän denna inte vet om att de är tillsammans, med mera. Klart läsvärt, men når inga höga höjder.

Betyg: 6/10

Inger Edelfeldt - Riktig kärlek

Inger Edelfeldt konstaterar på baksidan till samlingsvolymen "4 x Edelfeldt" att hennes skrivande ofta handlar om människor 'på gränsen'. Nu när jag har läst Riktig kärlek förstår jag verkligen vad hon menar. Riktig kärlek handlar dessutom, som titeln antyder, mycket om sex, kärlek och förhållanden. Bäst är det när karaktärerna verkligen närmar sig gränsen och överskrider den, som i "Sleeping Beauty" om två syskon och deras alkoholiserade föräldrar, "Svart amorin" om en förnedrad prostituerad som till sist tar hämnd, "Självförtroende" om två udda personer som försöker nå varandra trots att de i själva verket är alltför olika, och "Glasspojken" som leker med läsarens förväntningar tills det som verkar ganska oskyldigt visar sig vara allt annat än just oskyldigt. Däremellan finns många svagare noveller, men som helhet kan jag säga att jag gillar den här novellsamlingen.

Betyg: 7/10

Nelly Sachs - Ur Glödande gåtor

Så djupt reste jag
förbi min födelse
att jag mötte den tidiga döden
som stötte mig tillbaka
in i denna sjungande pyramid
för att mäta upp den inflammerade
tystnadens rike
och jag längtar mig vit efter dig
Död - var icke min styvfar längre -

Alltid på det sluttande planet
där allt faller-rullar
ned i av-grunden
det flyende-stannande ordet
träffat till döds av tystnaden
och åter bryter
nattens förkorn fram
i set nya språkets rysning
som en viskning gömt
i planetens rotblad
inför morgonrodnaden

Älska Fröding

När två, som tvista, varandra mista,
vill hjärtat brista och hoppet dö.
De mötas sedan och då har svedan
förmildrats redan av årens snö.
Men om man tvingar den gud, som svingar
sig lätt på vingar från strid till strid,
att bli beständig, blir gles, eländig
hans vingeskrud ifrån vårens tid.

ur Gustaf Frödings Stanzer - en tolkning av Lord Byron

Etik i bokform

I januari i år pluggade vi etik på sjuksköterskeutbildningen och jag läste tre titlar förutom kurslitteraturen, så frälst var jag. Dessutom blev jag inlagd för tvångsvård ett par dagar innan vårdetiktentan, så frågor om vård och etik berörde mig även personligen. I skolan läste vi främst Rachels & Rachels Rätt och fel – introduktion till moralfilosofi. Dessutom läste jag Jan Arlebrinks Människan som subjekt – introduktion till vårdetiken, Göran Collstes Inledning till etiken och Torbjörn Tännsjös Grundbok i normativ etik. Min slutsats blev nog ändå att Rachels & Rachels var bäst, förutom Etiska dilemman i vård och omvårdnad. Hur skulle du ha gjort? består av Anna Jansson skrivit och Agneta Blom (läs mer här). Rachels & Rachels bok lyckas visa med bra exempel fördelar och nackdelar med olika teorier. Författarna drar sig inte för att argumentera men lyckas ändå vara ganska sakliga. Det lyckas inte Tännsjö med medan Collste är alldeles för skolbokskorrekt och Arlebrink är ganska snårig. Och om ni undrar varför jag skriver om de här böckerna nästan ett år senare så ville jag inte lämna 2010 och ha dem orecenserade, samtidigt som jag inte lyckats skriva något vettigt om dem förut. Det kommer nog att bli mycket recensioner här de kommande dagarna, för jag har en del att hinna ifatt av alla böcker jag ändå lyckats läsa i år :)

Bokpackning

Jag bor i mitt samfunds lokaler några dagar. En vän var här igår och firade jul med mig genom att se den här tretimmars tv-serien:

En riktigt bra tv-serie baserad på en bok av Alan Holinghurst. Jag har inte läst boken. Har nån av er det?

Det här är i alla fall min bokpackning för den ensamma vistelsen (andaktstid och fikatid borträknad):

Gabriela Mistral - Dikter
Ursula K. Le Guin - Övärlden
Katharine Mansfield - The Garden Party and Other Stories
William Shakespeare - Richard II
Lorca - 3 pjäser

Plus 2 recex som jag borde läsa. Gabriela Mistrals dikter är dock redan lästa, så nu kan jag pricka av en till Nobelpristagare. Mycket tid kommer också att ägnas åt redigering av ett manus som legat och mognat någon vecka. Nu känns det riktigt saftigt och jag vill verkligen sätta tänderna i det! Så vi får se hur mycket lästid det egentligen blir.

Vad läser ni i mellandagarna?

Böcker i juletid

Så här mycket böcker hade jag med mig hem när jag flyttade tillbaka till föräldrarna igår. Genom att förpassa massa icke-böcker till vinden har jag fått plats med allt i hyllorna.

Mitt försök till bokjulgran á la Calliope ;)

Hett önskad julklapp!

Annan julklapp, kan vara bra att ha!

Tredje julklapp!

Pappas julklappar som jag nog tänker låna litegrann ;)

God jul!

Kerstin Ekman - Knivkastarens kvinna

Jag har inte läst mycket Kerstin Ekman (i pricip bara Hunden och Mordets praktik när jag tänker efter, och läst långt i men aldrig läst ut Änglahuset) och den diktberättelsen från 1990 är kanske en liten udda titel. Det är en berättelse om psykisk sjukdom, mentalsjukhus och en påtvingad abort. Det är starkt men det är väldigt, väldigt svårgripbart och svårgenomträngligt. Jag gillar nog Ekmans poetiska språk bättre i lite mer lättfattlig prosaform.

Betyg: 6/10

Nelly Sachs - Två dikter ur Ännu hyllar döden livet

Men solrosen
antänder väggarna
lyfter från marken
dem som talar med själen
i mörkret

redan fackla för en annan värld
med hår som växer ännu efter döden -

Och därute fågeldrill
och tiden som rör sig i glorian
färgrik
och blomman som växer
människan upp till hjärtat

Vem ropar?
Din egen röst!
Vem svarar?
Döden!
Går vänskapen under
i sömnens härläger?
Ja!
Varför gal ingen hane?
Den väntar tills rosmarinkyssen
simmar på vattnet!

Vad är det?

Övergivenhetens ögonblick
där tiden föll bort
dödad av evigheten!

Vad är det?

Sömn och död har inga egenskaper

Boktillskott i juletid

Min vunna bok. Eldar och is av Birgitta Stenberg.

Signatur medföljde!


Och här är världens drömbokbeställning från nätantikvariatet Litteretro:

Federico Garcia Lorca - Blodsbröllop, Bernardas hus och Yerma
Gabriela Mistral - Dikter
Olof Lagercrantz - Den pågående skapelsen. En studie i Nelly Sachs diktning
Kri Bohm - Öppet brev om lesbisk kärlek
Mary Wollstonecraft - A Vindication of the Rights of Woman

Allt för 250 istället fär 320 eftersom det rådde julrea. Jippie :)

Sedan tror jag att det var Och-solen-har-sin-gång-Sanna som skickade Ursula K. Le Guins tre första Övärlden-böcker i en enda bok. Det kanske får bli julens stora nostalgitripp?

Ännu fler biblioteksbokköp... 2

Det har KANSKE gått lite långt när t.o.m. titeln "Ännu fler biblioteksköp..." redan är använd...

En riktigt fin ungdomsbok! Har läst den för några år sedan. 

En gammal nostalgibok. Jag tror att jag så småningom ska läsa den här och sedan besluta mig för om jag vill läsa om hela serien, som är en av mina favoritfantasyserier någonsin.

Jag fick låna den här boken av min psykolog och började läsa den. Gillade det jag läste. Så jag är glad att jag numera äger den själv och kan fortsätta läsningen :)

Det  här är tydligen en opublicerad (uppenbarligen före detta opublicerad) Capote-bok som ska vara hans första roman. Jag läser nog hellre Breakfast at Tiffanys.Finns det något Capote-fan därute som vill läsa den här och inte har den? Ett biblioteksex med fult klistermärke på kan bli din...

Litteraturvetaren i mig köpte den här: en analys av Tove Janssons bilderböcker. 

Dikter är alltid molto bene. 

Tja, om den är gratis så varför inte? Historisk brevväxling. Eventuellt läsvärt.

Den här kan man ju inte låta ligga kvar när den är gratis! Långt bort från Nifelheim.

Jag har köpt men inte läst Konvoj av Thorsten Jonsson. Gillar jag den har jag en samling Berättelser från Amerika att läsa vidare med.

Litteraturvetaren i min köpte den här... Plus att jag har en bok av Ola Hansson som väntar på läsning.

Jag har gjort lite taichi och gillat. En bok kan ju alltid vara bra att ha, så en slipper uppfinna sina egna ställningar...

Jag gillar gamla myter och legender. Jag har dessutom stor respekt för Ola Wikander.

En biografi över dekadenta författarbarn. Mums.

Ett sådant där inlägg som ingen egentligen orkar läsa

Jag har lite obskyr boksmak ibland. Lite för obskyr för att någon ska orka bry sig. Och jag har på känn att det här är just ett sådant tillfälle. Jag har nämligen just läst den korta reseskildringen En färd i det inre av landet av Matsuo Basho. En haikupoet från 1600-talet. Den här volymen innehåller ett antal haiku (få av strålande kvalitet) och däremellan diverse iakttagelser från en resa. Är det läsvärt? Tja, inte vet jag. Jag ångrar inte tiden jag ägnade åt de 55 sidorna, men jag kan heller inte försöka inge någon annan läslust för som sagt: obskyrt.

Några bra haiku ur boken ska jag bjuda på i alla fall, två väldigt olika för att visa på bredden i haikudiktning:

I deutzians blom
Kanefusas vita hår
tycker jag mig se.

Lopporna, lössen,
hästen som står och pissar
vid min huvudgärd.

Gå nu ut i världen och läs. Men det finns mycket bättre titlar än så här om en vill läsa japansk haiku. Tro mig. Några av dem:

Issa Kobayashi - Livstecken
David Kobb (Red.) - Haiku

Varför jag älskar bloggar

Jag skriver ett inlägg om Euripides Medea och Sara Stridbergs Medealand. Jag får, nästa dag, en kommentar om att jag borde läsa Willy Kyrklunds Medea från Mbongo "när jag ändå är i farten". Jag googlar titeln och hittar genast Christa Wolfs Medea. Röster. En roman. Några klick senare har jag beställt båda dessa titlar på bokbörsen.

Kan ett bokslukar liv bli bättre? Inspiration är guld!

Euripides - Medea

Jag postade Sara Stridsbergs Medea-manus till Ord-och-inga-visor-Jessica igår och såg nu att Jessica undrade om jag har läst "original-Medea". Och jo, jag har läst Euripides pjäs Medea. En gång på grundkursen i litteraturhistoria och då gillade jag den inte alls. Och så alldeles nyss, direkt efter att jag läst Stridbergs Medealand. Stridbergs pjäs öppnade mina ögon för originalpjäsen. Jag tycker fortfarande att den är en av de mindre läsvärda texterna i litteraturhistorien, men jag tycker i alla fall inte direkt illa om den utan kan till och med uppskatta den för dess litteraturhistoriska värde. Så tack, Stridsberg! Och ja, Jessica, jag ska läsa någon av Stridsbergs romaner. Jag äger alla utom Darling river och den planerar jag att köpa snart. Men jag börjar nog med Drömfakulteten.


Tavlan: Médée (1868) av Henri Klagmann (1842-1871), musée des Beaux-Arts de Nanc.

Marguerite Duras - Det är allt

Det är allt (C'est tout) är den sista bok som Duras skrev och "bok" är kanske fel beteckning. Snarare rör det sig om korta, fragmentariska dagboksanteckningar och då och då en dialog mellan Duras och hennes unge älskare. Inte den bästa ingången till Duras författarskap, men för en som redan läst ett antal böcker av hen och ser Duras som en av de främsta 90-talsförfattarna, är hens sista anteckningar förstås värda sin vikt i guld. Mycket poetiskt, mycket intressant och givande, mycket talande för hela författarskapet. Narcissistiskt, visst, men visst får en vara narcissist när en vet om sin snara död? Och visst får man vältra sig i vetskapen om denna snara död och visst är det underbart med emotioner och självmotsägelser och ja, faktiskt vad som helst? Läs om du gillar Duras. Har du inte läst Duras förut, läs Lol V. Steins hänförelse eller Förgöra, säger hon eller Halv elva en sommarkväll. Men allra helst Förgöra, säger hon. Själv har jag blivit ännu mer inspirerad att läsa ännu mer Duras.

De sista anteckningarna i boken är magiska:

"Den 26 februari
Jag vet att ni kan vara mycket stark.
Jag ska ge mig av till ett annat plan.
Ingenstans.

Den 28 februari
Det är slut.
Allt är slut.
Det är fasansfullt.

Den 29 februari, 13.00
Jag älskar er.
Adjö."

Läs en bättre recension, dessutom av den franska originalutgåvan: La bibliofille skriver om C'est tout

Ännu fler biblioteksbokköp...

Det sista Duras skrev. Dagboksaktigt. Ser verkligen fram emot!

Jag gillade Tom är död, så jag hoppas att jag gillar den här också.

Okej, lite fånigt att köpa breven när man inte ens har läst författaren alls, förutom en novell på gymnasiet... men jag har ju köpt Ormen också så jag får väl försvara mig med det.

En jättehäftig 14-1500-talskonstnär.

En lustig konstnär som förfulade allt.

Jag älskar Chagall!

Denna må vara något gammal enligt böckers bäst före datum, men vad fan...

Annars sitter jag här och väntar på att flyttlasset ska gå. Själv bor jag kvar tre dagar till, men alla mina grejor måste fraktas bort innan dess...